Kategoriarkiv: Odling


Jordbruket kan rädda klimatet

Synsättet som bör bli ledstjärna kallas regenerativt jordbruk och går ut på att arbeta med naturen i odling och djurhållning. Frilansjournalist Hans Månsson skriver om jordbrukets centrala roll i klimatproblematiken.

Att föra in siffror och uträkningar i en text är ofta bästa sättet att skrämma bort läsarna långt innan de nått fram till slutsatser och eventuell knorr i slutet av artikeln.

Men jag tar risken, för när det gäller frågan om kolbalansen mellan jorden och atmosfären kan sifferexercisen bli en riktig ögonöppnare.

Låt oss först betrakta atmosfären. Vi vet att koncentrationen av den viktigaste växthusgasen, koldioxid, stiger till alltmer alarmerande nivåer och att den 2014 för första gången nådde över 400 ppm (parts per million = miljondelar), det vill säga nästan 150 ppm högre än före industrialismens genombrott. Och vi ser redan här effekter på klimatet som ligger helt i linje med det som forskarna sagt kan hända vid höjda koldioxidnivåer.

När det gäller frågan om kolbalansen mellan jorden och atmosfären kan sifferexercisen bli en riktig ögonöppnare.

Sedan sänker vi vår blick till jorden vi lever av – matjorden, som ger oss det mesta av vår föda. Där har – i motsats till vad som skett i atmosfären – kolinnehållet minskat, på grund av utarmande metoder inom jordbruket, som plöjning, erosion och köttproduktion i industriell skala. Det finns uppgifter om att svenska konventionella spannmålsodlingar förlorar 100-200 kg kol per hektar varje år. Förutom att detta spär på och förstärker växthuseffekten så leder det också till försämrade odlingsbetingelser. Mullhalten krymper. Bördigheten utarmas. Näringsinnehållet minskar – och folkhälsan hotas.

Vi har alltså för mycket kol i atmosfären och för lite i matjorden … tänk om det gick att flytta kolatomerna … (och inte då genom att gräva ner kol, vilket också är en möjlighet, utan genom hur vi brukar jorden).

Här kommer matematiken in i bilden.

På vår planet finns i runda tal fem miljarder hektar åker-, ängs- och betesmark. Och det går att föra ner kol i jorden från atmosfären. Webbplatsen thecarbonunderground.org rapporterar om olika studier som visat att man årligen kan lagra ner mellan ett och nio ton kol på varje hektar, från atmosfären till matjorden – och tillägger att det finns rapporter om ända upp till 30 ton per hektar.

Men låt oss stanna vid tre ton per hektar, i likhet med till exempel Rodale Institute i Pennsylvania, USA. Om alla de fem miljarder hektaren kunde omfattas av åtgärderna skulle vi efter 20 år ha fört ner hela 300 miljarder ton från atmosfären. Något som för klimatproblematiken skulle få hisnande konsekvenser, med en snabb återgång till gamla tiders förhållanden. Koldioxidhalten i atmosfären skulle komma ner till de nivåer som rådde före industrialismen, 265 ppm. (Varje ppm motsvaras av två miljarder ton kol; 300 miljarder ton blir då lika med 150 ppm.)

Tyvärr finns förstås en massa faktorer som gör att detta inte kommer att ske, så snabbt och i så stor skala. Men uträkningen är ändå väldigt talande, för den visar vilken central roll jordbruket spelar i klimatproblematiken, och vilken väg jordbrukspolitiken behöver slå in på, för att göra livsmedelsproduktionen till en livets medspelare på alla plan.

Uträkningen är väldigt talande, för den visar vilken central roll jordbruket spelar i klimatproblematiken.

Synsättet som bör bli ledstjärna kallas regenerativt jordbruk och går ut på att arbeta med naturen i odling och djurhållning, i stället för att odlings- och betesmarken betraktas som ett objekt att hantera med kemi och teknologi som främsta verktyg. Återskapandet handlar om minskad plöjning och om rätta val av växtföljder och grödor – som flerårig vall och baljväxter. Och det handlar inte minst om att bryta den utveckling där djuren samlas i storskaliga former och matas med fodergrödor som odlats industriellt på andra jättegårdar. I stället måste betesdjuren ges en roll i det lokala kretsloppet av växtnäringsämnen.
Så stärker man livsbetingelserna för alla små organismer i matjordens mångfald, med högre mullhalt och kolinnehåll. Allt som växer där kan då ta åt sig mer av mineralerna, vilket även gör alla livsmedel som produceras utifrån denna jord rikare på näring, smak och energi. Det skulle vara en vinn-vinn-vinn-lösning för alla – från mikrob till planet.

Omvärldsanalys av Hans Månsson i Grus & Guld nr 4/17

Trädgårdsdelare



Co-Grow
är en mötesplats för odlare utan trädgård, och trädgårdsägare utan tid och ork att ta hand om den. Sedan i april finns tjänsten digitalt vilket gör att de kan kontakta varandra direkt och höra sig för om det skulle gå att inleda ett samarbete.
Det berättar Rebecka Hagman i en intervju i senaste Grus & Guld.

Vilka vinster finns med det här?

– Vi har ett fint exempel med 30-åriga Hanna som kom i kontakt med 90-åriga Bo med villa. Det sätter fingret på själva idén – att mötas över generationerna och stärka det sociala kapitalet i grannskapet när det som mest behövs i samhället. Att odla själv är bra på så många sätt. Det minskar transporter, är rekreativt, giftfritt och ekonomiskt smart.

Varför har så många en välklippt gräsmatta men inget grönsaksland?

– Det var den frågan jag ställde mig också, varför vi har så mycket brukbar mark som inte används? De samtal jag fått har handlat om att vara upptagen med annat. Trädgården blir ännu en börda att ta sig an mitt i livspusslandet.

Kan en tjänst som den här ha effekt på vår självförsörjningsgrad i Sverige?

– Det är såklart inte lösningen på framtidens matproblematik men det kan bidra till ett tankesätt kring ohållbar konsumtion, matpriser och att dela i stället för att äga. De stora globala processerna känns inte under huden här och nu. Mikrolösningarna på lokal nivå måste också ske.

Stina Hylén

 

 

 

 

 

Reko-ringar
sprider sig


En reko-ring är en facebookgrupp där lokala livsmedelsproducenter lägger ut varor och medlemmarna lägger upp beställningar. Sedan träffas de regelbundet för samordnad varu-utlämning utan mellanhänder och svinn. Idén kommer från Frankrike, men reko-ringar har också blivit vanliga i Finland där drygt 250 000 personer är anslutna. Nu sprider sig modellen i Sverige. Reko Linköping var först ut och fick på kort tid 2500 medlemmar.

Framtidsjobb – i vilken framtid?


I nya numret av papperstidningen Grus & Guld finns en artikel om framtidsjobb. Där undersöker vi om prognosmakarna tagit hänsyn till den energiknappa framtid som många inom miljö- och omställningsrörelsen bedömer som den mest troliga.

Men några svenska råd direkt till den som vill börja ställa om hittade vi inte. I USA har en sådan omställning blivit mer akut, eftersom så många redan idag är drabbade av den ekonomiska kris som alltfler menar är här för att stanna. Där finns många anledningar att tänka på nya sätt när det gäller att välja studier och yrke.

Två coacher för egenföretagare som specialiserat sig på just de här omställningsfrågorna är Paul och Sarah Edwards i Kalifornien. Här är deras checklista för att undersöka om det egna jobbet håller för framtiden:

Är mitt eget yrke framtidssäkert?

1- Kan mitt arbete tillfredsställa något basbehov i mitt omgivande samhälle, som kommer att efterfrågas även när folk tvingas skära ner på icke nödvändiga utgifter?

2 – Kan jag använda mina kunskaper för att byta till mig varor och tjänster i lokalsamhället där jag bor om det skulle behövas?

3 – Är mitt arbete sådant att det inte stör naturen eller grannskapet och kan jag göra det självständigt i mitt hem?

4 – Klarar jag mitt arbete med energieffektivt, icke-nedsmutsande råmaterial och utrustning som går att få tag på lokalt?

5 – Kan jag arbeta på distans och få inkomster från klienter/kunder/arbetsgivare på annat håll utan att behöva resa?

6 – Finns det risk att mitt arbete flyttas till någon annan del av världen eller tas över av maskiner?

Källa: Paul och Sarah Edwards.

 

Börja smått

Om det känns stort att börja fundera över yrkesvalet, så rekommenderar makarna Edwards att börja smått och utveckla sina egna intressen och få lite framtidsinriktade nya färdigheter på köpet.

Skaffa en hobby:

  • Odling och djurhållning
  • Förädling av mat
  • Sömnad
  • Sjukvård och omsorg
  • Rörmokeri
  • Svetsning
  • Snickeri, byggnadsteknik med lokala material
  • Reparationer av allt möjligt, ex hushållsmaskiner
  • Transporter som inte kräver fossilenergi
  • Bygga och installera system för värme, el etc som inte kräver fossilenergi

Källa: Paul och Sarah Edwards.

 

Ett axplock av svenska kurser och utbildningar:

Universitet och högskolor:

Jönköpings högskola: Hållbar omställning – vägar ut ur kriserna. Karlstads universitet: Ekofilosofi samt nordiska miljö- och klimatstudier. Stockholms universitet: Stockholm Resilience Centre Världens eko, Social-Ecological Resilience for Sustainable Development. Stockholms universitet, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi: sommarkurs i Stadsodling – planering, miljö och hälsa. Örebro universitet: Måltidsekologprogrammet. Uppsala universitet och Lantbruksuniversitetet, CEMUS, Centrum för miljö- och utvecklingsstudier: Hållbar utveckling, miljö, energi och samhälle samt Urban Agriculture – Permaculture and Local Food Systems. Göteborgs universitet: Kulturvård i Göteborg och Kulturvård i Mariestad. Högskolan i Halmstad: Förnybar energi, Energiingenjör förnybar energi, Energiekonom. Blekinge Tekniska högskola: Strategiskt ledarskap för hållbarhet, Hållbar produkt- och tjänsteinnovation, Högskoleingenjör i Energisystem för hållbar utveckling, Mittuniversitetet Östersund/Södertälje: Ekoteknik.

Folkhögskolor:

Mora folkhögskola: Ekologisk odling & hållbar livsföring i Skattungbyn. Hola folkhögskola: Ekobruk och självhushållning. Klarälvdalens folkhögskola: Självhushållning. Färnebo folkhögskola: Småskalig ekologisk trädgårdsodling och stadsodling. Holma folkhögskola under bildande: kurs i stadsodling. Glokala folkhögskolan: Samhällsentreprenör.

Övriga:

Yrkeshögskolor, t ex trädgårdsmästarutbildning med biodynamisk inriktning på Skillebyholm i Järna, trädgårdsmästarutbildning med inriktning hälsa och kultur i Gunnebo trädgårdar. Fristående skolor, till exempel Capellagården: textil, möbel och inredning, keramik och trädgård. Kurser i permakultur. Studieförbunden: kurser i alla möjliga hantverk och odling. Webbplatsen alternativ.nu och tidningen Åter: om självförsörjning. Lokala omställningsgrupper: http://transitionsweden.ning.com.

Källa: Grus & Guld nr 4/2013 (länken fungerar tills nästföljande nummer kommer ut)

 

Hitta själv fler svenska utbildningar:

jamforutbildning.studera.nu – Länk till arbeten inom ”miljö”:

http://jamforutbildning.studera.nu/sok-jamfor/omrade/miljo-129

http://utbildningsinfo.se/sb/d/196/a/105/nocache/1

http://allastudier.se/utbildningar/på/eftergymnasialt/inom/naturvetenskap/miljö/

http://www.studentum.se/search/universitet-hogskola-miljo/a6-c230

http://www.kyutbildningar.se/

Källa: Håkan Konstenius, syv-utbildad svensk omställare.

 

”EUs nya frölag kan bli en förbättring”


Det cirkulerar en mängd påståenden om det förslag till ny lag om utsäde, frön och plantor som EU-kommissionen nyligen publicerat. Till exempel här, här och här. Odlingsintresserade är rädda att lagen utformas så att det enda som tillåts är storbolagens frösorter, och att det ska bli ännu svårare att bevara lokala, traditionella sorter. Snabbt har det skrivits protestlistor och planer på civil olydnad, bland annat i gruppen Fröupproret på Facebook. Den största oron är att det ska bli förbjudet att använda egna fröer eller att byta fröer med andra hobbyodlare.

Vi har frågat tre personer som arbetar med att bevara lokala, traditionella sorter hur de ser på det nya EU-lagförslaget.

Foto: NordGen

En av dem som jobbar med traditionella sorter är Jens Weibull på Jordbruksverket. Han fick Den biologiska mångfaldens pris för 2013 av Naturskyddsföreningen i Skåne, för sitt arbete med att bevara gammaldags odlade trädgårdsväxter tillsammans med Eva Jansson på SLU i Programmet för odlad mångfald.

– Vi är lite olyckliga över det som skrivs på nätet om det här förslaget just nu. Hela EU-förslaget andas faktiskt förenkling. Om det här förslaget går igenom så är tanken att man tar bort den avgift som finns idag för sorter för nischmarknaden, som det heter i det nya förslaget, säger Jens Weibull.

Det kostar idag 800 kronor i engångsavgift för den som vill registrera en sort för försäljning på listan för amatör- och bevarandesorter. Den avgiften skulle kunna tas bort om det nya förslaget går igenom i EU.

– Den nya lagen reglerar sorter som säljs kommersiellt och privatpersoner berörs över huvud taget inte. Småodlare kallas mikroföretag i det här förslaget, och det undantar odlare med en årsomsättning under 2 miljoner euro. Väldigt många producenter hamnar under den gränsen, säger Jens Weibull.

En annan person som arbetar för att bevara sorter är Morten Rasmussen på Nordiskt Genresurscenter, NordGen. Han betonar att den nu föreslagna EU-lagstiftningen inte direkt rör odling utan marknadsföring och försäljning av utsäde, fröer och plantor. Enligt honom är de etablerade fröfirmorna bekymrade över EU-lagförslaget eftersom det ser ut att tillåta marknadsföring av mer ohomogent utsäde, med lite större genetisk variation. Oron gäller att detta ger variationer i kvalitet och kanske även i avkastning, vilket skulle skada både odlare och frömarknaden.

Morten Rasmussen menar att lagförslaget samtidigt kan vara en förbättring för ekologiska odlare och odlare som vill odla gamla sorter som nischproduktion eftersom det ofta är heterogent material. För dem är det viktigt att om det kommer in till exempel ett svampangrepp så kan delar av grödan klara sig bättre om allt utsäde inte är exakt likadant.

Men att det skulle kunna bli olagligt att odla fram sina egna fröer i trädgården, det avfärdar Morten Rasmussen.

– Ingen kan förhindra det som kallas odlarens privilegium, att använda sina egna fröer. Men ska du marknadsföra och sälja dem till andra, då är det reglerat.

Han menar att i många länder är det redan olagligt att marknadsföra frön som inte finns på sortlistor eller är kvalitetskontrollerade. Men ofta har myndigheterna ändå tyckt att det inte lönat sig att lägga stora resurser på att förhindra det, så det har vuxit upp många entusiastiska små fröförmedlare, av vilka en del inte har följt regelverket.

– Det nya EU-lagförslaget försöker öppna upp för dessa aktiviteter så att de kan fortgå innanför lagens ramar, säger Morten Rasmussen.

I grunden är det viktigt att det finns en frökontroll för att inte sprida sjukdomar.

– Om oseriösa odlare utan tillgång till bra laboratorier tillåts sälja frön, så finns en risk att de omedvetet kan sprida utsädesburna växtsjukdomar.

Morten Rasmussen menar att lagen försöker tillmötesgå intresset och behovet att bevara traditionella, lokala sorter.

– Det finns ett intresse för att odla traditionella sorter och NordGen har ett antal sorter som man under vissa tider på året kan beställa en liten mängd av och sedan själv föröka för hobbyodling, säger han.

Vid sådan hobbyodling är risken för sjukdomsspridning begränsad.

– Det är genast mer allvarligt om man uppförökar svaga, sjukdomsmottagliga sorter av viktiga grödor, oavsett om det gäller gamla lantsorter eller andra, eftersom risken då finns att de sprider smitta till den övriga produktionen i området, säger Morten Rasmussen.

Föreningen Sesam samlar dem som fröodlar och därmed bevarar gamla köksväxter.

– Att använda eget utsäde är tillåtet idag och i det nya förslaget. Undantaget är om man odlar stora kvantiteter av moderna sorter med växtförädlarrätt, säger Agneta Börjeson, aktiv i föreningen.

I nuvarande svensk lag får man ge bort fröer, men inte kräva en motprestation. Där är det nya förslaget tydligare, enligt Agneta Börjeson.

– I det nya förslaget är det tydligt tillåtet i artikel 2 (d) att ge bort och byta utan betalning i pengar om det är mellan privatpersoner, säger Agneta Börjeson.

Hon är inte orolig för att fler ska bli betraktade som professionella odlare med det nya lagförslaget. Det räcker inte med att äga en jordbruksfastighet för att räknas som professionell odlare som påståtts på en del ställen.

– Nej, för att räknas som professionell operatör ska du vara yrkesverksam som utsädesodlare med avsikt att sälja utsäde eller vara utsädeshandlare, säger hon.

Men det finns saker som Sesam vill förändra när det gäller EU-lagförslaget.

– Hela lagstiftningen är väldigt omständlig och i grunden anpassad för storskalig odling. Det finns ett undantag för nischgrödor i Artikel 36 som egentligen är positivt, men det finns många frågetecken runt detta. Får man till exempel sälja utsäde av sorter som nischgrödor om de finns på sortlistan? Hur stora kvantiteter avses? Går det att sälja åkergrödor på detta sätt?

Varför är det då så viktigt med fröer? Varför så mycket upprörda känslor och engagemang just nu? En del av svaret finns i en debattartikel av Kemikalieinspektionens f d generaldirektör Ethel Forsberg. Hon beskriver hur kemiindustrin de senaste tjugo åren har köpt upp växtförädlingsföretagen, de som designar och tar patent på det nya genmodifierade utsädet. Utsädet tillverkas nu för att tåla de speciella kemiska bekämpningsmedel som just det kemiföretaget säljer. Odlarna köper paket med utsäde och bekämpningsmedel, och måste varje år köpa en ny omgång.

Och här förstår vi bättre farhågorna som regleringar av fröhandel väcker – om de lokala sorterna inte odlas vidare ökar risken att vi blir beroende av kemiföretagens sorter.

Agneta Börjeson på Sesam har ett råd till den som vill engagera sig.

– Bästa sättet är att börja fröodla själv. Gillar man en sort, oavsett om den är ny eller gammal, ska man inte tro att andra gör jobbet i all evighet. Sesam har fröodlingskurser och det har även en del länsstyrelser.