Kategoriarkiv: Räntefri ekonomi

Är räntan miljöfarlig?



Ylva Lundkvist Fridh ville reda ut sambandet mellan den ekologiska krisen och vårt penningsystem. Resultatet blev en masteruppsats som visar på helt olika sätt att se på det här med pengar, ränta och tillväxt. Speciellt fokus får frågan hur nya pengar ska skapas.

I och med att en bank beviljar ett lån skapas nya pengar. När lånet sedan ska återbetalas med ränta måste mera pengar tillföras. Detta skapar ett inneboende tillväxtkrav i penningsystemet som är ohållbart, eftersom ekonomin inte kan växa oändligt på en begränsad planet. Därför behövs en penningreform.

Den uppfattningen har flera debattörer framfört. I sitt arbete med lokalekonomi inom Hela Sverige ska leva har ekonomhistorikern Ylva Lundkvist Fridh stött på den många gånger.

Men stämmer den?

Hon ville veta om slutsatserna vetenskapligt gick att belägga, men fann snart att den forskning som hittills har gjorts inte ger tillräckliga svar.

– Att se samband mellan hur pengar skapas, ränta och ekologisk kris är en ganska udda uppfattning inom den akademiska världen. Den allmänna bilden är inte att det hör ihop alls, säger hon.

Därmed inte sagt att det inte finns de som ser samband. Ylva Lundkvist Fridh började jämföra olika synsätt och bestämde sig för att analysera hur några olika kunskapsproducenter legitimerar sina synsätt på penningsystemet. Resultatet blev en masteruppsats som beviljades stipendium från JAK Medlemsbank.

 

När Ylva Lundkvist Fridh läste grundkursen i nationalekonomi för åtta år sedan var Harvardprofessorn Gregory Mankiws bestseller Macroeconomics enda kursboken. Så är det än idag. Efter en närläsning konstaterar hon att den lär ut att det överordnade målet för penningsystemet är tillväxt. Detta definieras enkom som något positivt, som leder till ökat välstånd. Makten över penningmängden ligger ytterst hos regeringarna, enligt Mankiw, och bankernas roll är att förmedla kapital från sparare till låntagare. Räntan beskrivs som en rättvis ersättning till den som skjuter upp sin konsumtion och ett effektivt sätt att styra pengar till lönsamma investeringar. Behovet av en penningreform diskuteras inte överhuvudtaget.

– Det är ganska fascinerande att se hur Mankiw legitimerar sina slutsatser med enbart matematiska modeller och hänvisningar till liberala filosofer. Det saknas helt referenser till historisk forskning som belägg för hans påståenden i boken, säger Ylva Lundkvist Fridh.

 

Analysen av en annan lärobok, Ecological economics, av de ekologiska ekonomerna Herman Daly och Joshua Farley ger en helt annan bild. De lär ut att det är viktigt att hitta en optimal ekonomisk skala för välstånd inom ramen för planetens ekologiska gränser. Oändlig tillväxt är inte möjlig på ett begränsat jordklot. Boken beskriver hur privata banker skapar 90 procent av penningmängden genom utlåning, och författarna ser räntan som en grundläggande och djupt problematisk del i dagens penningsystem eftersom den nödvändiggör ekonomisk tillväxt bortom vad naturen klarar. Därför vill de ta ifrån kommersiella banker rätten att skapa pengar vid utlåning. I stället ska de endast få låna ut bundet sparande – och nya räntefria pengar ska föras ut i ekonomin av regeringar genom statliga investeringar och utgifter. Därmed ansluter de sig till förespråkarna för full reserve banking (FRB), ett reformförslag som Ylva Lundkvist Fridh ägnar särskild uppmärksamhet i sin uppsats.

FRB – att staten ska ha monopol på allt penningskapande och att bankerna ska ha reserver motsvarande hundra procent av spararnas insättningar – var en idé som lanserades redan i slutet av 1920-talet, och som förespråkades av flera framstående ekonomer under depressionens 1930-tal.

– Daly är sedan länge den främsta förespråkaren för en penningreform ur ett ekologiskt perspektiv. Han motiverar sina ståndpunkter med logiska argument, men det finns inga belägg för att han har rätt, säger hon och tar upp problematiseringar som andra ekologiska forskare gjort.

En av dem är Kristofer Dittmer, som bland annat påpekar att (repo)räntan idag används som styrmedel i penningpolitiken. Om staten i stället skulle reglera penningmängden direkt genom att skapa pengar, skulle räntan sättas av marknaden vilket antagligen skulle leda till både högre och snabbare växlande räntenivåer. Dittmer, som forskar i ekologisk makroekonomi i Barcelona, ifrågasätter även att regeringar per automatik skulle styras av mer långsiktiga investeringsmotiv än privata banker.

– Om regeringar satsar på motorvägar eller järnvägar avgörs inte av huruvida de skapar pengar eller får pengar genom skatter, utan av deras etiska värderingar, sammanfattar Ylva Lundkvist Fridh.

Ett annat påpekande av Dittmer, som hon återger, är att ifall en regering vill sträva efter nerväxt eller en stabil ekonomisk nivå för att undvika ohållbar tillväxt så torde det inte ges ut några nya statliga pengar som skulle kunna riktas till omställningsinvesteringar.

 

Nyligen kom även en studie av professorerna Peter Victor och Tim Jackson (mest kända för sina respektive böcker Managing without Growth och Välfärd utan tillväxt) som i en datamodell visar att varken privat penningskapande eller ränta behöver vara tillväxtdrivande. Tvärtom hävdar de att en kontrollerad krympning av ekonomin är möjlig inom nuvarande system.

– Men de tycker ändå att full reserve banking kan vara en bra reform eftersom räntan medför ojämlik fördelning av pengar, säger Ylva Lundkvist Fridh.

– Och något som inte ryms i deras modell är de psykologiska aspekterna. Om en allt rikare överklass sätter idealet skapar det en strävan efter samma konsumtionsnivåer i hela samhället vilket bidrar till den ekologiska krisen.

 

Summa summarum understryker Ylva Lundkvist Fridh på att det behövs mer forskning.

– En kunskapsöversikt är ett viktigt första steg för att få företrädare för olika synsätt att tala samma språk och kunna börja konversera med varandra, säger hon.

Och kanske syns en antydan till det efter finanskrisen 2008?

2012 publicerade Internationella valutafonden, IMF, ett paper av arkeologen Jaromir Beneš och ekonomen Michael Kumhof som förespråkar full reserve banking. De menar att det nuvarande penningsystemet skapar instabilitet i finanssystemet, men anser – till skillnad från professor Herman Daly – att en penningreform skulle vara ett bra sätt att öka den ekonomiska tillväxten.

Både den brittiska centralbanken, Bank of England, och den svenska Riksbanken har även efter finanskrisen gett ut dokument som bekräftar att penningmängden huvudsakligen ökar genom privata bankers utlåning, något som alltså skiljer sig från beskrivningarna hos Mankiw.

Klimatkrisen har också medfört ett ökat intresse för penningsystemet från ett ekologiskt perspektiv. Ylva Lundkvist Fridh citerar flera forskare som kritiserar räntan för att den förvandlar pengar från något neutralt till en vara det går att tjäna pengar på och för att den leder till ojämlik fördelning. Fler forskare än Daly ställer även den exponentiella tillväxten i en ränta-på-ränta kurva mot naturens så småningom utplanande tillväxtkurva. Även intresset för lokala valutor, i motsats till statligt utgivna pengar, har ökat.

 

I debatten efter finanskrisen har allt fler frågor dykt upp kring vad pengar egentligen är. I det omfattande verket Skuld de 5000 första åren, gör till exempel antropologen David Graeber upp med den gängse uppfattningen att pengar uppstod för att underlätta en redan existerande byteshandel, vilken bl a Mankiw ger uttryck för. Graeber menar i stället att pengar skapades i våldsamma sammanhang som slav- eller brudköp. Annars var gåvoekonomi det vanliga och att betala tillbaka var tabu, eftersom det innebar att man ville avsluta en relation.

– Olika sätt att se på pengar har växt fram i olika kontexter, och forskare drar olika slutsatser på grund av att de använder olika metoder, konstaterar Ylva Lundkvist Fridh.

 

När hon inledde arbetet med sin masteruppsats var ambitionen att kunna reda ut rätt och fel. Men efter att ha grunnat på de här frågorna i flera år nu är hon inte längre säker på att det överhuvudtaget går.

– Kanske är det så att de olika författarna beskriver olika aspekter av penningsystemet under olika förutsättningar, säger hon.

Och det är en tanke som ger henne hopp.

– Att penningsystemet kan beskrivas på så skilda sätt beror på att det är en mänsklig uppfinning under förändring. Medan vi fortfarande hade så mycket naturresurser att vi bara kunde fortsätta tömma dem kanske det inte var så konstigt att det enbart beskrevs som ett sätt att underlätta en växande ekonomi. Men nu när vi har hamnat i ekologisk kris är det hög tid att börja fundera på hur penningsystemet ska utformas på ett annat sätt för att vara en del av lösningen.

Är då full reserve banking en del av lösningen?

– I princip all forskning pekar på positiva effekter och det verkar som att det sociala rättviseargumentet är starkt även om inte de ekologiska effekterna är belagda, säger Ylva Lundkvist Fridh, men sätter samtidigt upp ett varnande finger.

– Det är en väldigt omfattande och stor reform och den miljöhistoriska forskningen visar att katastrofer ofta har orsakats av stora oöverblickbara politiska förändringar.

För att komma vidare sätter Ylva Lundkvist Fridh hoppet till tvärvetenskapliga sammanhang – både inom och utanför akademin – där olika kunskapsproducenter möts och får sina ”sanningar” ifrågasatta.

Precis som hon har gjort i uppsats.

Text: Karin Backström

Källa/läs mer: Legitimising and Delegitimising the Monetary System – Competing Portrayals of Fractional Reserve Banking in Knowledge Discourse, Master’s thesis in Global Environmental History, Ylva Lundkvist  Fridh, Uppsala Universitet, 2016

 

 

”JAK måste bli tydligare”


– Banken är föreningen är banken, slår JAK nya ordförande Monjia Manai Sonnius fast och menar att det måste bli tydligare både vad JAK är och vart medlemsbanken är på väg. Bilden av JAK på två ben – banken och föreningen – tycker hon inte om.

På stämman väckte det viss uppmärksamhet när hon underströk att JAK är ett företag och måste drivas som ett sådant. Men för Monjia Manai Sonnius handlar det om att ta ansvar såväl för medlemmarnas pengar som för personalen. Och hon ser ingen motsättning mellan ideologisk och affärsdrivande verksamhet.

– Vi är en idéburen medlemsbank och ju bättre det går för oss desto större möjligheter har vi också att göra avtryck i samhället, påverka, utbilda och driva våra hjärtefrågor, säger hon.

Formuleringen, som ibland hörs, om att JAK är en förening som driver en bank tycker hon leder tanken fel.

– Det finns inte två olika delar av JAK som kan vägas mot varandra. Redan 1997 blev vi bank eftersom vi insåg värdet av ett praktiskt exempel på att det är möjligt att driva bank utan ränta, säger hon.

– Nu tyngs vi av nya regelverk och utvecklingskostnader. Det kommer att kosta skjortan ett tag – och vi måste ro det i land. Alternativet är att lägga ned banken, men då har vi inget praktiskt exempel att komma med.

1986 såg Monjia Manai Sonnius en annons om JAK i tidningen – och gick med omgående.

– Jag tyckte det var helt fantastiskt att det fanns en förening som arbetade mot ränta där man till och med kunde sköta sina bankärenden, säger hon.

När hon efter några år åkte på sin första stämma blev hon invald i styrelsen på sittande möte.

– Det blir lätt så för mig, går jag med i något så engagerar jag mig, skrattar hon.

Snart blev hon ordförande, en post som hon hade under de år då medlemsbankslagen kom och ansökan om bankoktroj förbereddes. Sedan var hon borta från styrelsen i många år tills hon återkom som vice ordförande förra året – och bland annat engagerade sig i arbete med JAKs strategier.

– JAKs identitet har varit rätt otydlig, och det är inte så konstigt eftersom vi aktiva har haft olika idéer om vad JAK är. Men det hoppas jag att vi ska kunna förändra, säger Monjia.

– Vi måste bli mycket tydligare med vilka vi är, vad vi står för och vad vi arbetar med.

På styrelsemötet i juni ska ett förslag på en vision för de kommande 20 åren ligga på bordet. Men innan beslutet är fattat vill hon inte berätta mer.

Räntefriheten är däremot något hon gärna talar om. Den ligger henne varmt om hjärtat och utan den ser hon inget existensberättigande för JAK. Men hon understryker att sparlånesystemet inte är en förutsättning för den.

– Tidigare har det varit viktigt att alla medlemmar bidragit med lika mycket pengar som de tar ut ur systemet, eftersom vi varit så små. Men nu är vi tillräckligt många för att ta hänsyn till att alla inte har samma behov. Vissa vill bara spara. Andra behöver låna – men har ingen möjlighet spara.

För Monjia Manai Sonnius handlar inte rättvis ekonomi om att det ska vara lika för alla oavsett utgångspunkt, utan om solidarisk samverkan. Det omdiskuterade flexilånet ser hon som ett sätt att öka möjligheten att möta medlemmarnas skilda behov.

 Förra året redovisade JAK minusresultat, och även årets budget pekar mot underskott. Och nästa år ska den pausade medlemsverksamheten åter startas upp.

– Vi är inte riktigt färdigdiskuterade där, men den kommer att återupptas i någon form, säger Monjia Manai Sonnius, som hoppas att styrelsens strategiarbete ska ha kommit längre innan budgetbeslutet för 2017 fattas i höst.

– Det känns ju rätt naturligt att man har en tydlig plan för vart man ska innan man travar på…

Personligen tycker hon att folkbildningsverksamheten behöver moderniseras.

– Jag tror att vi måste synas utåt på ett mer strukturerat sätt där vi bestämmer centralt var, hur och på vilket sätt JAK ska synas, säger hon.

Karin Backström

Åsikt: Samarbeta för räntefri utveckling


FNs nya utvecklingsmål är ett gyllene tillfälle att uppmärksamma möjligheterna med räntefri finansiering, menar Shaji Joseph, Almuth Holmqvist och Maria Westerholm som föreslår ett nytt samarbete mellan JAK Medlemsbank och Pakkamgruppen.
Deras inlägg publiceras i Grus & Guld nr 4, men kan även läsas och diskuteras här:

2001 grundade några JAK-medlemmar Pakkamgruppen Sverige (PGS) för att med ett JAK-inspirerat projekt hjälpa fattiga bönder att ta sig ur skuldfällan. Höga räntor hade lett till stora mängder självmord i den indiska delstaten Kerala, och PGS fick ett finansiellt bidrag på 250 000 kronor från JAK för att starta ett räntefritt mikrokreditprojekt i byn Pakkam.

Genom projektet lyckades 300 kvinnor ta sig ur skuldfällan och öka sina intäkter genom ekologisk odling och rättvisemärkt handel. Även om projektet avslutades i förtid, eftersom det rådde olika uppfattningar i byn kring hur det skulle ledas, så blev lärdomen att det går att skapa hållbar utveckling med hjälp av väldigt små resurser.

Idag mobiliserar såväl regeringar, företag och sociala rörelser för uppfyllandet av FNs nya utvecklingsmål till 2030. Detta är ett gyllene tillfälle att tillföra även våra visioner och mål. PGS planerar nu två nya projekt tillsammans med etablerade indiska gräsrotsorganisationer. Projekten kan till 90 procent finansieras med statligt stöd, och Pakkamgruppen besitter kompetensen som krävs för rapportering och uppföljning.

”Det är ett gyllene tillfälle att tillföra även våra visioner och mål”

En del i projekten är att erbjuda unga människor praktikplatser i Indien, vilket också skulle kunna bidra till att skapa en ny generation JAK-medlemmar med fördjupad kunskap om hur JAKs ideologi kan bidra till hållbar utveckling baserad på rättvis ekonomi.

En annan del är att sprida information om projekten till allmänheten, bland annat på skolor och universitet. Här skulle även JAKs idéer om en rättvis ekonomi kunna förmedlas, vilket kan öka stödet för såväl PGS som JAK.

Om JAK Medlemsbank, eller lokalavdelningar inom JAK, så önskar finns det flera möjligheter till samarbete. Kanske skulle det vara en vara en bra femtioårspresent från JAK Medlemsbank till världen, mänskligheten och medlemmarna?

Shaji Joseph
Almuth Holmqvist
Maria Westerholm

Margrit Kennedy har gått bort


Sedan 1980-talet har Margrit Kennedy analyserat, kritiserat och skrivit om vårt nuvarande penningsystem. Den 28 december 2013 tystnade hennes stämma. Men Margrit Kennedys tankar lever vidare, bland annat inom JAK Medlemsbank.
Hon var professorn i arkitektur som insåg att det aldrig skulle finnas pengar för att förverkliga de ekologiska byggprojekt hon jobbade med. I alla fall inte med dagens penningsystem. Därför ägnade hon de sista trettio åren av sitt liv åt att ifrågasätta penningsystemets funktion och inspirera till nytänkande för en mer ansvarsfull global hushållning inom ramen för planetens gränser.

Det började när Margrit Kennedy var chef för miljö- och energi-forskningen i samband med den internationella byggnads-utställningen i Berlin i början av 1980-talet. Stora summor pengar pumpades in för att skapa ekologiska byggmodeller. Men när det kom till storskalig produktion stupade förverkligandet. Projekten var inte tillräckligt ”lönsamma”.

Margrit Kennedy frågade sig hur det kommer sig att något som människor tycker är bra och som behövs för miljön inte är lönsamt. Svaret hittade hon hos debattören och författaren Helmut Creutz, som öppnade hennes ögon för räntans roll i ekonomin – och dess konsekvenser för samhället.

– Det nuvarande penningsystemet styrs huvudsakligen av ett mål: att göra mer pengar av pengar. Och det ska gå snabbt. Det innebär att de flesta ekologiska, sociala och kulturella projekt har väldigt svårt att få finansiering eftersom de inte kan tävla med den avkastning som man kan få på penningmarknaden, sa hon i en intervju för Grus & Guld för flera år sedan (nr 2/2006).

Margrit Kennedy uppmärksammade flera problem med räntan. Bland annat effekten av ränta på ränta.

– Den exponentiella tillväxtkurva som skapas av ränta på ränta ser vi bara i naturen när något inte står rätt till. När vi har byggt in en sådan i vårt ekonomiska system betyder det att vi går mot antingen en ekologisk eller en ekonomisk kollaps, menade Kennedy.

Margrit Kennedy ville bidra till ett nytt sätt att se på pengar. Hon fungerade som konsult för uppstartandet av regionala valutor på flera håll i världen. Hon var också med och bildade ett nätverk av organisationer med intresse för regionala valutor i hemlandet Tyskland, samt skrev flera böcker i frågan.

– Vi har inte bara en bildesign. Vi har truckar, lastbilar, personbilar. På samma sätt måste vi också formge pengar för olika behov, menade hon.

Länge upplevde Margrit Kennedy att hennes ifrågasättanden av penningsystemet var tabu. Men efter finanskrisen 2008 vann hon större gehör. I boken Occupy Money (2012) skriver hon om hur hon plötsligt blev tillfrågad om fler intervjuer. Men också om sin upplevelse att det fortfarande ”knappast var någon som talade om systemfelet i själva penningsystemet”.

I samma bok får JAK Medlemsbank stort utrymme, som ett exempel på ett positivt alternativ inom det rådande systemet.
– Det är det mest intelligenta hållbara spar- och lånesystem vi har, sa hon till Grus & Guld 2006.

Många JAK-medlemmar har kommit i kontakt med Margrit Kennedys tankar genom hennes första bok Ekonomi utan ränta och inflation, som har översatts till 23 olika språk däribland svenska. Margrit Kennedy citeras också flitigt i studiematerialet JAK-boken.

För drygt ett år sedan var Margrit Kennedy i Stockholm för att ta emot Polarbröds första så kallade ”utstickarpris” som hon fick tillsammans med Bernard Lietaer för sitt ifrågasättande av hur våra pengar fungerar.

Foto: Karin Backström

Ny taktik för att införa skuldfria pengar


Den brittiska tankesmedjan Positive Money har ändrat sin taktik. Från att ha föreslagit att bestämmelserna för hela bankväsendet görs om, föreslår de nu istället att den brittiska regeringen ska ta ett första steg genom att själv börja använda skuldfria pengar som den får direkt av brittiska riksbanken.

Så som de brittiska och amerikanska krispaketen hittills har konstruerats, har de i stort sett gått ut på att låta centralbankerna köpa värdepapper, vilket har gett ett tillflöde av nya pengar till andrahandsmarknaderna för värdepapper, det vill säga börserna.

I en uppmärksammad artikel i Wall Street Journal har en tidigare chef på den amerikanska motsvarigheten till Riksbanken, Federal Reserve, nu i veckan bett om ursäkt för just den sortens program. Andrew Huszar var chef över ett program som skapade 1 250 miljarder nyutgivna dollar genom att låta Federal Reserve köpa bostadsobligationer. Metoden kallas Quantitative Easing, eller kvantitativa lättnader.

– Det har i själva verket inte alls hjälpt vanliga amerikaner utan det mesta av pengarna stannade i fickorna på Wall Street, säger den tidigare chefen Andrew Huszar i Wall Street Journal.

Den brittiska tankesmedjan vill nu bryta det här mönstret genom att regeringen istället använder pengarna direkt i den reala ekonomin.

Med den hittillsvarande metoden med kvantitativa lättnader har Bank of England köpt värdepapper på börsen i förhoppningen att en del av pengarna ska sippra ner till vanliga människor, så att de lättare kan ta banklån. Men det är enligt Positive Money ett sätt att försöka bota krisen med mer av samma sak som skapade krisen, hög belåning hos allmänheten.

Genom att istället använda den nu föreslagna metoden, Sovereign Money Creation, skulle den brittiska riksbanken skapa pengarna, lämna över dem till regeringen som sedan kunde använda dem till att betala för ökade statliga utgifter, eller till att sänka skatterna alternativt dela ut pengar i form av bidrag till befolkningen.

Poängen enligt Positive Money är att man då når målet att öka efterfrågan i samhället och därmed skapa en tillväxt i BNP utan att vare sig människor eller staten behöver öka sina skulder.

Idag kommer de allra flesta pengar till genom att affärsbankerna skapar dem när någon vill låna pengar. I Sverige har Riksbankens nya finansmarknadsrapport ett avsnitt om hur pengar skapas, så ingen behöver längre tveka om att det är så det går till. Där står på sidan 74 att: ”I Sverige ökar penningmängden främst på grund av affärsbankernas utlåning.” Detta följs av en beskrivning av hur det går till. Vad det har för effekter för samhällsekonomin går Riksbanken däremot inte in på.

Positive Moneys nya förslag är mycket detaljerat och innehåller referenser till både nutida och äldre ekonomer som stödjer tanken samt tidigare försök av den här sorten. Det bemöter också en del vanliga invändningar, som att metoden skulle riskera att leda till inflation eller till och med hyperinflation. Den risken vill man undanröja genom att låta besluten om hur mycket pengar som ska skapas ligga hos centralbanken, och inte hos den institution som vinner på att skapa så mycket pengar som möjligt – i det här fallet regeringen. Centralbanken får på det här sättet ett nytt verktyg för att kunna uppfylla sitt inflationsmål.

Den stora fördelen med den här metoden är enligt Positive Money att den brittiska regeringen inte skulle behöva inskränka affärsbankernas privilegium att skapa pengar, och därmed förhoppningsvis kunna genomföra reformen utan att behöva ta en politisk strid mot den starka banklobbyn.