Sök
  • JAK-stipendiaten Ylva Lundkvist Fridh analyserar olika sätt att se på ränta, tillväxt och pengar i sin masteruppsats.
    Foto: David Roxendal

Är räntan miljöfarlig?



Ylva Lundkvist Fridh ville reda ut sambandet mellan den ekologiska krisen och vårt penningsystem. Resultatet blev en masteruppsats som visar på helt olika sätt att se på det här med pengar, ränta och tillväxt. Speciellt fokus får frågan hur nya pengar ska skapas.

I och med att en bank beviljar ett lån skapas nya pengar. När lånet sedan ska återbetalas med ränta måste mera pengar tillföras. Detta skapar ett inneboende tillväxtkrav i penningsystemet som är ohållbart, eftersom ekonomin inte kan växa oändligt på en begränsad planet. Därför behövs en penningreform.

Den uppfattningen har flera debattörer framfört. I sitt arbete med lokalekonomi inom Hela Sverige ska leva har ekonomhistorikern Ylva Lundkvist Fridh stött på den många gånger.

Men stämmer den?

Hon ville veta om slutsatserna vetenskapligt gick att belägga, men fann snart att den forskning som hittills har gjorts inte ger tillräckliga svar.

– Att se samband mellan hur pengar skapas, ränta och ekologisk kris är en ganska udda uppfattning inom den akademiska världen. Den allmänna bilden är inte att det hör ihop alls, säger hon.

Därmed inte sagt att det inte finns de som ser samband. Ylva Lundkvist Fridh började jämföra olika synsätt och bestämde sig för att analysera hur några olika kunskapsproducenter legitimerar sina synsätt på penningsystemet. Resultatet blev en masteruppsats som beviljades stipendium från JAK Medlemsbank.

 

När Ylva Lundkvist Fridh läste grundkursen i nationalekonomi för åtta år sedan var Harvardprofessorn Gregory Mankiws bestseller Macroeconomics enda kursboken. Så är det än idag. Efter en närläsning konstaterar hon att den lär ut att det överordnade målet för penningsystemet är tillväxt. Detta definieras enkom som något positivt, som leder till ökat välstånd. Makten över penningmängden ligger ytterst hos regeringarna, enligt Mankiw, och bankernas roll är att förmedla kapital från sparare till låntagare. Räntan beskrivs som en rättvis ersättning till den som skjuter upp sin konsumtion och ett effektivt sätt att styra pengar till lönsamma investeringar. Behovet av en penningreform diskuteras inte överhuvudtaget.

– Det är ganska fascinerande att se hur Mankiw legitimerar sina slutsatser med enbart matematiska modeller och hänvisningar till liberala filosofer. Det saknas helt referenser till historisk forskning som belägg för hans påståenden i boken, säger Ylva Lundkvist Fridh.

 

Analysen av en annan lärobok, Ecological economics, av de ekologiska ekonomerna Herman Daly och Joshua Farley ger en helt annan bild. De lär ut att det är viktigt att hitta en optimal ekonomisk skala för välstånd inom ramen för planetens ekologiska gränser. Oändlig tillväxt är inte möjlig på ett begränsat jordklot. Boken beskriver hur privata banker skapar 90 procent av penningmängden genom utlåning, och författarna ser räntan som en grundläggande och djupt problematisk del i dagens penningsystem eftersom den nödvändiggör ekonomisk tillväxt bortom vad naturen klarar. Därför vill de ta ifrån kommersiella banker rätten att skapa pengar vid utlåning. I stället ska de endast få låna ut bundet sparande – och nya räntefria pengar ska föras ut i ekonomin av regeringar genom statliga investeringar och utgifter. Därmed ansluter de sig till förespråkarna för full reserve banking (FRB), ett reformförslag som Ylva Lundkvist Fridh ägnar särskild uppmärksamhet i sin uppsats.

FRB – att staten ska ha monopol på allt penningskapande och att bankerna ska ha reserver motsvarande hundra procent av spararnas insättningar – var en idé som lanserades redan i slutet av 1920-talet, och som förespråkades av flera framstående ekonomer under depressionens 1930-tal.

– Daly är sedan länge den främsta förespråkaren för en penningreform ur ett ekologiskt perspektiv. Han motiverar sina ståndpunkter med logiska argument, men det finns inga belägg för att han har rätt, säger hon och tar upp problematiseringar som andra ekologiska forskare gjort.

En av dem är Kristofer Dittmer, som bland annat påpekar att (repo)räntan idag används som styrmedel i penningpolitiken. Om staten i stället skulle reglera penningmängden direkt genom att skapa pengar, skulle räntan sättas av marknaden vilket antagligen skulle leda till både högre och snabbare växlande räntenivåer. Dittmer, som forskar i ekologisk makroekonomi i Barcelona, ifrågasätter även att regeringar per automatik skulle styras av mer långsiktiga investeringsmotiv än privata banker.

– Om regeringar satsar på motorvägar eller järnvägar avgörs inte av huruvida de skapar pengar eller får pengar genom skatter, utan av deras etiska värderingar, sammanfattar Ylva Lundkvist Fridh.

Ett annat påpekande av Dittmer, som hon återger, är att ifall en regering vill sträva efter nerväxt eller en stabil ekonomisk nivå för att undvika ohållbar tillväxt så torde det inte ges ut några nya statliga pengar som skulle kunna riktas till omställningsinvesteringar.

 

Nyligen kom även en studie av professorerna Peter Victor och Tim Jackson (mest kända för sina respektive böcker Managing without Growth och Välfärd utan tillväxt) som i en datamodell visar att varken privat penningskapande eller ränta behöver vara tillväxtdrivande. Tvärtom hävdar de att en kontrollerad krympning av ekonomin är möjlig inom nuvarande system.

– Men de tycker ändå att full reserve banking kan vara en bra reform eftersom räntan medför ojämlik fördelning av pengar, säger Ylva Lundkvist Fridh.

– Och något som inte ryms i deras modell är de psykologiska aspekterna. Om en allt rikare överklass sätter idealet skapar det en strävan efter samma konsumtionsnivåer i hela samhället vilket bidrar till den ekologiska krisen.

 

Summa summarum understryker Ylva Lundkvist Fridh på att det behövs mer forskning.

– En kunskapsöversikt är ett viktigt första steg för att få företrädare för olika synsätt att tala samma språk och kunna börja konversera med varandra, säger hon.

Och kanske syns en antydan till det efter finanskrisen 2008?

2012 publicerade Internationella valutafonden, IMF, ett paper av arkeologen Jaromir Beneš och ekonomen Michael Kumhof som förespråkar full reserve banking. De menar att det nuvarande penningsystemet skapar instabilitet i finanssystemet, men anser – till skillnad från professor Herman Daly – att en penningreform skulle vara ett bra sätt att öka den ekonomiska tillväxten.

Både den brittiska centralbanken, Bank of England, och den svenska Riksbanken har även efter finanskrisen gett ut dokument som bekräftar att penningmängden huvudsakligen ökar genom privata bankers utlåning, något som alltså skiljer sig från beskrivningarna hos Mankiw.

Klimatkrisen har också medfört ett ökat intresse för penningsystemet från ett ekologiskt perspektiv. Ylva Lundkvist Fridh citerar flera forskare som kritiserar räntan för att den förvandlar pengar från något neutralt till en vara det går att tjäna pengar på och för att den leder till ojämlik fördelning. Fler forskare än Daly ställer även den exponentiella tillväxten i en ränta-på-ränta kurva mot naturens så småningom utplanande tillväxtkurva. Även intresset för lokala valutor, i motsats till statligt utgivna pengar, har ökat.

 

I debatten efter finanskrisen har allt fler frågor dykt upp kring vad pengar egentligen är. I det omfattande verket Skuld de 5000 första åren, gör till exempel antropologen David Graeber upp med den gängse uppfattningen att pengar uppstod för att underlätta en redan existerande byteshandel, vilken bl a Mankiw ger uttryck för. Graeber menar i stället att pengar skapades i våldsamma sammanhang som slav- eller brudköp. Annars var gåvoekonomi det vanliga och att betala tillbaka var tabu, eftersom det innebar att man ville avsluta en relation.

– Olika sätt att se på pengar har växt fram i olika kontexter, och forskare drar olika slutsatser på grund av att de använder olika metoder, konstaterar Ylva Lundkvist Fridh.

 

När hon inledde arbetet med sin masteruppsats var ambitionen att kunna reda ut rätt och fel. Men efter att ha grunnat på de här frågorna i flera år nu är hon inte längre säker på att det överhuvudtaget går.

– Kanske är det så att de olika författarna beskriver olika aspekter av penningsystemet under olika förutsättningar, säger hon.

Och det är en tanke som ger henne hopp.

– Att penningsystemet kan beskrivas på så skilda sätt beror på att det är en mänsklig uppfinning under förändring. Medan vi fortfarande hade så mycket naturresurser att vi bara kunde fortsätta tömma dem kanske det inte var så konstigt att det enbart beskrevs som ett sätt att underlätta en växande ekonomi. Men nu när vi har hamnat i ekologisk kris är det hög tid att börja fundera på hur penningsystemet ska utformas på ett annat sätt för att vara en del av lösningen.

Är då full reserve banking en del av lösningen?

– I princip all forskning pekar på positiva effekter och det verkar som att det sociala rättviseargumentet är starkt även om inte de ekologiska effekterna är belagda, säger Ylva Lundkvist Fridh, men sätter samtidigt upp ett varnande finger.

– Det är en väldigt omfattande och stor reform och den miljöhistoriska forskningen visar att katastrofer ofta har orsakats av stora oöverblickbara politiska förändringar.

För att komma vidare sätter Ylva Lundkvist Fridh hoppet till tvärvetenskapliga sammanhang – både inom och utanför akademin – där olika kunskapsproducenter möts och får sina ”sanningar” ifrågasatta.

Precis som hon har gjort i uppsats.

Text: Karin Backström

Källa/läs mer: Legitimising and Delegitimising the Monetary System – Competing Portrayals of Fractional Reserve Banking in Knowledge Discourse, Master’s thesis in Global Environmental History, Ylva Lundkvist  Fridh, Uppsala Universitet, 2016