Sök
  • Skarp kritik av den fria marknaden, tillväxttänkandet, globaliseringen, konsumismen, skuld och ränta, växande klyftor, negligerandet av de fattigas behov – den nye påven har verkligen markerat sin position i frågor om ekonomi och rättvisa, på ett sätt som överraskat många, jorden runt...

Påve med utomeuropeiskt perspektiv angriper växande klyftor


Skarp kritik av den fria marknaden, tillväxttänkandet, globaliseringen, konsumismen, skuld och ränta, växande klyftor, negligerandet av de fattigas behov – den nye påven har verkligen markerat sin position i frågor om ekonomi och rättvisa, på ett sätt som överraskat många, jorden runt.
I amerikanska Time har han utsetts till ”person of the year”, och på nätet är han kanske
den mest omdiskuterade och citerade personen just nu. Men i Sverige har hans radikala uttalanden inte nått någon central position i debatten. Därför finns det stor anledning att se närmare på vad han gör och säger, för att styra sin globala miljardskara in i nya tankebanor. Symboliskt nog har han nu varit påve i en graviditetstid på drygt nio månader, denne argentinare – Jorge Mario Bergoglio – som när han utsågs valde påvenamnet Franciskus, efter tiggarmunken som levde i 1200-talets Italien och förespråkade ett liv i fattigdom. (Dessutom fyller han 77 år just idag, den 17 december, vilket den bibelkunnige kan läsa in ytterligare symbolik i.)

Sin syn på ekonomiska frågor antydde Franciskus redan strax efter utnämningen, då han förklarade att han längtade efter ”en fattig kyrka, för de fattiga”. Och han var snabb med att tillsätta en kommission för att skapa ordning inom Vatikanbanken, omsusad av rykten om både korruption och penningtvätt. Åtgärderna ledde bland annat till att banken i oktober offentliggjorde en årsrapport för första gången i sin 125-åriga historia.

Nu har Franciskus bara under de senaste veckorna publicerat två dokument där hans kritik på det ekonomiska området ytterligare stadfästs.

Det första är ett påvebrev från slutet av november, där han lägger fram sin syn på hur evangeliet bör tolkas i vår tid. Han tar upp många frågor och skriver en hel del om ekonomi, med hård kritik mot det rådande ekonomiska systemet och dess konsekvenser.

”Hur kan det komma sig att det inte blir en nyhet när en gammal hemlös person dör av sin utsatthet, men att det ses som en nyhet när aktiemarknaden faller två punkter?” frågar han retoriskt. Och han kritiserar konkurrenstänkandet för att det främjar en djungelns lag, ”där de med makt göder sig på de maktlösa.” Teorin om att fri marknad och ekonomisk tillväxt ska skapa ett välstånd som sedan sipprar ner och lyfter de fattiga ”har aldrig bekräftats av fakta”. I stället uppmuntras en egoistisk livsstil, vi får en ”globaliserad likgiltighet” där marknadens senaste erbjudande väcker större engagemang än åsynen av de mindre lyckligt lottade.
Orsaken till denna växande klyfta är enligt påven den ideologi som försvarar absolut frihet för marknad och finansspekulation. Han kallar det rådande systemet för ”en ny tyranni”, och målar upp bilden av hur det kan komma att sluka allt som står i vägen för ökade vinster. Medan det svaga och bräckliga – som naturen – står försvarslöst inför en marknad som gjorts till gud. Till detta kommer också skuldproblematiken, där han ser hur ”skuld och ränta på ränta gör det svårt för länder att uppnå sin verkliga potential.”
Det behövs helt enkelt en finansiell reform, skriver påven, med adress till världens politiska ledarskap. Den etiska ledstjärnan ska vara att pengar ska tjäna, inte härska.
Och när han ändå är igång passar han även på att kritisera den otyglade konsumism som frammanas av dagens ekonomiska mekanismer. Kombinerad med ojämlikheten blir den dubbelt skadlig för den sociala strukturen, konstaterar han.
Ja, man kan fortsätta en bra stund till och rada upp citat som känns både fräscha och överraskande för att komma från ledaren för en så konservativ institution.
Och hans nyårsbrev, som offentliggjordes förra veckan, går i samma stil. Där finns ett par stycken som så tydligt uttrycker frustrationen hos en man som vill se en förändring, att de förtjänar att citeras rakt av:
”Globaliseringen…..gör oss till grannar, men den gör oss inte till bröder. All denna ojämlikhet, fattigdom och orättvisa är inte bara ett tecken på djup brist på brödraskap och solidaritet. Nya ideologier – karakteriserade av otyglad individualism, egoism och materialistisk konsumism – försvagar de sociala banden och ger bränsle till en ‘slit och släng’-mentalitet, som i sin tur leder till förakt för, och övergivande av, de svagaste och de som betraktas som värdelösa.”
Och lite längre fram i brevet:
”Dagens djupa finansiella och ekonomiska kriser – som har sin grund i människans växande avståndstagande från Gud och från sin nästa, i girig jakt på materiella saker å ena sidan, och i en tilltagande fattigdom i mellanmänskliga relationer å den andra – har lett människan till att söka tillfredsställelse, lycka och säkerhet i konsumtion och inkomstnivåer bortom det rimligas gräns för vad som är sund ekonomi……Denna serie av ekonomiska kriser visar egentligen att det är läge för en omprövning av våra modeller för ekonomisk utveckling, och för en ändring av våra livsstilar.”

Man kan onekligen undra – eftersom denna påve kommer från Latinamerika – om det är en femtekolonnare i form av en kamouflerad befrielseteolog som kuppat in sig i det allra heligaste. Men han har faktiskt inte den bakgrunden från sin tidigare gärning i Argentina, vilket i själva verket gör hans argument och hans position starkare. Han bevisar ju att det är inte bara de teologer som varit uttalat radikala och oppositionella som vill se en förändring. Här kommer även en representant som står närmare huvudfåran inom den latinamerikanska kyrkan och säger liknande saker.
Kanske är det vi nu ser helt enkelt en följd av att man fått den förste utomeuropeiska påven till den Heliga Stolen. En person som bär med sig ett tredje världen-perspektiv har intagit ämbetet.
Och det var ju inte en dag för tidigt.

(Översättningar: Hans Månsson)