Sök
  • Degrowth. Objecteurs de croissance. Transition. Decrescita felice. Economics of happiness….. Många begrepp florerade på den konferens som avslutades i Venedig i söndags, och som i brist på  bättre kan kallas nerväxtkonferensen. Floran av beteckningar visar att forskare från olika u...

Tillväxtkritik från flera håll vid konferens i Venedig


Degrowth. Objecteurs de croissance. Transition. Decrescita felice. Economics of happiness….. Många begrepp florerade på den konferens som avslutades i Venedig i söndags, och som i brist på  bättre kan kallas nerväxtkonferensen.

Floran av beteckningar visar att forskare från olika utgångspunkter – ekologer och sociologer, feminister och klimatologer, ja även vissa ekonomer – identifierat en gemensam problematik vad gäller tillväxt. Att den tär på naturens resurser bortom hållbarhetens gräns, att den främjar en konsumism som fragmentiserar samhällen och mänskliga relationer, att den bygger korthus av lån på lån på lån.

Där fanns antropologen Arturo Escobar från Colombia, professor i North Carolina, USA, som såg mönstret från Latinamerikas 70-80-tal gå igen i Sydeuropa. Nyliberala ”reformer” med åtstramningar och privatiseringar. Mer marknad, mindre stat, sänkta löner. Och vi har långt ifrån sett slutet ännu, varnade han.

Där fanns svenska Helena Norberg-Hodge,
som reste till ett orört Ladakh vid himlens fot i Himalaya på 70-talet, och som där fick en unik bas att utgå ifrån för sina studier av globaliseringens konsekvenser runt om i världen. ”Avregleringar” har blivit överordnad norm, och ”protektionism” ett fult ord i nivå med de mörkaste krafter – även då det bara uttrycker behovet av att värna det svaga och sårbara, poängterade hon.

Där fanns professor Gilbert Rist från Geneve, som efter många år av forskning kring utvecklingsfrågor kom fram till att tillväxtvägen skapar fler problem än den löser. Och när nu nationalekonomin påstår sig vara en vetenskap borde den väl också – likt alla andra vetenskaper – någon gång under de senaste hundra åren ha förmått att  ändra sin världsbild, sitt paradigm, tyckte professor Rist.

Många talade om tillväxtens avigsidor. Men det fanns även tankar om vad som bör växa fram i stället. Framför allt poängterades betydelsen av att stärka lokalsamhället. Transition-rörelsens Rob Hopkins berättade om nyinrättade Bristol-pundet, som man till och med kan betala sin lokala skatt med. Helena Norberg-Hodge lyfte fram småbonderörelsen Via Campesina som den största degrowth-rörelsen över huvud taget. Men den vackraste bilden av alla hade nog Erik Assadourian från Worldwatch Institute:

”I framtiden måste det bli lika naturligt och självklart för oss att leva hållbart, som det idag är att leva i konsumtionskulturen.”

Kanske är detta också den svåraste omställning vi har framför oss.