Sök
  •   För femton år sedan gav den dåvarande S-regeringen i uppdrag till biologen och författaren Stefan Edman att utreda hållbarhetsfrågorna och föreslå åtgärder för att anpassa ekonomi och välfärd till planetens bärkraft.”Om jag gjorde en liknande utredning idag skulle jag foku...

Sveriges agerande är betydelsefullt


 

För femton år sedan gav den dåvarande S-regeringen i uppdrag till biologen och författaren Stefan Edman att utreda hållbarhetsfrågorna
och föreslå åtgärder för att anpassa ekonomi och välfärd till planetens bärkraft.”Om jag gjorde en liknande utredning idag skulle jag fokusera på mat och klimat”, skriver Stefan Edman i denna framåtblickande uppföljning.

Bilen, biffen, bostaden – hur gick det, och vad måste göras framöver?
För snart femton år sedan kom min statliga enmansutredning från trycket, Bilen, biffen bostaden. Hållbara laster – smartare konsumtion (SOU 2005:51). Den var ett av Sveriges bidrag till diskussionen efter Johannesburg 2002, då det famösa Riomötet 1992 om miljö och hållbar utveckling utvärderades. I Johannesburg lovade Sverige och övriga nationer att ”därhemma” föreslå åtgärder som försöker anpassa ekonomi och välfärd till det vi bedömer vara Jordens bärkraft. Efter konsultation med ett stort antal experter, branschföreträdare och folkrörelser presenterade jag ett 60-tal förslag om hur Sverige kan och måste förändra konsumtion och därmed produktion i de tre sektorerna transporter, mat och boende.

Min utgångspunkt var att Sverige skulle bli mindre tärande på planetens resurser genom grön teknik och ”smartare” livsstil – ja, jag använde det uttrycket. När jag nu bläddrar i tidningsläggen ser jag hur förbluffande stort utrymme Bilen, biffen, bostaden fick i media.

DN hade till exempel flera stora uppslag, radio och TV diskuterade åtgärderna. Själv kvistade jag runt i landet, höll föredrag och deltog i seminarier. Boken trycktes i överupplaga och användes på somliga håll i undervisningen på gymnasiet och högre utbildning. Och politikerna? Jo, regeringen tog till sig fler av förslagen och förde in dem i propositioner. Bland annat beslöt riksdagen att rekommendera kommunerna att anta strategier för att 30 procent av den offentliga konsumtionen av livsmedel senast år 2010 skulle utgöras av ekologiska livsmedel. Annat gick inte vidare, till exempel mitt förslag – underbyggt av en ekonom jag samarbetade med – om att genom skatteväxling göra resurssnål ickemateriell konsumtion som till exempel kultur billigare än ”prylar”.

Om jag idag fick uppdraget att göra en liknande statlig utredning skulle jag fokusera på områdena mat och klimat, de som i vid mening avgör mänsklighetens överlevnad på planeten och i grunden handlar om rättvisa, mänskliga rättigheter och fred.
Klimatfrågan. Efter FNs klimatkonferenser i Paris och Katowice måste det tuffa arbetet nu börja med att höja och säkra ambitionsnivån i klimatarbetet på alla nivåer: globalt, nationellt, lokalt, i företag och hushåll. 1,5-gradersmålet kräver 45 procents minskade utsläpp redan till 2030 och ett globalt nettonollutsläpp år 2050, alltså om bara en generation. Den supereffektiva tekniken spelar därvid en helt avgörande roll.

Den fysiska mobiliteten måste effektiviseras och ännu snabbare än idag delvis ersättas av videokonferenser, det internationella flygets exempellösa expansion måste brytas. Förnybar energi och elektrifiering samt nya lättare material måste in i fordonsparken (globalt har världen ca 5 miljarder fordon, jämför Sverige med 4,8 miljoner). System måste skapas för återvinning av de sällsynta jordartsmetaller som är kärnan i sol- och vindkraft, elfordon och annan elektronik. En knäckfråga är hur den moderna fossiltörstiga livsmedelsproduktionen ska kunna ställas om.

Men det räcker inte att minska utsläppen radikalt, koldioxid som redan finns i atmosfären måste också ”sugas ut” och lagras i jordens inre; det kräver förfining av den nya så kallade BECCS-tekniken. Mer trä i husbyggnation på bekostnad av betong, effektivare skogsskötsel (samtidigt som den biologiska mångfalden värnas!)

Marknadens spelregler måste radikalt förändras, bland annat med omfattande skatteväxling, en global koldioxidskatt och vassare styrmedel överlag. Bara så blir det dyrare att slösa, släppa ut och skita ner – och påtagligt lönsamt att spela den nya ”gröna matchen” med jordens resurser. Kol och olja är i dag på tok för billiga; fossila råvaror subventioneras dessutom globalt med 400 miljarder dollar per år, i Sverige med 30 miljarder kronor. A propos Sverige:

Riksdagens mål att till 2030 minska trafikens utsläpp av klimatgaser med 70 procent kommer inte att nås såvida inte den årliga minskningstakten fyrdubblas, från 2 till 8 procent (källa: Trafikverket)

Överflödskonsumtionen måste stävjas. Idag vet vi det vi inte visste för femton år sedan – att vår svenska genomsnittskonsumtion måste ner till en tredjedel av dagens nivå om Sverige skall kunna bidra till att uppnå 2-gradersmålet. Annars äts den effektiva teknikens klimatvinster upp; den globala medelklassens glupande materiella aptit är en ödesfråga i klimatpolitiken (rebound-effekten). En fråga är hur en sund värdeförskjutning kan ske, där kultur, andlighet och gemenskap skänker större upplevd livsmening än materiell överkonsumtion. Det är så att säga den inre klimatstrategin, ”hjärtats omställning”. För det behöver vi hjälp av beteendevetare, filosofer, teologer. I ”Biffen bilen bostaden”, lade jag flera förslag.

Matfrågan. I ”Bilen, biffen, bostaden” modell 2019 skulle jag fortsätta plädera för en stark satsning på svensk livsmedelsproduktion och dito konsumtion.
Av minst sex skäl:
1. Den globala livsmedelsekvationen kan bara lösas om all befintlig och potentiellt odlingsbar mark bevaras och vårdas, för nuet och framtiden. Det gäller också Sverige, där 600 000 hektar prima åker idag ligger för fäfot; orsaken är bland annat att vi importerar mer än 50 procent av nötköttet och 40 procent av fläsket. Plus en del andra livsmedel.
2. Sveriges nationella självförsörjningsgrad på baslivsmedel är den lägsta i EU. Vi är oerhört sårbara. Och vårt jordbruk är i detta stycke ohållbart, till 90 procent beroende av fossila råvaror.
3. Svenska baslivsmedel måste bli förstahandsval för oss konsumenter; råvarukvalitet, djurvälfärd och miljöanpassning håller generellt mycket hög klass (även om mer måste göras, exempelvis vad gäller kemiska bekämpningsmedel). Svenskt nötkött är per kilo EUs klimatsmartaste (eftersom cirka 90 procent av fodret produceras på gården eller nära. Källa: FAO)
4. Sveriges rikaste biologiska mångfald har utvecklats i odlingslandskapet och kan bara bevaras och utvecklas om det finns bönder och betesdjur – vilket förutsätter att vi konsumenter köper svensk basmat även om den är något dyrare (på grund av god djurvälfärd och miljö).
5. Bioråvaror som ersätter klimatstörande oljeprodukter – drivmedel, plast med mera – utvinns ur svenska åkrar och i svensk skog.
6. En hållbar landsbygdsutveckling med öppna landskap, jobb och rättvis välfärd förutsätter delvis att lantbruk och livsmedelsföretag kan överleva och utvecklas.

Världen står inför en ofattbart tuff utmaning. Hur Sverige agerar är inte betydelselöst. Tvärtom borde vi, med ödmjukhet, ta på oss ledartröjan och skapa en fossilfri, solidarisk välfärdsnation.
/Stefan Edman