Sök
  • Volontärerna Samuel Fast, Yassir Asadi, Hussein Hazare och Anton Castenberg fyller besökarnas medhavda kassar med mat som annars skulle ha kastats bort. Foto: EmmaLisa Pauly
  • - Genom att vi kan tillhandahålla den här platsen blir det möjligt både för konsumenter och producenter att bidra till ett mer hållbart resursutnyttjande, säger Johanna Anemalm på Matbanken. Foto: Emmalisa Pauly
  • Det är över en timme kvar tills Matbanken öppnar, men kön utanför den gamla verkstadslokalen i Malmö är redan lång. Varje kväll hämtar 50-100 personer gratis mat här. Foto: Emmalisa Pauly
  • På Matbankens disk finns små bilder som kan underlätta vid språkförbistring. Foto: Emmalisa Pauly

Utdelning i Matbanken


 

Insättningarna består av livsmedel som annars skulle ha slängts. Uttagen görs i form av gratis mat. Jobbet görs av volontärer, och vinsten räknas i resurshushållning, omfördelning och solidaritet. Följ med till Matbanken på aktivitetshuset Kontrapunkt i Malmö.

 

Det är över en timme tills Matbanken slår upp portarna i en gammal tryckerilokal i Malmö, men Maggan sitter redan på en av de eftertraktade stolarna i början av kön. Efter ett långt arbetsliv är benen trötta, men pensionen liten. Hon brukar komma hit två-tre gånger i veckan med sina väl ihopvikta kassar.

– Jag har aldrig någonsin slängt mat, och uppskattar möjligheten att vara med och ta tillvara på svinnet. Men jag måste också dryga ut när pengarna inte räcker, förklarar hon.

Bredvid står Thomas, med jackans huva neddragen långt i pannan. Han har en sårig berättelse om flickvännen som bollas mellan socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa.

– Min lön räcker inte åt båda, jag är här varje dag, säger han.

Trots kylan växer kön snabbt i skymningen. Tooni är asylsökande med en dagsersättning från Migrationsverket på 61 kronor. Arietta har precis börjat jobba och får inte lön förrän nästkommande månad. Victoria och Martin bekämpar matsvinnet. Maja hjälper en sjuk släkting med hyra och läkarräkningar.

– Jag hoppas det är för en övergångsperiod, och är så oerhört tacksam att detta finns. Annars hade jag inte klarat det, säger hon.

Klockan 18 slussas ett femtiotal personer in i värmen av aktivitetshuset Kontrapunkts volontärer. Alla får varsin kölapp där det står ”mat”, ”kläder” eller ”mat och kläder”. De flesta ska hämta mat, men några ska även till freeshopen som erbjuder gratis kläder och hygienartiklar.

– Mina fötter måste ha omsorg om jag inte ska bli sjuk, säger Pavlo som behöver ett par strumpor.

* * *

I matbanken har arbetet pågått hela dagen. Volontärer hämtar utsorterade varor från en stormarknad och ett bageri. Ett företag, vars affärsidé går ut på att ta hand om svinn från anslutna butiker, levererar både på för- och eftermiddagen. Vissa dagar lämnar en närliggande skola färdiglagade rätter, och stötvis donerar även andra. Allt noteras, packas upp, kontrolleras och sorteras i genomskinliga plastbackar. Grönsaker för sig. Bröd för sig. Mejerivaror i kylen…

– Ibland kanske en påse har gått sönder lite eller en burk blivit bucklig, säger Johanna Anemalm, en av samordnarna.

– Om det behövs känner och luktar vi, men så länge vi är bekväma med att lämna ut maten gör vi det oavsett vad det står på datumstämpeln.

Vissa särskilt känsliga livsmedel tackar dock matbanken nej till, och checklistor är uppsatta intill luckorna där maten lämnas ut.

– Det är absurda mängder mat som slängs eftersom affärerna inte får sälja den, eller vill göra plats för annat som säljer bättre. Bara genom att vi kan tillhandahålla den här lilla platsen blir det möjligt både för konsumenter och producenter att bidra till ett mer hållbart resursutnyttjande, säger Johanna Anemalm.

– Och att överflödet omfördelas till människor som annars inte får äta sig mätta är minst lika viktigt.

Yassir Asadi och Hussein Hazare kommer hit varje måndag och hjälper till. På ett språk som är ganska nytt för dem berättar de att det något de ser fram emot. Samuel Fast brukar boka in sig för ett pass så fort han kan. Han är ny i staden och vill träffa folk, dessutom är han arbetslös just nu, och tar gärna med lite mat hem.

– Men framför allt är det väldigt givande att stå här och skänka ut något som är helt livsnödvändigt för folk, säger han.

– Enda gången det är jobbigt är när maten inte räcker.

* * *

Allt började för över tio år sedan. Under devisen ”av folket för folket” arrangerades en grannskapsfestival i stadsdelen Möllevången. Efter några år ville gänget bakom ta engagemanget vidare. 2009 invigdes Kontrapunkt för att ”med kulturen som redskap bidra till en mer solidarisk stad”. I början låg fokus främst på kulturarrangemang, men 2013 startades även ett folkkök där det bjöds på hemlagad dumpstrad och köpt mat.

– Först kom mest människor i våra egna nätverk som ville sänka sina kostnader för att kunna lägga mer tid på kreativitet och samhällsengagemang, berättar Johanna Nilsson, som var med från början.

– Sedan började många rumänska romer etablera sig i Malmö. Vi bjöd in dem, och steg för steg blev Kontrapunkt mer av det sociala center vi hade tänkt.

Så kom hösten 2015. På bara tre månader anlände över hundratusen människor till Sverige för att söka skydd undan krig och nöd. Kontrapunkt ställde snabbt om verksamheten till ett akut flyktingboende som sammanlagt gav 17 000 personer mat och tak över huvudet.

– Det skedde i princip över en natt, men utan den organisation vi byggt upp hade vi inte klarat det, säger Johanna Nilsson.

Kontrapunkt drivs inte av anställda. Alla arbetar ideellt, men ändå avsätter tjugo personer heltid. Att det är möjligt beror på något de kallar fördelningssystemet.

– Världen vi vill förändra arbetar både heltid och övertid. Tror vi att vi ska kunna göra om den på vår fritid är det nog kört från början. Därför har vi organiserat oss för att kunna lägga ned mer tid, säger Johanna Nilsson.

De heltidsaktiva på Kontrapunkt lovar att engagera sig så mycket som möjligt och hjälpas åt att lösa allas behov. Kostnaderna minskas genom mat och kläder från matbanken och freeshopen. De hjälper varandra med billiga boendelösningar och har en gemensam sparkassa för oväntade utgifter, berättar Johanna Nilsson. Intäkter genererar bland annat ett affischeringskooperativ, cateringuppdrag och eventuella inkomster vid sidan av.

– I många föreningar uppstår konflikter mellan ideellt aktiva och avlönad personal. Därför har vi försökt göra något annorlunda där pengar inte är kopplade till uppgift eller position utan till behov, säger hon.

– Det är så mycket värderingar och status kopplat till pengar. Vi försöker göra dem till vad de faktiskt är – ett transaktionsmedel och något som kanske ibland inte ens behövs.

Utöver de heltidsaktiva finns 200 volontärer som arbetar när de kan och vill.

* * *

I gratisaffären hänger kläder i långa rader. Här finns också blöjor, tamponger, rakhyvlar, tandborstar och andra hygienartiklar. En kosmetikkedja har just gjort en donation, och Clément Pont från Frankrike är i full gång med att packa upp badbomber och kroppsbalsam. Han kom hit under en resa ­ och blev kvar i åtta månader.

– Kontrapunkt är en jättebra plats för den som vill arbeta ideellt och leva väl på lite pengar. Här får jag både trevligt sällskap, mat och kläder, säger han.

Nu ska han snart återvända. Men Sofie Eriksson, som står bredvid, stannar. Hon hittade sitt ”pensionärsprojekt” här när hon kom för att donera några saker i samband med flyktingkrisen 2015.

– Det visade sig vara den perfekta sysselsättningen för mig som hela livet velat arbeta med människor som behöver hjälp med det mest grundläggande, säger hon.

– Och så får jag umgås med unga kreativa, driftiga människor som ger allt här. Det mår jag bra av.

Sedan i somras har hon tillbringat varje eftermiddag i förrådet bakom gratisaffären där hylla efter hylla fylls med kartonger. I samband med flyktingmottagandet donerades så mycket att Kontrapunkt blev tvungna att säga stopp. Men nu är allt från långkalsonger till filtar sorterade och snyggt uppmärkta.

– Våra kunder lever på gatan, har inte råd eller är aktivister. Syftet är att kunna erbjuda hela, rena, praktiska och bekväma kläder. Finkläder skänker vi vidare, säger Sofie Eriksson.

På hemsidan finns en lista över vad som efterfrågas och en affisch på väggen visar hur mycket varje besökare kan hämta varje dag. Endast en av varje gäller det mest eftertraktade: underkläder, strumpor, varma jackor, väskor, skor och vissa hygienartiklar.

* * *

Utanför freeshopen står Ramy El Hamed. Han har arbetat i byggbranschen i 16 år. Nu ligger han bakom en stor del av snickerierna i den gamla verkstadslokalen där väggar byggts av lastpallar, cykelhjul blivit fönsterkarmar och återvunna textilier fina tapeter.

– Ibland har vi inte pengar att köpa virke, men vi har folk som avsätter tid, kraft och energi, säger han.

– Kapitalismen bygger på att vi bara ska tänka på oss själva och ständigt sträva efter mer pengar. Men när vi delar resurser och kunskap med varandra behöver vi inte den.

* * *

Maggan har fått sina två kassar fyllda i matbanken, och gräver lite i dem för att svara på vad det blev.

– Pumpa, sallad, kål, vindruvor, apelsiner, vetemjöl – och, vad är det här? Åh jag har fått kassler! utropar hon.

Pavlo har hittat ett par strumpor och räcker nu fram sin kasse för att få mat. Bilderna med olika livsmedel som ligger på disken för att underlätta vid språkförbistring, behöver han inte peka på.

– Jag vill ha allt, säger han, men hejdar ändå Hussein Hazare, som sträcker sig mot grönsakslådorna, och ber om mer bröd istället.

Samuel Fast väger den fulla kassen och Yassir Asadi lägger till 3,4 kilo på listan över den totala mängden utlämnad mat på över 10 ton sedan december.

* * *

Klockan är snart 20. Kön är slut, och matlådorna nästan tomma. Några av volontärerna fikar med donerade bakelser i en av de återvunna sofforna. Semlorna däremot har lastats på hembyggda lastcyklar tillsammans med linsgrytan, som tillagats tidigare under dagen. Allt körs till värmestugan som Kontrapunkt driver under vintern tillsammans med Röda korset och Svenska kyrkan.

Där kan den som behöver få ett mål lagad mat, fika, gå på toaletten, ladda mobilen och slumra i en fåtölj.

– När jag såg ett gäng som försöker skapa de lösningar de vill se i stället för att bara kräva dem av andra eller prata så ville jag också vara en del. Kommunens härbärge har 40 platser. Stadsmissionens 25. Men det finns 3000 hemlösa i Malmö, säger Samuel Eriksson, en av nattens volontärer.

Den här kvällen fylls stolarna av ett femtiotal personer. Under köldknäppen som snart ska slå mot hela landet kommer antalet dubblas.

* * *

På Malmö Central kostar ett toalettbesök tio kronor. När jag vill vända åter för att fylla vattenflaskan får jag betala lika mycket.

– Jag är ledsen men vi har ett system där varje entré räknas, säger mannen i kassan.

På det enda öppna matstället erbjuds bara bubbelvatten på flaska.

Om knappt två timmar stänger portarna, och de spridda grupperna som samlats i vänthallen måste ut.

På nattåget bläddrar jag i mina anteckningar och markerar Johanna Nilssons svar på frågan om varför Kontrapunkt behövs.

– Om vi vill ha ett annat samhälle måste vi bygga alternativa strukturer här och nu, även om det bara är i liten skala. Förhoppningsvis kan det bli modeller att lära av, inspireras av och bygga vidare på.

Text: Karin Backström

Gör din röst hörd!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*