Sök

Dags att diskutera politik för nerväxt


– Den globala ekonomiska tillväxten är i fara. Eurozonen är redan inne i en varaktig recession sa analyschef Olivier Blanchard när han i veckan presenterade Internationella valutafondens uppdaterade syn på världsekonomin, vilken pekar på ökade risker för en krympande ekonomi.

Vare sig vi vill det eller ej är vi med om nerväxt.

Men medan oönskad nerväxt leder till arbetslöshet, sociala problem, ökade klyftor, oro och kris handlar planerad nerväxt om att förändra världen så att den blir en rättvisare, lyckligare plats inom jordens ekologiska ramar.

– Nerväxtprojektet skiljer sig radikalt från påtvingad negativ tillväxt. Det första kan jämföras med att frivilligt byta kost för att inte gå under av fetma på grund av överkonsumtion. Det andra kan liknas vid en påtvingad bantningskur som kan leda till döden, skriver den franska ekonomiprofessorn och nerväxtförespråkaren Serge Latouche i en krönika.

När Grus & Guld först skrev om nerväxt för tre och ett halvt år sedan (G&G nr 4/08) var begreppet tämligen okänt. I dag finns en bredare tillväxtkritik, men i Sverige stannar frågeställningarna ofta vid om fortsatt tillväxt är ekologiskt hållbart eller ej. Nerväxtdiskussionen, som har sitt ursprung i Sydeuropa, går bortom den frågan. Den berör hur vi ställer om till och utformar ett samhälle vars stabilitet inte står och faller med ökande bruttonationalprodukter. Den ställer viktiga frågor om de tillväxtberoende modeller vi har för allt från arbetsmarknadspolitik till pensionssystem, och för att lån och räntor ska kunna betalas tillbaka. Hur ska till exempel välfärden och pensionerna finansieras i en krympande ekonomi? Och hur ser en fördelningspolitik ut när inte alla hela tiden kan få det lite bättre? Hur vinner man demokratisk acceptans för att minska konsumtion och produktion?

Dessa och många andra frågor togs upp på den andra nerväxtkonferensen i Barcelona för två år sedan (G&G nr 3/2010). I år följs diskussionerna upp på den tredje nerväxtkonferensen i Venedig under rubriken: Den stora omställningen – nerväxt som en civilisationspassage. På dagordningen står huvudfrågorna: gemensamt ägande, arbetsliv och demokrati.

Konferenserna samlar framför allt forskare, men nerväxt handlar om långt mer än en akademisk diskussion. Sedan tidigt 2000-tal har nerväxtrörelser i Frankrike och Italien fört in décroissance och decrecita i den politiska debatten. Rörelsen har spritt sig, framför allt i södra Europa, och under nerväxtens fana förs det både en teoretisk diskussion, görs personliga levnadsval (t ex kollektivboende, frivillig enkelhet, ekoboende) och framförs politiska krav (t ex kortare arbetstid, fler kollektivbostäder, mer förnyelsebar energi, mindre reklam, medborgarlön).

Ursprunget till nerväxtrörelsen finns inte bara i insikten om att det inte går att bryta sambandet mellan miljöpåverkan och tillväxt. Den har även sin grund i ifrågasättande av kulturell likriktning, strävan efter global rättvisa, fördjupad demokrati, längtan efter ett långsammare samhälle, konsumtionskritik…
Medan tillväxtkritiken i Sverige hittills främst har fokuserat på ekologin, omfattar den sydeuropeiska nerväxtdiskussionen även vad det innebär att vi människor blivit ”tillväxtberoende”. Den väjer inte heller för de svåra frågorna om våra tillväxtberoende samhällssystem – eller blundar för de globala orättvisorna – vilket gör den viktig att följa av flera skäl.

Bild 1: Marc Lagroy med den franska nerväxtrörelsens symbol, snigeln
Bild 2: Grupparbete på nerväxtkonferensen i Barcelona, 2010
Foto: Karin Backström

Läs mer på t ex:
http://degrowthpedia.org
http://degrowth.org/links
http://montreal.degrowth.org/
www.supermiljobloggen.se/2011/10/fran-tillvaxtkritik-till-nedvaxtpolitik.html