Sök
  • När energin blir dyrare kommer storstäderna att få det allt svårare med sin försörjning. Befolkningen kommer av nödtvång att behöva fördela sig jämnare över landskapet, skriver Jason Bradford, Post Carbon Institute.Landsbygden illustration Ulla Granqvist
Landsbygden illustration Ulla Granqvist

Framtiden tillhör landsbygden


Det är tack vare den rikliga tillgången på fossila bränslen som urbaniseringen kunnat gå dithän
 att mer än halva jordens befolkning nu bor i städer. Den utvecklingen kommer att vända. 
Fler människor måste bo på landet och livsmedelsproduktionen måste bli mer regional. 
Det menar Jason Bradford vid tankesmedjan Post Carbon Institute, Kalifornien.

Den globaliserade ekonomi som vi lever i är den mest komplexa sociala struktur som historien skådat. Och nu upplever vi hur dess energimässiga och materiella grundval sviktar. Inte nog med att råvaruresurser i höga koncentrationer blir mer sällsynta, vi ser också hur infrastruktur förfaller och står inför växande hot från klimatförändringar och sociala störningar. Att komplexa  samhällen kollapsar är vanligt, historiskt sett, men det vi står inför nu är i en skala som aldrig tidigare skådats.

En effekt som vi kommer att se handlar om stadsutvecklingen. I motsats till vad de flesta demografer säger i sina prognoser kommer urbaniseringsprocessen att vändas till sin motsats under detta århundrade.

När tillgången på fossila bränslen avtar och förnybara alternativ inte kan ersätta dem fullt ut, kommer den kraftigt urbaniserade strukturen inte att kunna vidmakthållas. Människor måste flytta ut på landet. Kort sagt, framtiden tillhör landsbygden.

Med tanke på de drastiska förändringar som väntar är det mycket viktigt att vi:

– Förstår hur det kraftigt urbaniserade och globaliserade samhället uppstod och varför ett mer landsbygdsbaserat samhälle är oundvikligt.

– Ger en ram, utifrån principer om hållbarhet och resiliens, för hur man bör tänka när det gäller vår utsatthet och de nödvändiga förändringarna.

– Granskar de mest framträdande aspekterna av agronomi, markvetenskap och lokala livsmedelssystem.

– Erbjuder en strategi för att främja omvandlingen till ett lokalt, hållbart, motståndskraftigt livsmedelssystem.

Vi måste erkänna att vårt sätt att producera och distribuera livsmedel befinner sig i ett riskabelt läge, eftersom vi har byggt ett system som är starkt beroende av billig fossil energi. Från producent till konsument bygger varje länk i kedjan på antagandet att det kommer att finnas billig energi till hands.

I stället måste många av oss bereda sig på att ta ett större ansvar för den egna livsmedelssäkerheten. Människor i kraftigt urbaniserade och globalt integrerade länder kommer att behöva lämna staden, som en anpassning både till minskad tillgång på fossila bränslen och till klimatförändringarna.

Vårt ekonomiska och vårt politiska system har låst sig fast vid det omöjliga – evig tillväxt på en ändlig planet. Men för att förstå varför framtiden är landsbygdens och varför en fullständig återuppbyggnad av ett samhälle som sätter matproduktionen i centrum är i antågande måste vi göra en tillbakablick på hur staden utvecklats.

För första gången i mänsklighetens historia lever idag fler människor ett urbant liv än ett lantligt.

Att städerna har kunnat växa i denna omfattning beror på att de kunnat dra nytta av landområden som är flera hundra gånger större än deras egen yta. Och detta har bara varit möjligt tack vare den energi som finns i olja, med kraft att förflytta tung utrustning och transportera varor över långa avstånd.

Sambandet mellan energi och urbanisering blir uppenbart när man jämför länder utifrån två faktorer: energiförbrukning per capita och andel landsbygdsbefolkning.

År 2008 fanns 24 länder där minst 75 procent bodde på landsbygden. I dessa länder uppgick den årliga energikonsumtionen till mindre än ett fat oljeekvivalent (BOE) per capita. I andra ändan av skalan, där mindre än 25 procent bodde på landsbygden, använde man 32 gånger så mycket energi per capita och i USA så mycket som 56,6 BOE. Ett fat motsvarar 50 ”energislavar” som arbetar oavbrutet under ett års tid.

Förnybara energikällor och teknologier kommer inte att kunna kompensera fullt ut för nedgången i fossila bränslen. Samhället måste bli mer energieffektivt och använda energi mycket annorlunda – en omställning som kommer att få omfattande följdverkningar på ekonomin, politiken och kulturen.

Så som jordbruket utvecklats har det blivit en av de mest miljöskadliga aktiviteterna, och ironiskt nog undergräver det, genom externa effekter, framtida kapacitet att producera livsmedel, särskilt om klimatförändringar och minskade energitillgångar tas med i kalkylen. Långt driven regional specialisering i jordbruket har gjort lokalsamhällen beroende av global handel för grundläggande matförsörjning, en situation som inte är hållbar i längden.

Mekanisering och globalisering har i det industriella livsmedelssystemet fortlöpande ersatt människors och djurs arbetsinsatser och slagit ut lokala marknader. Nästan varje led i detta livsmedelssystemet är så energikrävande att mat som äts i USA har krävt tio gånger mer energi på sin väg fram till tallriken, än den energimängd som finns i själva maten.

Hur kan ett företag överleva när kostnaderna är högre än intäkterna? Jo, framför allt för att kostnaderna till stor del betalas av någon annan, i många fall av framtida generationer.

När energin blir dyrare kommer storstäderna att få det allt svårare med sin försörjning. Befolkningen kommer av nödtvång att  behöva fördela sig jämnare över landskapet. Mindre städer och städer omgivna av områden med hög biokapacitet kommer att klara sig bättre än stora städer och kan bli tillflyktsorter för utflyttare. En lokal ekonomi som fokuserar på grundläggande varor och tjänster som alla behöver, såsom mat, energi och färskvatten, kommer att få ett längre liv än den som baseras på icke-essentiella företeelser, som finansiella tjänster och turism.

I antropologiska termer: när vi har mindre energi blir vårt samhälle mindre komplicerat. Vi får färre penningtransaktioner och en ökning när det gäller självförsörjning och informella ekonomier. De kulturella konsekvenserna är vittgående. Mindre energi från fossila bränslen kommer att kräva större arbetskraftsinsatser och mindre beroende av mekanisering över tid. Detta blir en chock för en kultur som mytologiserat en bild av 1900-talets dominerande trender innebärande att urbanisering, finansialisering och ersättning av arbetskraft med kapital och maskiner skulle vara bevis för framsteg.

Den process som beskrivs här kommer sammanfattande att benämnas ”Den stora förenklingen” (the Great Simplification) och motsvarar det som permakulturpionjären David Holmgren kallar Energy Descent-scenariot:

Nya teknologier och kulturella mönster kan underlätta en nedtrappning, men kommer inte att kunna förhindra den process som leder mot mindre komplexa men mer hållbara sätt att tillgodose människors behov och värderingar. Så som skett med många tidigare civilisationer (inklusive det romerska riket) kan nedgången ske via en serie djupa kriser som punkterar längre perioder av stabilitet.

Förutsättningarna när det gäller livsmedelsproduktion kommer att vara starkt drivande för den demografiska utvecklingen under detta århundrade.Produktionen behöver öka, med metoder som är anpassade för plats och omständigheter. Människor med livsupplevelser och träning för stadsliv kommer att behöva lära sig vad som krävs för att bo på landet, och konventionella bönder kommer att ha en brant inlärningskurva mot enklare och mer hållbara metoder.

Kuba är ett exempel på hur ett land snabbt kan anpassa sig till en ny energisituation, när man efter Sovjetunionens fall inte längre fick några oljeleveranser. Ett program startades för att klara denna ”Speciella period” med mindre fossilberoende teknik, och många av den tidens reformer finns kvar idag.

Om vi ​​är vad vi äter, hur ska vi då hantera det faktum att fossila bränslen ligger bakom vårt matssystem? Vi är varelser i den fossileldade världen, inte bara fysiskt utan även i våra sinnen.

När vi säger att det moderna jordbruket och livsmedelssystemet är otroligt effektivt så är detta sant bara i den meningen att insatsen av mänskligt fysiskt arbete har minskat. Men om vi tar med fler perspektiv, såsom resursanvändning och föroreningar, ser vi både grymheter och stor ineffektivitet.

De flesta gödningsmedel som används idag är produkter från gruvdrift och andra energiintensiva tillverkningsprocesser. Fosfat bryts på några få platser och genomgår energikrävande processer för att ge superfosfatgödselmedel. Kaliumkarbonat (pottaska) bryts i gamla sjöbottnar osv.

Vi har brutit vår förbindelse med de omgivningar som gav oss vår mat, i stället betalar vi för de föroreningar som uppstår i städerna och för att utvinna, tillverka, transportera och sprida ersättningsmineraler tillbaka till odlingsmarkerna. Detta kallas ”framsteg”.

Vårt energislukande livsmedelssystem är en förvillelse som så småningom kommer att framstå som en tillfällig avvikelse i människans historia. Vi kommer att kräva att våra gårdar ska ge ett överskott av energi, för att undvika svält. Studier av traditionella jordbrukssystem visar att de vanligtvis gav fem till tio kalorier tillbaka för varje satsad kalori. Nutida försök i USA har gett samma resultat. Men mycket lite forskning görs för att se hur gårdar kan fasa ut fossila bränslen, vilket är mycket märkligt med tanke på hur snabbt det behöver ske.

Att utveckla ett fossilbränslefritt energisystem för att driva övriga led i livsmedelssystemet, och i resten av ekonomin, är en stor utmaning inom den tidsram vi har till vårt förfogande.

Uppgiften att omstöpa ett lokalt livsmedelssystem kan verka överväldigande. Men om varje år fem procent av den jordbruksmark som betjänar den globala marknaden ställs om till att betjäna den lokala, kommer halva totala arealen att vara omställd på 14 år. Erfarenhet från krigstider har visat oss att snabb omvandling är möjlig när behovet är uppenbart. När den stora förenklingen förverkligas har vi möjlighet att skapa nya och vackra sätt att leva på jorden. Den oerhörda energin i fossila kolväten var en fantastisk gåva, men den krävde ett stort pris, inte minst påtagliga förluster av regional självförsörjning.

Artikeln bygger på rapporten The Future is Rural av Jason Bradford, biolog, bonde och styrelseordförande i tankesmedjan Post Carbon Institute.
Rapporten finns på  www.postcarbon.org/publications/the-future-is-rural/)

I slutet av juni leder Jason Bradford ett webbsänt seminarium kring rapporten, www.postcarbon.org

Text  Jason Bradford

Illustration  Ulla Granqvist

Översättning/bearbetning   Hans Månsson