Sök
  • I en tid när skatteuttaget allt mer flyttats till löneinkomster, medan kapital, fastigheter och finansiella strömmar gynnats kan JAK kan ha mycket att bidra med i den ekonomisk-politiska diskussionen, menar Oskar Broberg.

Höj skatten på kapital


Höga skatter är enda sättet att bevara välfärden. Men de senaste årtiondena har allt mer av skatteuttaget flyttats till löneinkomster, medan kapital, fastigheter och finansiella strömmar gynnats.  I denna förändrade verklighet, och i en tid när JAK söker en förnyad identitet, kan medlemsbanken ha mycket att bidra med i en ekonomisk-politisk diskussion.
Inte minst kan tankarna om skuld och ofrihet bli intressanta på nya sätt.
Det menar Oskar Broberg, JAK-medlem och universitetslektor i ekonomisk historia.

 

Svenska JAK bildades för mer än 50 år sedan och har sedan dess utgjort en liten, men viktig, kraft för att tillföra och underhålla alternativa perspektiv på såväl privat- som samhällsekonomi. Stora förändringar på både global och nationell nivå under de senaste årtiondena har dock – inte minst genom det nyliberala tankegodsets genomslag – skapat en ny omvärld där myndigheterna förbjudit banken från att använda begreppet räntefri, men där JAK egentligen har mycket att erbjuda den ekonomisk-politiska diskussionen vad gäller frågor om ägande, skuldsättning och ofrihet.

JAK behöver därför finna en delvis förnyad identitet. En utgångspunkt, av flera möjliga, för en sådan förnyelse skulle kunna vara en diskussion om de orättvisor som finns inbyggda i det nuvarande skattesystemet.

I vintras publicerade tidskriften Ekonomisk Debatt * ett temanummer (2019, #4) som handlade om skatter. I numret ges såväl dagsaktuella som historiska perspektiv på skatter, politik och samhällsutveckling.

I en av artiklarna beskrev nationalekonomen Mikael Stenkula utvecklingen av det svenska skattesystemet från slu-
tet av 1800-talet och fram till början av 2000-talet. Artikeln innehåller flera intressanta poänger. För det första visar
Stenkula att hög beskattning av inkomst  är ett relativt nytt fenomen. I början av 1900-talet framstod de skattesatser som
vi idag betraktar som självklara, som fullständigt otänkbara. Huvuddelen av skatterna togs då i stället ut i genom tullar och varuskatter. Totalt sett var dock skatteuttaget lägre eftersom det inte, i någon större utsträckning, fanns en välfärdsstat som skulle finansieras.

För det andra visar Stenkula att skatter debatterats livligt under de senaste fyrtio åren, inte minst därför att nyliberala debattörer krävt lägre skatter för att inte snedvrida marknadsmekanismen och försämra näringslivets internationella konkurrenskraft. Det mest intressanta med detta är dock att denna diskussion till trots har Sverige (i likhet med de flesta av de rikaste länderna i världen) behållit ett, historiskt sett, högt skattetryck och en stor offentlig sektor. Och det har gått alldeles utmärkt.

 

Problemet är att den globala inkomstojämlikheten har ökat under dessa år och att skattesystemet inte har uppdaterats till att beskatta flera av de finansiella strömmar som mest har drivit på denna ökning – fastigheter i storstadsregioner, globalt verksamma kapitalfonder och internationellt organiserade företag.

Ojämlikheten har framförallt ökat inom länder (snarare än mellan länder) och de finansiella strömmar som genereras i dessa verksamheter gynnar oproportionerligt mycket en redan välbeställd del av befolkningen (i sina roller som aktieägare och/eller lönearbetare i ”den nya ekonomin”).

En del av dessa strömmar undandrar sig nationella skatter genom att de rör sig över nationsgränser med hjälp av digital teknologi på ett sätt som är svårt att övervaka och reglera. Det gäller till exempel företag som kan flytta vinster mellan olika dotterbolag. Andra kapitalströmmar, som avkastningen på fastigheter, beskattas lågt på grund av politikernas oförmåga att argumentera för behovet av en betydande fastighetsskatt.

Bristen på uppdateringen sliter också isär samhällen genom att det undergräver förtroendet för själva skattesystemet. Själva hotellmagnaten Petter Stordalen gav i Grus & Guld  (2019, #1) uttryck för denna process när han citerades för sitt engagemang för att få nätjättarna att betala skatt i de länder där det underliggande värdet av deras tjänster skapas.

 

Utvecklingen av nya kryptovalutor är ännu ett tecken i tiden. Oavsett om de är skapade av anonyma hackare (Bitcoin) eller någon av nätjättarna som Facebook (Libra) så är deras främsta egenskap att de undergräver möjligheten för nationalstaten att reglera och beskatta finansiella strömmar.

Missnöjet med dagens system har kommit upp till ytan under olika namn under 2000-talet – Attac, Occupy Wall Street och andra uttryck för den globala rättviserörelsen. Detta borde ha varit goda nyheter för JAK och dess möjligheter att växa. Men utvecklingen har samtidigt missgynnat aktörer som i praktiken försöker bryta den rådande normen kring finansiella relationer. I en ekonomi med begränsad kapitalskatt ökar skulderna i allmänhet, och bostadskrediterna i synnerhet.

Samtidigt har digitalisering och nya regelkrav i spåren av den senaste finanskrisen försvårat möjligheten att verka som liten fristående aktör på finansmarknaden. Utmaningarna att arbeta för en vision om en annan samhällsekonomi är betydande. Många människor kan idag (teoretiskt) bekymra sig för höga skuldsättningsnivåer (läs stigande huspriser), men samtidigt uppleva att man är fast i ett system som är mycket svårt att ta sig ur.

 

Vi lever i en tid som tycker sig stå inför ödesval (nu senast EU-valet i våras). Och på sätt och vis är det så. Samhället behöver ständigt fatta beslut som får långtgående konsekvenser in i framtiden. Och i alla tider har det lurat kaotiska och destruktiva krafter runt hörnet, som dessutom ges gott om utrymme att synas och höras i en demokratisk rättsstat.

Självklart behöver dessa krafter hanteras och lika självklart kan vi inte slå oss till ro och tro att stora samhällsutmaningar löser sig själva. Samtidigt behöver vi påminna oss om att de krafter som har skapat de system och institutioner som vi tycker är värdefulla i grunden bygger på trögrörliga sammanhang. Det är både en välsignelse och en förbannelse. Den goda nyheten är att historien kan lära oss att samhällen ofta är mer motståndskraftiga än vi tror. För medborgarna kämpar på i sin vardag för att få dem att fungera även när de yttre förutsättningarna försämras. Det innebär förstås inte att de är oförstörbara. Det finns dessvärre exempel på samhällsekonomier som kollapsat vid kraftigt vanstyre. Dessbättre hör det till undantagen. Förbannelsen är att det sällan finns någon enkel och snabb lösning när stora samhällsproblem identifieras. Den amerikanska sjukvården illustrerar på ett skrämmande sätt hur ett samhälle kan misslyckats att ge alla sina medborgare ett skyddsnät, trots stark ekonomisk tillväxt i hundrafemtio år.

 

Vad vi behöver är diskussioner om politik och ekonomi som kan motverka kortsiktighet och som förmår att fokusera på utvecklingstendenser och möjliga åtgärder som är mest betydelsefulla på lång sikt. Ett sådant fundament är samhällets grundläggande skattestruktur. Ändå diskuteras detaljer i skattesystemet mer än själva kärnan. Vi pratar om nivån på vissa avdrag, när vi borde diskutera hur vi kan skapa ett rättvist skattesystem.

Idéer om grön skatteväxling är definitivt ett inslag som borde få mera uppmärksamhet (igen). Men jag menar också att vi på goda historiska grunder kan argumentera för att höga skatter generellt är det enda sättet att långsiktigt bibehålla en välfärdsstat och att vi behöver anpassa skattesystemet till globalisering och digitalisering genom att införa högre kapitalskatter på en rad områden. JAK har mycket ved att bidra med till en sådan långsiktig tankebrasa, för i en politisk-ekonomisk diskussion där kapitalinkomsternas roll för stigande ojämlikhet fick fäste skulle JAKs tankar om kopplingen mellan skuld och ofrihet kunna bli intressanta på nya sätt.

Oskar Broberg

Oskar Broberg är forskare och lärare i ekonomisk historia vid Handelshögskolan på Göteborgs universitet. Även ansvarig för Samhällsanalysprogrammet, en kandidatutbildning som fokuserar på gränslandet mellan ekonomi och samhällsutveckling.

* www.nationalekonomi.se/ED