Sök


Fångar i ett ekonomiskt system

Omvärldsanalys av Birger Schlaug i G&G nr 2/17

Partiledardebatt efter partiledardebatt. Det låter likadant. Oavsett ämne. Vi måste arbeta mer, för att konsumera mer så vi kan producera mer. Allt för att hålla igång ett ekonomiskt system som vi gjort oss beroende av.

Det är bisarrt. Budskapet kan sammanfattas i följande ideologiska statement: ”Arbete är frihet, konsumtion är kultur, produktion är alltings mått.”

Man tjattrar i bladverket medan trädets stam håller på att ruttna. För det gör den faktiskt. Stammen. Den håller på att ruttna. Men det är förstås besvärligt att samtala om.

Trots att ett sådant samtal skulle kunna leda till att vi faktiskt kan få bättre liv. Och de planetära processerna – som t ex klimatet – skulle kunna skyddas.

Läget är bekymmersamt. Det grundläggande skälet för detta är att vi fastnat i ett ekonomistiskt systemtänkande.

Många forskare vill kalla vårt tidevarv för antropocen – det vill säga människans tidsålder. Vi människor påverkar planeten mer än naturen själv gör. Men begreppet är missvisande. Det ger intryck av att vi har kontroll, att vi styr som vi vill. Men så enkelt är det inte.

Vi har gjort oss till fångar i ett ekonomiskt system, ett alltmer kraftfullt självgående system som vi har så svårt att hantera. Vi har reducerat oss själva till kuggar i det där systemet. Det är därför det sägs att vi måste arbeta mer, konsumera mer och producera mer. För systemet kräver just det.

Vi har gjort oss beroende av ekonomisk tillväxt oavsett om denna leder till bättre eller sämre liv, oavsett om den leder till mer eller mindre skydd av planeten.


För att hålla
igång systemet krävs i realiteten ständigt ökande konsumtion. Hållbara varor är ett hot mot tillväxten. Långvarigt mode är ett hot. Det är flödet, omsättningen, som håller igång systemet. Inte värdet i sig.

Ett väl fungerade hus, som dess invånare trivs i, genererar inte ekonomisk tillväxt i sig. Det är först när vi känner oss otillfredsställda med det hus vi har, och till exempel byter ut det väl fungerade köket mot ett mer moderiktigt, som huset genererar ekonomisk tillväxt mätt i BNP. Och det är den tillväxten vi gjort oss beroende av. I systemet ligger räntan inbakad som en av motorerna.

Men är det då inte ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi vill ha? Bostäder, skolor, sjukvård, mat på borden… Nej, det är det inte. Det är människors strävan efter bättre liv som gett oss allt det goda.


I tidigare
skeden i vår samhällsevolution har strävan efter bättre liv också gett ekonomisk tillväxt. Precis som det är än idag i många länder där materiell fattigdom tar strypgrepp på människor. Men i varje tidevarv måste varje samhälle ställa sig frågan: Vad är bättre liv?

Men det gör man inte. Istället ställer man frågan: Hur får vi ekonomisk tillväxt? Trots att det bisarra svaret blir att vi skall arbeta mer trots att vi robotiserar alltmer, att vi skall konsumera mer trots att vi redan håller på att konsumera sönder planeten. Det ÄR bisarrt!


Och förresten
skulle socialisten Marx, liberalen Mill och konservatismens gamla tänkare skaka på huvudet över hur vi gjort oss till systemets fångar. De var osams om mycket, men överens om följande: den dag vi nått ett materiellt gott samhälle – fördelningen kan sannerligen vara bättre – är det annat som skall växa. Den fria tiden, den deltagande kulturen, den sociala närvaron.

Sånt som inte är så bra på att generera ekonomisk tillväxt. Sånt som bara ger bättre liv.

Birger Schlaug
Författare, skribent och debattör

Karin Backström red@grusoguld.se

Gör din röst hörd!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*