Kategoriarkiv: Etiskt sparande

Markbank för unga


2017-09-20

 

En bank med jordbruksmark för unga människor som vill ägna sig åt hållbar matproduktion. Det har blivit verklighet i Frankrike. Sedan 2011 har organisationen Terre de Liens köpt över 3000 hektar mark som de arrenderar ut till 139 lantbruksföretag med olika inriktning. I närheten av Tours, 30 mil söder om Paris, ligger en av gårdarna – La Ferme du Cabri au Lait.

 

På gården La Ferme du Cabri au Lait, som drivs av Sebastien Beaury och Claire Proust, finns ett 70-tal skimrande ljusbruna getter och ett nybyggt litet mejeri för getostproduktion.

Precis som för många andra unga människor var tillgången till kapital ett problem för Sebastien och Claire när de skulle köpa gården. De hade en del besparingar och fick lån från banken för att köpa huset och lantbruksbyggnaderna. Det räckte däremot inte till marken som i stället köptes av Terre de Liens som nu arrenderar ut den.

 

Terre de Liens föddes ur ett samarbete mellan rörelser som jobbar med folkbildning, ekologiskt lantbruk, ekonomisk solidaritet och landsbygdsutveckling. Organisationen består av en ideell organisation med flera regionala föreningar och en investeringsfond som förvaltar kapitalet och skriver avtal med lantbrukare. Utöver det finns en fond för rena donationer.

På några få år har fransmännen investerat 55 miljoner euro som använts för att köpa mark och gårdar runt om i landet. Femton gårdar har donerats till föreningen. Det finns flera förklaringar till framgångarna. En av dem är en form av politisk reglering av handeln med jordbruksmark. Véronique Rioufol på Terre de Liens förklarar hur det fungerar:

– Här i Frankrike finns en organisation som heter Safer. De har rätt att ingripa vid försäljning av jordbruksmark genom att ge köpare med samhällsnyttiga företagsidéer förköpsrätt även om det finns andra som är beredda att betala ett högre pris.

Safer bildades på 60-talet och består av flera regionala styrelser som kontrolleras av jordbruks- och finansdepartementen. I styrelserna sitter politiker, tjänstemän och representanter för banker, fackliga organisationer och ideella föreningar i regionen. Numera finns ett nära samarbete mellan Safer och Terre de liens eftersom de till stor del jobbar mot samma mål, att bevara jordbruksmark och bidra till att den brukas på ett hållbart sätt.

En direkt konsekvens av Safer är de förhållandevis låga markpriserna i Frankrike. En hektar kostar i genomsnitt omkring 40-50 000 kr vilket kan jämföras med det svenska genomsnittet på 120 000 kr. Men Terre de Liens köper inte bara marken utan i många fall även hela gården, inklusive byggnaderna.

– Byggnaderna är en förutsättning för att driva lantbruket och det är inte alla som har det kapital som krävs för att köpa loss dem, säger Véronique Rioufol.

­ I vissa fall går kommunen in och köper byggnaderna som de i sin tur arrenderar ut till lantbrukarna.

 

Tillgången till kapital är kanske den största men långt ifrån den enda stötestenen för unga, oerfarna, blivande lantbrukare. Den mark som säljs köps ofta upp av granngårdar som vill skala upp. För säljaren ställs långvariga, välbekanta relationer och odlingsmetoder mot nya och okända.

För Sebastien och Claire tog det några år innan de hittade rätt.

– Vi letade först efter en gård närmare Tours där vi bodde förut men vi hittade ingen, förklarar Sebastien.

­– Men så dök det upp två gårdar i det här området, några mil längre söderut. Det tog fem månader innan vi kom överens med den ena av säljarna. De var båda väldigt skeptiska. Vi var ju inte från trakten och hade inte lantbrukarbakgrund.

När de väl övertygat säljaren var det bråttom att få ihop kapital till investeringen i marken. Sebastien skulle snart fylla 40 år vilket är gränsen för att kunna söka det EU-stöd som delas ut till unga lantbrukare. Terre de Liens var berett att gå in och köpa upp marken, men en del av insatsen måste alltid komma från folk som vill stötta den specifika gården.

– Vi skickade e-post till alla våra vänner för att be om hjälp, säger Claire.

Redan efter tre veckor hade de fått ihop tillräckligt många andelar för att Terre de Liens skulle kunna köpa marken. Andelarna som Claire och Sebastien hade samlat ihop till sitt projekt kompletterades med kapital som Terre de Liens samlat ihop på andra sätt. Många väljer att investera i fonden utan att stötta en särskild gård. Det kan handla om att man vill stötta ett hållbart lantbruk eller fransk matproduktion i allmänhet.

Sebastien och Claire valde att själva investera i byggnaderna eftersom det ger dem friheten att göra vad de vill utan att först diskutera varje ingrepp med Terre de Liens. Vid mitt besök på gården jobbar de för fullt med att färdigställa en samlingslokal som också ska kunna användas för att torka örter till örtsalt, olja och olika örtteer.

De säljer allt de producerar lokalt, via konsumentkooperativ, butiker och marknader, och har på så sätt lärt känna många av sina kunder. Flera av dem har gjort betydande arbetsinsatser genom åren, några har kommit att bli nära vänner och många har varit med och bidragit ekonomiskt till den nya lokalen.

– Vi har fått ihop 5 500 av 10 000 euro via crowdfunding, säger Sebastien, som till slut bestämde sig för att låna resten för att kunna komma igång med bygget.

 

Det var genom att de själva var med och startade ett konsumentkooperativ som Sebastien insåg att han vill ägna sig åt lantbruk. Nu jobbar han heltid på gården tillsammans med två deltidsanställda, en som hjälper till med ystningen och en med besöksverksamheten. Gården tar emot mer än 3 000 besökare per år, allt från skolor och förskolor till studenter och pensionärer, som kommer för att delta i olika workshops och rundvandringar. Här har de haft nytta av Claires tidigare erfarenhet av att arbeta med turistinformation. Hon har bland annat kontakt med flera resebyråer som förmedlar information om gårdens evenemang.

Claire jobbar fortfarande halvtid på kommunen, som guide på slottet. Den stora utmaningen är nu att båda ska kunna försörja sig på det gården ger. Förhoppningen är att kunna utöka produktionen av medicinalväxter och andra örter, som är Claires stora intresse. I den lilla gårdsbutiken finns bland annat örtsalter, blomvatten och aromatiska oljor.

 

André Laurent är aktiv i Terre de liens på regional nivå och har följt Claire och Sebastiens arbete med gården sedan starten. Han är pensionerad sedan några år tillbaka, men bakom sig har han ett långt yrkesliv med erfarenhet av företagande och projektledning. Hans uppgift inom Terre de Liens är att avgöra om de nya lantbrukarnas affärsidéer håller och stötta dem när de väl kommit igång.

– Jag jobbar tillsammans med två andra, en pensionerad lantbrukare och en före detta vinodlare som skolat om sig till lärare inom lantbruk. De kan lantbruksdelen, allt från jordanalyser till vilka lagar och regler som gäller.

Tillsammans med den regionala styrelsen, som har ungefär 15 medlemmar, ska de avgöra om idéerna bär och om de blivande lantbrukarna har tillräcklig kompetens för att genomföra dem.

– Det är många som inte har jobb och som tänker att de kanske kan försörja sig på lite mark, säger André.

­– Men de är oftast inte intressanta. Det är också viktigt att lantbrukarna står bakom organisationens idéer om hur lantbruk ska drivas och en del i det är att det ska vara ekologiskt.

 

Just nu har de problem med cirka tio procent av arrendatorerna inte vill följa delar av kontraktet, eller har svårigheter att få verksamheten att gå ihop ekonomiskt och därför inte kan betala arrendet. En annan utmaning är att Terre de Liens som organisation har vuxit väldigt fort. Ju mer kapital som samlas in desto fler gårdar kan de köpa vilket i sin tur kräver en större administration, med fler människor, lokalt och nationellt, som ska samarbeta och komma överens.

– Konsten är att behålla idealen och samtidigt få det att funka i praktiken, säger André.

­– Är det till exempel okej att låta en statlig institution investera mycket pengar vilket medför en risk att de får en särskild position och stort inflytande? Och hur stor är i så fall risken att de små investerarna minskar i betydelse eller inte ser sitt värde?

 

Runt om i Europa finns flera organisationer som inspirerats av Terre de Liens och startat upp liknande verksamheter. De är alla medlemmar nätverket Access to land där de utbyter erfarenheter och jobbar tillsammans för att påverka politiskt på EU-nivå. Men ingen av de andra organisationerna är i närheten av de framgångar som man haft i Frankrike.

Organisationen Safer, lägre markpriser och skatteavdrag för de som donerar pengar eller investerar i allmännyttiga organisationer är några av förklaringarna. Kanske handlar det också om att det finns en levande matkultur och en stark facklig tradition inom lantbruket? Frankrike är det land i Europa med störst antal andelsjordbruk och konsumentkooperativ. Samtidigt brottas franska bönder med precis samma saker som de här hemma – den globala handeln med livsmedel som slår ut lokala marknader, ökad konkurrens om jordbruksmark som leder till spekulation och EUs bidragssystem som generellt gynnar de stora gårdarna på bekostnad av de små.

Här i Sverige uppskattar Lantbrukarnas riksförbund, LRF, att ungefär 1,7 miljoner hektar, av ett sammanlagt värde på över 100 miljarder kronor, kommer att behöva byta ägare de kommande 15 åren. Lantbrukarkåren blir allt äldre men vem har egentligen råd att ta över? Det är inte bara marken som kostar – maskiner, växthus och stallar är andra exempel på stora investeringar. I regeringens förslag till livsmedelsstrategi som kom tidigare i år öppnar man upp för att låta aktiebolag äga mark, vilket inte är tillåtet i Sverige idag. Målet är att öka inflödet av kapital till jordbruket men risken är ökad spekulation på mark, och att makten över marken och maten förskjuts från bönderna till storföretagen.

Text och foto: Ylva Andersson

Fonder miljömärks


2017-03-20

Svanen har utarbetat kriterier för miljömärkning av fonder. Syftet med förslaget är både att vägleda fondspararna (oss alla genom pensionssystemet) och att påverka företagen i hållbar riktning.
– Vi exkluderar de värsta företagen men vill ha med oss de som är på väg att ställa om till en mer hållbar produktion, säger Ragnar Unge, vd Miljömärkning Sverige.
Efter en remissrunda i vintras ska beslut fattas om märkningen i sommar.
Läs mer: svanen.se/Remiss/Fonder/

”Vi måste lämna kvar fossilbränsle i marken”


2013-10-07

Det här var den största knäckfrågan för FN:s klimatpanel IPCC när de skulle presentera sin rapport i Stockholm förra veckan, enligt brittiska The Guardian.

Till långt fram på morgonen satt experterna och diskuterade om de skulle ta med siffror på hur stor vår kvarvarande ”koldioxidbudget” är. För om de gör det, så blir det också tydligt att utrymmet som är kvar är begränsat, och då måste man ställa frågan om vilka som ska få bränna resterande fossilbränsle. De som är i full fart med att elda idag? De som inte bränt så mycket tidigare i historien? Eller ska varje människa ha rätt till lika stor andel? En politisk fråga med enorm sprängkraft.

IPCC enades till slut om att ta med siffran i sin slutrapport. Siffran är 1000 gigaton kol*. Mer än så får inte mänskligheten släppa ut totalt om vi ska ha åtminstone 66 procents sannolikhet att hålla den globala uppvärmningen under tvågradersmålet**.

Men mänskligheten har enligt IPCC från industrialismens början fram till år 2011 redan släppt ut 531 gigaton kol.

Som om det inte var nog så finns även andra växthusgaser, och räknar man med effekterna av dem, så har vi ännu mindre kvar. Med dagens fossilanvändning tar det enligt olika beräkningar bara 15–20 år innan vi når budgettaket.

– Det finns en bestämd mängd kol som vi kan bränna om vi inte vill hamna över två grader. Det innebär att om det finns mer än så [i fossilbränslereserver] så måste en del av det lämnas kvar i marken, säger ordföranden för IPCCs arbetsgrupp, professor Thomas Stocker, till The Guardian.

Hur mycket fossilbränsle finns det då i de redan kända bränslereserverna? Om allt bränns är det enligt organisationen Carbon Tracker 761 gigaton kol. Carbon Tracker räknar med att vi bara kan ta upp och använda 20 procent av det.

Nätverket Fossil Free använder dessa siffror i en kampanj för att få universitet, organisationer, myndigheter och enskilda att bojkotta fossilföretagens aktier. Deras argument är just att en stor del av de fossila fyndigheterna måste stanna kvar i marken. Därför är det inte bara etiskt fel utan dessutom ekonomiskt mycket riskabelt att äga värdepapper i fossilbranschen. Genom IPCCs nya rapport får detta argument betydligt större tyngd.

Det är dags att ställa alla pensionsfonder och andra finansförvaltare mot väggen – låter de kapitalet ligga kvar i fossilindustrin så måste de förklara varför de struntar i IPCC.

* 1 gigaton kol motsvarar 3,67 gigaton koldioxid.

** Det politiskt satta tvågradersmålet anser många vara för högt. Ett växande antal länder som redan idag känner effekterna av uppvärmningen, miljöorganisationer och klimatforskare anser att målet istället borde vara 1,5 grader. Uppvärmningen har hittills nått 0,8 grader jämfört med före industrialismen.

AP-fond tar promillesteg mot etiska placeringar


2013-01-16

Ska man våga sig på ett ”Äntligen!”…..?
Beskedet från Fjärde AP-fonden att man beslutat skapa en aktieportfölj med grön profil är i alla fall ett litet steg på vägen mot en länge efterlyst etisk profilering; 150 bolag med stora utsläpp av koldioxid ska inte komma i fråga för denna portföljs placeringar – till exempel sådana som Exxon Mobil och Conoco Phillips.

Visserligen handlar det bara om drygt en promille av de samlade AP-fondernas totala dagsvärde – 1,3 miljarder av nästan 900 – men någonstans måste man ju börja. Och vi stödjer gärna det upprop som klimatrörelsen Power Shift gjort, med uppmaningen att skicka tack-mejl till Fjärde AP-fondens vd Mats Andersson.
Mats Andersson säger till Dagens Industri att tanken är att gå vidare på samma linje om
detta faller väl ut. Och själv tror han att så blir fallet, dvs att bolag som släpper ut mer koldioxid än andra på sikt kommer att få sämre kursutveckling än sina konkurrenter. Syftet med den gröna portföljen är alltså inte att bedriva välgörenhet. Det handlar om att tjäna pengar.

Man kan ju alltid hoppas att detta stämmer. Att ”marknaden” ska visa sig så förnuftig att miljöskadliga verksamheter så att säga prisar ut sig själva. Men man behöver inte gå längre än till fondgrannen Sjätte AP-fonden för att finna en helt annan syn på investeringsprinciper. Där har man nyligen, tillsammans med investmentbolaget Ratos, gjort en storinvestering på hela 1,8 miljarder i det norska oljeservicebolaget Aibel.

Så tyvärr är det nog en lång väg att gå innan ett verkligt hållbarhetstänkande präglar hur våra gemensamma pensionspengar placeras. Det stora steget återstår fortfarande; att se AP-fonderna som ett redskap för långsiktigt hållbart samhällsbyggande.
Vilken glädje har vi som pensionärer av ekonomiska vinster från fastighetsbestånd i Hongkong, eller vad som för tillfället verkar mest lönsamt, om vård och omsorg fallerar och infrastrukturen krackelerar?

Inte nöjd med pensionen?


2012-11-28

Det är inte vi heller. I nya numret av Grus & Guld analyserar vi AP-fonderna. En pensionsbuffert på 870 miljarder kronor som ska användas under dåliga år, och den är placerad på värdepappersmarknaderna. Hur säkert är det i dagens läge? Och hur bra för vår gemensamma framtid? Läs våra artiklar i pdf-form via länken här i högerspalten (sid 12-13).

ill: © Ulla Granqvist

Vi på Grus & Guld känner inte till någon redan startad opinionsgrupp, gör du? Berätta vad du vill göra, eller redan har gjort för att påverka! Börja nätverka här eller på Grus & Gulds facebooksida. Ett annat ställe att börja kan vara nätverket Steg 3.

Ett sätt att påverka är att maila eller ringa direkt till ditt partis företrädare i finansutskottet: www.riksdagen.se/sv/Utskott-EU-namnd/Finansutskottet/Ledamoter

Här är några förslag på frågor att ställa:

  • AP-fondernas kapital är tänkt som en buffert. Är det verkligen bra att ha denna buffert på värdepappersmarknaderna i den situation som nu råder i Europa/världen?
  • När samhället måste ställa om till permanent betydligt högre energipriser, hur påverkar det din syn på hur vi ska placera pensionskapitalet i AP-fonderna?
  • En del stora pensionsfonder i t ex USA, Kanada och Holland placerar nu delar av sitt kapital i andra tillgångsslag, som jordbruksmark och investerar i energi och infrastruktur som både ger säker avkastning och dessutom kommer de framtida pensionärerna tillgodo i form av service. Borde inte vi i Sverige göra det också?
  • Håller du med AP-fondsutredaren om att miljö- och etiska riktlinjer riskerar att ”snabbt bli omoderna” och därför inte ska skrivas in i regelverket för AP-fonderna?

Tio personer som hör av sig är en folkstorm, hundra är en hel orkan!

Fel frågor?

Har du själv förslag på andra frågor? Dela med dig genom att lämna en kommentar på det här blogginlägget. Eller tipsa oss om vad du vill att vi ska gå vidare med!

 

Svar från partiernas företrädare i finansutskottet

Ska AP-fondspengarna ska vara kvar på värdepappersmarknaderna?

Både V och MP vill ha placeringar utanför börserna, till exempel i energiomställning och bostadsbyggande.

S svarar ”det är intressant ur flera aspekter att vidga placeringsmöjligheterna, det är något som definitivt bör övervägas”.

C svarar att nuvarande maxgräns på 5 procent för icke börsnoterade värdepapper är för låg.

FP svarar först att ”i framtiden finns det bättre möjligheter att placera även i andra tillgångsslag”, men i ett senare svar skriver FPs ekonomiska utredare att ”ändamål” som bostäder, järnvägar och energi ”absolut inte ska uppnås genom pensionssystemet”, eftersom pengarna då riskerar att ta slut.

M svarar att ”det kan finnas anledning att se över placeringsreglerna, men vi anser inte att vi politiskt ska peka ut lämpliga placeringar”.

 

Bör miljö- och etiska riktlinjer skrivas in i AP-fondernas regelverk?

MP och V svarar med ett klart ja.

C svarar också ja.

S svarar kanske.

FP svarar nej.

M svarar nej.

Övriga partier har ännu inte svarat på Grus & Gulds enkät.