Kategoriarkiv: Jordbruk

Tillbaka till modernäringen i krisens spår. Grekland går före.


2012-04-23


Det var en liten artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv i förra veckan. ”Unga greker vill bli bönder”. Där berättades bland annat att en jordbruksskola utanför Thessaloniki fick tre gånger så många ansökningar 2011 som året innan. Och i år väntas en fördubbling av den siffran – alltså en sexfaldig ökning på bara två år. 2008-10 ökade antalet sysselsatta inom jordbruket med 32 000 personer.

Artikeln passerade nog rätt obemärkt för de flesta. Kanske som en kuriositet i kanten, ett tecken på hur landet går bakåt i utvecklingen.

Men man gör klokt i att sätta in det som sker i Grekland i ett större sammanhang. Det som pågår där är inga isolerade företeelser i ett vanskött land. Fler än grekerna kommer att upptäcka nödvändigheten i att odla sin egen mat. Alla de storstadsbor i Thessaloniki och Atén som uttryckt intresse för att flytta ut på landet och börja odla – en och en halv miljon, enligt Athens News – är i gott sällskap med invånare i andra krisande ekonomier. I höstas hörde jag till exempel en talare på en konferens i San Francisco möta publikens jubel när han förkunnade att ”nu ökar antalet bönder i vårt land för första gången på många år.” Och stadsodlingsrörelsen växer, inte minst i krisstaden Detroit.

Att människor återtar makten över sin egen livsmedelsförsörjning – till viss del på individnivå, men i högre grad på lokal och regional nivå – är en utveckling som kommer att växa sig allt starkare. Går man inte in i skuldväggen på Greklands vis, så kommer resursväggen att kräva omställning – när oljan och andra ändliga resurser sinar. Att med ”just-in-time”-principen som ledstjärna ha sina livsmedelslager liggande ute i långväga lastbilstransporter kommer att bli hopplöst osäkert och oekonomiskt.

Visst har vi i Sverige en växande trend med lokalproducerade livsmedel, vilket manifesteras bland annat på ”Bondens egen marknad” runt om i landet. Och många av dem som arbetar med detta ser sig som delaktiga i en omställning. Men för den stora allmänheten är företeelsen fortfarande mest en kulinarisk krumelur som inte på allvar kan konkurrera med ”Naturkött” från Brasilien eller äpplen från Nya Zeeland. Och antalet svenska heltidsbönder fortsätter att minska. 20 procent färre på treårsperioden 2008-11. Allt medan vår självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel når nya bottennivåer. Dessutom har ju vår krisberedskap minskat även på andra sätt, då beredskapslager av olika slag nedmonterats, vilket inte gör saken bättre.

I Grekland växer nu skaran av medborgare som vill bli bönder. Grekiska staten äger 1,1 miljoner hektar mark, varav 0,3 miljoner är potentiell jordbruksmark. OPEKEPE är det organ som hanterar ansökningarna. Om ett par månader räknar man med att ha fått in 10 000 ansökningar från personer som vill bli bönder på bitar av den statliga marken till en arrendekostnad på ca 100 kronor per hektar – max 40 hektar per person.

Frågan för Sveriges del är om vi ska vänta med att satsa på det lokala jordbruket tills nödvändigheten tvingar oss, eller försöka vrida utvecklingen medan det finns mera handlingsutrymme. Kanske är det något på gång ändå – stadsodling kan inte ge stora volymer men är viktigt symbolmässigt och diskuteras till och med i småstäder som Lycksele och Söderhamn. Kommunala upphandlingar kan bli ett effektivt redskap för att gynna det lokala, men det behöver utarbetas modeller som ger bönder trygghet att satsa. I Hälsingland arbetar man med en sådan, i samverkan mellan kommunerna och böndernas organisation LRF.

Sedan finns förstås en annan problematik i förlängningen, som kan kasta mycket av vad vi ser idag över ända: klimatförändringarna. Inom en inte alltför avlägsen framtid kan svensk åkermark vara guld värd i ett europeiskt och globalt perspektiv; när det blir alltför torrt och varmt i Medelhavsregionen.

Vem vet – kanske är det hit de grekiska bönderna och andra sydeuropeer kommer att söka sig i framtiden.