Kategoriarkiv: Lokal valuta

Pengar för
förändring


2020-12-15

Pengar är aldrig neutrala. Vi behöver en ny berättelse som handlar om vad vi tillsammans vill att pengarna ska uppnå. Det menar Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap, som vill se ett nytt penningsystem med en mångfald av valutor designade för ökad inkludering, jämlikhet och hållbarhet.

Ojämlikheten ökar. Klimatförändringen och miljöförstöringen fortgår. Många verksamheter präglas av ekonomisk kris. Har vi för lite pengar för att lösa problemen? Eller har vi fel pengar för att lösa problemen?

Sedan finanskrisen 2008 har flera gräsrotsinitiativ växt fram som ifrågasätter det nuvarande monetära systemet och experimenterar med nya former av pengar. Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap, har studerat allt från kryptovalutor med globala ambitioner till egentillverkade papperssedlar för en stadsdel – utifrån frågeställningen hur penningsystem kan användas för att möta sociala och ekologiska utmaningar. Hon menar att nytänkande kring pengar är en nyckel till ett mer hållbart och jämlikt samhälle.

– Pengar har länge setts som något neutralt, men efter finanskrisen blev det så tydligt att det monetära systemet inte tjänar majoritetens intressen. Plötsligt fanns massa pengar för att rädda bankerna. Och parallellt med att allt större tillgångar koncentrerades hos den rikaste procenten gjordes stora nedskärningar i välfärden. Det fick fler att fundera över hur pengar egentligen fungerar, säger hon via videolänk från hemstaden Malmö – mitt emellan sina två arbetsplatser på Lunds universitet och Handelshögskolan i Köpenhamn.

Ester Barinaga tycker det är viktigt att betrakta pengar som en gemensam nyttighet eftersom alla är beroende av dem oavsett hur mycket vi har.

– Pengar är en infrastruktur – ett sätt att organisera hur vi producerar, utbyter och fördelar varor och tjänster i samhället. Vi har länge betraktat dem som experternas, centralbankernas och de privata bankernas område, men om vi definierar pengar som en gemensam resurs vill vi också ta del i hur systemet fungerar. Engagerar vi oss i hur det är designat kan vi se till att det inte bara gynnar de rikaste, säger hon.

Hur kan ett annat penningsystem  gynna ett mer rättvist och hållbart samhälle?

– Det första handlar om vad man skapar pengar för. Skapas de för att finansiera allt dyrare bostäder eller konsumtion är det ju inte så bra för miljön, men skapas de för grön omställning är det annorlunda. Sedan handlar det om kriterierna. Idag skapar vi pengar som ska betalas tillbaka med ränta, vilket gör att en verksamhet måste växa för att öka sin återbetalningsförmåga. Ett ständigt behov av att växa tänjer på de ekologiska gränserna.

Pengar har inget egenvärde, utan blir värdefulla genom vad de kan åstadkomma för samhället, menar professor Ester Barinaga.

 

Ester Barinaga började sin bana som företagsekonom innan hon doktorerade vid Handelshögskolan i Stockholm för snart 20 år sedan. Därefter har hon främst kommit att förknippas med sitt engagemang för hur mer inkluderande samhällen kan byggas underifrån. Hon har bland annat både grundat och bedrivit forskning i projektet Förorten i centrum, som samlat tusentals människor med olika bakgrund kring stora muralmålningar på olika håll i landet.

Intresset för alternativa penningsystem föddes för fem år sedan när familjen tillbringade ett halvår i Málaga. Finanskrisen hade satt djupa spår på den spanska solkusten och närmare en tredjedel av befolkningen var arbetslös. En dag träffade Ester en ung kvinna som trots dubbla utbildningar varit arbetslös i flera år. Ändå klarade hon sig, tack vare att hon ingick i en gemenskap som skapat egna pengar.

– Jag blev helt förbluffad. Här hade jag forskat om ekonomi i tjugo år och om socialt entreprenörskap i tio, men aldrig hört talas om  lokala valutor! utbrister Ester Barinaga.

Hon gjorde som hon så ofta gör i sin forskning; hon engagerade sig i gruppen för att förstå hur det hela fungerade. Hon såg att medlemmarna odlade, skördade, lagade mat, tog hand om barn, reparerade cyklar, klippte hår, byggde solfångare… Och oavsett om de bidrog till det gemensamma eller bytte varor och tjänster med varandra så betalades allt i den egna valutan comunes.

– Problemet med kriser är inte att det saknas jobb. Det som saknas är pengar. De här medborgarna försökte organisera en ekonomi bortom den kapitalistiska och det var väldigt tydligt att många i gruppen överlevde tack vare detta, säger hon.

Besluten kring penningsystemet i Málaga fattades på stormöten som hölls en gång i månaden. Frågorna rörde allt från hur mycket pengar som skulle skapas till vilka gemensamma projekt gruppen skulle satsa på.

– Det är svåra avgöranden. De lärde sig genom att göra, vilket både gjorde valutan mer demokratisk och lyfte kunskapen om pengar generellt, säger Ester Barinaga.

Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap, har studerat allt från kryptovalutor till egentillverkade sedlar.

 

Hon såg även hur systemet genomsyrades av de cirka 250 medlemmarnas  värderingar. De hade till exempel bestämt att alla tjänster skulle ersättas med en lika stor summa per timme, oavsett om det handlade om städning, cykelreparation eller specialiserad sjukgymnastik. Och när det uppmärksammades att det bara var kvinnor som diskade efter mötena synliggjordes arbetet genom att ersätta det med comunes. Snart började även männen hjälpa till.

– Alla penningsystem bygger på värderingar och nya monetära system kan vara verktyg för att visualisera andra värden än de som styr i vår konventionella ekonomi – mer sociala och kollektiva värden, säger Ester Barinaga.

Vilka värderingar speglar då vårt vanliga penningsystem?

– Det är i hög utsträckning designat kring intressen som kommersiella banker och stora företag har. Nästan alla våra pengar skapas vid utlåning. Och huruvida ett lån beviljas har inget att göra med om pengarna ska användas till något som är bra för samhället, eller om det behövs mer eller mindre pengar i ekonomin. Beslutet fattas utifrån de vinstkalkyler som privata banker gör, säger hon.

I sin forskning har Ester Barinaga sett många exempel på hur pengar kan skapas på andra grunder. Bäst tycker hon det fungerar när även en offentlig aktör är inblandad, som i Lissabon där en stadsdel lanserade lixos för att premiera sopsortering. Pengarna kunde sedan användas i lokala affärer, som i sin tur även fick nyttja dem för att betala avgifter till kommunen.

– Cirkulationen ledde både till ett uppsving för den lokala ekonomin, att stadsdelen blev renare och att återvinningen ökade, säger Ester Barinaga.

Hon har även sett positiva exempel på egna valutor som ökat gemenskapen bland grannar. I ett så kallat utsatt område i Ghent, Belgien, saknade många möjligheten att odla. Kommunen ordnade kolonilotter, och valutan torekes inrättades för att betala de som arbetar i den gemensamma delen av trädgården (eller gör andra miljövänliga insatser för området). Torekes kan sedan användas för att hyra en egen lott, lokala inköp mm.

Ester Barinaga är dock kritisk till upplägg där användarna måste växla till sig en alternativ valuta, som bara kan användas inom ett avgränsat område, med vanliga pengar. Så är fallet med flera brittiska lokala valutor, såsom Bristol Pounds.

– Visserligen gynnas den lokala ekonomin. Men vem är redo att köpa en lokal valuta för pengar som annars skulle kunna användas överallt? Det blir hipstervalutor för välbeställda miljömedvetna människor, medan utsatta personer som behöver inkluderas hamnar utanför, säger hon.

Hur skattemyndigheterna förhåller sig till de nya valutorna skiljer sig åt mellan olika länder. Ester Barinaga beskriver det generellt som en avvaktande hållning, men understryker att detta inte handlar om att skapa några ”svartvalutor”.

– Skatt är bra och i vissa experiment har man lyckats koppla den lokala valutan till skattesystemet, säger hon.

 

Just nu leder Ester Barinaga ett forskningsprojekt om lokala valutor i Kenya. Där studerar hon bland annat vad som sker när ny teknik möter traditionella sparlånecirklar. Sådana finns på många håll i världen och går ut på att människor lägger samman sina sparpengar i  en gemensam bank – ofta en plåtlåda – ur vilken de sedan får låna i enlighet med gruppens regler. I Kenya kallas de chamas.

Ester Barinaga beskriver chamas som ett sätt att göra nationella privata pengar till just en gemensam nyttighet, en samfälld resurs – som i enlighet med ekonomipristagaren Ellinor Ostroms forskning – bäst förvaltas långsiktigt  hållbart av de människor som har ömsesidig nytta av den. Även här styr andra principer än de som råder i ekonomin i stort. När pengarna inte räcker för allas behov är det en blandning av sociala och finansiella hänsyn som avgör vem som får låna. Och räntan, som tas ut i grupperna Barinaga studerat, betraktas inte som en ersättning till den som avvarar sina pengar utan ett bidrag för att fler ska kunna låna. Vid årets slut fördelas överskottet mellan alla som betalat ränta. Om någon inte lånat blir den utan.

Med introduktionen av en ny kryptovaluta – utvecklad av en entreprenör med ambitionen att skapa ett penningsystem för lokala grupper över hela världen – har Ester Barinaga dock sett hur nya värderingar smygs in. Kodningen av blockkedjan präglas av teorier som lärs ut på ekonomihögskolorna, menar hon. I det nya systemet blir till exempel de gemensamma besparingarna i plåtlådan en kapitalreserv som avgör hur mycket pengar som kan skapas. Algoritmerna bygger även på att användarna vill maximera  sin finansiella nytta, med växelkurser som kan möjliggöra billigare  inköp i grannbyn.

– Den lokala gemenskapen har inte längre samma insyn och chans att anpassa reglerna efter de rådande förhållandena i byn. Det visar att utformningen är en jätteviktig del i ett monetärt system. Vad som kan uppnås avgörs av vilka som är med, och hur valutan sköts och styrs, säger hon.

Den nya blockkedjetekniken tycker hon annars är lovande, även om hon inte gillar designen på de valutor som hittills har skapats med den.

 

Grus & Guld har tidigare skrivit om ”positiva pengar”, ett förslag som går ut på att staten ska skapa alla våra pengar och föra ut dem i ekonomin. Ester Barinaga ser både för- och nackdelar med en sådan modell.

– Det är ett viktigt argument att vi behöver ta större kontroll över hur pengar skapas och visst kan det ses som mer demokratiskt om staten gör det. Samtidigt finns det historiska exempel på stater som missbrukat den möjligheten. Det skulle kunna vara en del av lösningen, men det adresserar inte alla problem.

Hon tror att en enda  valuta – oavsett vem som ger ut den – har svårt att uppfylla alla krav på pengar. Två av dem är dessutom motsägelsefulla, menar hon.  Pengar ska gå att handla med, vilket kräver att folk vill spendera  dem, sätta dem i cirkulation. Samtidigt behöver vi pengar för att kunna spara för framtiden, vilket tvärtom kräver att vi drar undan dem från cirkulation.

– I kristid syns den här motsättningen tydligt. I osäkra tider sparar man det man kan. I Spanien gick till exempel 50 000 kaféer och barer i konkurs 2008-2012 när människor sparade in på fikarasten  på grund av den ekonomiska krisen, säger Ester Barinaga.

Hur vill hon då att penningsystemet ska se ut om 10-20 år?

– Jag vet inte vad som går att uppnå, men jag hoppas att vi har ett penningsystem som använder sig av flera olika valutor och att de valutorna är designade för att uppnå sociala mål och miljömål, säger Ester Barinaga.

Text: Karin Backström
Foto: Christian Andersson

Lokala pengar
att räkna med


2020-03-31

Den komplementära valutan Sardex har på drygt tio år blivit en kraft att räkna med på italienska Sardinien. Med 4000 anslutna företagare och berättelser om ökad omsättning och nya kunder har den lett till ett ökat förtroende och bättre ekonomi bland medlemmarna.
Och pengarna stannar på ön.

En halvtimmes bilfärd norr om Cagliari på den italienska medelhavsön Sardinien hittar man den lilla kommunen Serramanna. Med 9000 invånare i en region som främst är känd för sitt bördiga jordbruk ger den ett sömnigt första intryck. Men skenet bedrar. Här ligger huvudkvarteret för en alternativ valuta som etablerats ordentligt på hela Sardinien och som redan efter tio år fått efterföljare i 12 av Italiens 20 regioner. Möjligen låter det osannolikt till en början. Men många liknande områden på Sardinien drabbades hårt av den ekonomiska krisen 2008. Och som ordspråket säger så är nöden uppfinningarnas moder. Faktum är att många affärer blommat upp sedan 2009, då Sardex grundare sjösatte sitt projekt. Då hade de ingen aning om vart det skulle leda.

Osannolik är också grundarnas bakgrund. Inga ekonomistudenter eller IT-experter. I stället fem vänner som alla vuxit upp i Serramanna, rest iväg för studier och sedan kommit tillbaka för att skapa sig en framtid i hemstaden. Giuseppe Littera är en av de fem. Han tar emot i sitt kontor som består av ett stort skrivbord, en mängd ekonomiböcker och två fullklottrade whiteboards med svårtydda streck och ord.

– Det är här vi planerar för framtiden för Sardex, säger han och suddar ut några detaljer innan han ger oss ok att fota.

Guiseppe Littara.
Foto: Fabian Volti

Liksom många andra lämnade han sina hemtrakter för studier och år 2006 läste han moderna språk i Leeds när det första fröet till den lokala valutan såddes.

– Jag hörde min rumskompis (Piero Sanna, en av medgrundarna) skrika och ropa på mig på nedervåningen och trodde att nu brinner det i köket! Jag kastade mig utför trappan och riskerade nästan livet för att springa ner och rädda honom! Och så såg jag att han satt i lugn och ro framför datorn och tittade på en video…

”Hjulen snurrar lokalt, oavsett vad som händer i resten av världen.”

Videon var en något konspiratorisk berättelse om hur det ekonomiska systemet i världen fungerar. Men det satte fart på tankarna och viljan att göra något. Giuseppe Littera började läsa på om ekonomisk historia, och hittade en speciell valuta som inspirerade honom: den Schweiziska WIRen, som grundades redan på 1930-talet under den stora depressionen, och som idag är en framgångssaga med över 70 000 medlemmar. Än idag används WIRen mer i tider av ekonomisk lågkonjunktur och jämnar därmed ut dalgångarna i ekonomin. Sardexen verkar ha samma effekt. Man kan beskriva den som en komplementär valuta och som ett helt elektroniskt, ömsesidigt kreditsystem.

– När en företagare ansluter sig så gör vi en ekonomisk utvärdering, ger dem en maxgräns för hur mycket de kan sälja och köpa, och sedan är det upp till dem att göra affärerna. Vi ger dem inga krediter, det är de själva som ger varandra krediter, säger Giuseppe.

Företagen startar helt enkelt på noll. När de köper något i sardex får de minus på kontot. Men även om det är en form av skuld så betalar de ingen ränta. På så vis kan de investera och handla även om ekonomin är ansträngd och vanliga banker inte skulle ha gett dem lån. När de i stället säljer blir det plus på kontot, även där utan ränta. Hela tanken är därför att vid årets slut ligga på noll, inte att ackumulera så mycket pengar som möjligt. För även om värdet är kopplat till euron – en sardex motsvarar en euro – så kan du inte förvandla dina sardex till euro. På så sätt stannar värdet kvar i systemet och du skapar ett behov av att handla med andra medlemmar: hjulen i den lokala ekonomin snurrar runt, oavsett vad som händer i resten av världen.

”Tanken är inte att ackumulera så mycket pengar som möjligt”

När Giuseppe återvände till Sardinien var det till ett område som var hårt drabbat av den ekonomiska krisen, hårdare än på många andra håll i Italien. Arbetslösheten var hög sedan länge. Den petrokemiska industrin som staten satsade på att bygga upp här på 1960-talet hade sedan 70-talets oljekris dragits med lönsamhetsproblem. Inom den så viktiga jordbrukssektorn kämpade de mindre jordbrukarna och fåraherdarna med sin lönsamhet. Och till sist så drabbade den globala ekonomin den redan utsatta ön.

– Jag jobbade som turistguide, DJ, rap-artist, lärare… Man kan säga att jag hade tio jobb och en halv lön! Jag hade mycket frihet och noll ansvar, men låt oss vara ärliga: prekariatet är inte trevligt, säger Giuseppe.

Han berättar uppriktigt om sitt eget och sina medgrundares behov av att skapa sig ett jobb för att kunna stanna kvar på ön. Men de såg också att det fanns behov bland öns företagare: av ett ömsesidigt förtroende och av krediter.

– De senaste tio åren har bankerna lånat ut 300 miljarder euro mindre till företagen i Italien, säger Giuseppe.

När han börjar prata om det ekonomiska systemet med dess inneboende orättvisor och instabilitet blir hans tal om möjligt än mer snabbt och han ursäktar sig för att öppna fönstret och ta en rökpaus. Att det finns en stark idealism och vilja att förändra i botten av hans resonemang är tydligt.

– Under tre år innan vi startade satt jag varje dag fram till lunch och läste på om alla regler och lagar som reglerar finansmarknaderna i Europa, säger han.

”Sardex har lika bra koll på reglerna som centralbanken”

Det var ett intensivt studerande som till sist lönade sig. Många har frågat om systemet är lagligt. Och det är det. När den italienska centralbanken kom på besök kunde de konstatera att Sardex hade lika bra koll på reglerna som de själva. Alla transaktioner som görs registreras och på dessa betalas skatt precis som vanligt, i euro. Därför uppmanas medlemmarna att inte ha mer än en tredjedel av sin omsättning i valutan. Skatten måste trots allt betalas.

Kanske är det på grund av noggrannheten och det reella behovet som de fem vännerna lyckats bygga upp något rätt så unikt för lokala valutor.

– Vi har haft en utveckling som 99 procent av alla alternativa valutor inte har: att kunna göra ett jobb av det. Många existerar tack vare volontärkrafter, men när det inte längre finns volontärer som orkar fortsätta att jobba gratis så försvinner också valutan till sist, säger Giuseppe.

Numera jobbar 58 personer på Sardex och ytterligare 29 är konsulter och samarbetspartner. Tillsammans ser de till att systemet fungerar. Företaget får in pengar genom årliga medlemsavgifter och olika tilläggstjänster som de erbjuder på den digitala plattformen. De får även en liten procentuell del av medlemmarnas vinst.

Men i början var det svårt att få företagare att tro på idén. Vad de sa sig behöva mitt i kristiderna var ju mer euros…

– Man såg på oss som galningar de första tre åren, säger Giuseppe.

Sakta men säkert växte dock antalet medlemmar, och med det spreds de positiva erfarenheterna. Bara det senaste året gjordes drygt 280 000 transaktioner i Sardex, till ett värde av 87,7 miljoner euro (köp och sälj). Det kan jämföras med Sardiniens BNP, som ligger på 33,5 miljarder euro. En kanske inte helt rättvisande siffra, tycker Giuseppe, då oljeraffinaderier står för omkring hälften av detta.

”Man såg på oss som galningar de första tre åren”

– Vi vet att vi är jättesmå i jämförelse. Men det vi försöker göra är att sätta den riktiga ekonomin först, genom att nå ut till de riktiga aktörerna och hjälpa dem med att utbyta varor och tjänster.

Numera finns det över 4000 anslutna företagare över hela Sardinien (av totalt cirka 170 000), så det finns en rad ställen där du kan använda dina sardex. Byggföretag, bilmekaniker, klädbutiker, matbutiker, restauranger, apotek, advokater, konsulter, fotografer, jordbruksföretag… Listan kan göras lång.

”Det vi försöker göra är att sätta den riktiga ekonomin först”

Inte oväntat är Sardexanvändarna många här i Serramanna. Tvärs över gatan driver en av dem, Enrico Picciau, en köttbutik.

– Jag gick med för ett och ett halvt år sedan, men den första gången jag fick förfrågan var för nio år sedan. Då gick jag inte med, men efter att ha pratat med kollegor så blev jag övertygad om att det funkar. Dessutom är det en fin idé, säger han.

Hans omsättning har gått upp med ungefär 30 procent och han har fått många nya kunder, i Serramanna och utifrån. På Sardexplattformen kan medlemmarna se alla företagare som är med, så att du lätt kan hitta vem du skulle vilja göra affärer med. Numera finns också Sardex-anställda som hjälper dig med att hitta potentiella kunder.

Enrico skulle kunna köpa in köttet han säljer i sardex, men det har han valt att inte göra.

– Jag köper allt kött i euro, för jag har haft mina leverantörer länge. De har bra kvalitet och jag vill inte att kunderna ska bli besvikna om jag byter. Men allt annat köper jag in i sardex: marmelader, vin, honung, ägg…

Men företagarna är inte begränsade till att köpa in saker bara till butiken/kontoret/företaget. Enrico har också bytt däck på bilen, köpt kläder till barnen, satt in nya fönster i huset och förra året åkte familjen på semester till Spanien genom en Sardex-ansluten resebyrå. Han förklarar vikten av att veta hur du ska spendera dina sardex.

– Det var några här i Serramanna som hade samlat på sig så mycket sardex, omkring 70 000, att de till sist inte visste vad de skulle göra med dem, säger han.

En av hans kunder som precis kommit in. Antonello Pittalis, upprepar samma sak.

– Om du inte vet hur du ska spendera dem så är det ingen mening med dem! Min son jobbar för Sardex. Det är hans kort jag betalar med nu, berättar han glatt.

”Redan det första året nästan tredubblades mina inkomster”

Längre ner på gatan har Marcella Limoncino sin frukt- och grönsaksbutik. Hon har varit med i Sardex sedan 2017.

– Redan det första året så nästan tredubblades mina inkomster, säger hon.

Det är ett system som bygger på förtroende. Förtroende för Sardexadministrationen, till varandra och till att du hittar det du söker bland medlemmarna. Marcella gick med för att hennes före detta grannar pratade väl om Sardex.

Marciella Limoncino.
Foto: Fabian Volti

– Jag tänkte att jag litar på dem. Vi provar! säger hon.

Att ett system bara blir så bra som de deltagande medlemmarna gör det till är dock tydligt. Hon berättar att hon tidigare köpte frukt från grossister som sålde i sardex, men eftersom hon blev lurad på kvaliteten vid ett par tillfällen och inte kunde sälja frukten återgick hon till att handla hos andra i euro.

– Men med själva systemet är jag mycket nöjd. Det bästa är att kontakten med kunderna stärks. Det blir mer socialt. Många kommer också utifrån. Igår kom det till exempel in en kvinna från Cagliari här som har en resebyrå, så nu har jag bestämt att nästa gång jag reser ska jag boka via henne.

Marcella är också en av de första som provade Sardex senaste initiativ: att öppna upp valutan också för privatpersoner. Med Sardex bisoo-kortet kan du handla med vanliga euro i de butiker som accepterar det och få tillbaka en viss procent av beloppet i sardex, som du sedan kan spendera på de ställen som tar emot valutan. Redan tidigare har privatpersoner kunnat ta del av valutan, men då i egenskap av anställda, då företag också kan betala en del av lönen i sardex. Idag har 2000 av de anslutna företagen någon form av sardex-produkt för de anställda och totalt 15 000 privatpersoner handlar med valutan.

”Det är både ett ekonomiskt och socialt verktyg”

Marcellas kunder kommer i en jämn ström. Några betalar med euro, andra med sardex. Kundens kortnummer knappas in i en app och så är det registrerat som en transaktion.

Det faktum att Sardex finns där som en reglerande och stabiliserande plattform mitt i alltihop är det som har beskrivits som unikt med denna valuta, till skillnad från exempelvis tidsbanker eller bytesringar.

Forskaren Paolo Dini vid London School of Economics skriver i en artikel att ”Sardex spelar en roll som liknar statens, som leverantör av en robust social struktur som stöder en stabil, socialt inbäddad värld (bytesnätverket) där ekonomiska aktörer kan interagera med varandra, lita på varandra och handla.”

Tillbaka på Sardex huvudkontor ger Giuseppe Littera sina egna förklaringar till varför Sardex blivit så pass framgångsrik.

– Det är både ett ekonomiskt och socialt verktyg. Hälften, hälften. Och det har alltid varit viktigare att se till det avtryck det gör i människors vardag än att ”göra business”, säger han.

”Pengar är när allt kommer omkring inte är något annat än en överenskommelse”

För många företagare har det inneburit en stor skillnad. Däremot kan Sardex inte lösa alla de problem som finns på Sardinien idag. Arbetslösheten är fortfarande hög, framför allt bland ungdomar. Men det valutan har gjort och fortsätter göra är att utmana invanda föreställningar.

– Det många har svårt att acceptera och ta in är att pengar när allt kommer omkring inte är något annat än en överenskommelse. Vi har kunnat visa att ett samhälle kan ge ut pengar oavsett vad som händer på Wall Street, i Cagliari eller var som helst. Det är vår största bedrift.

I framtiden lär vi se fler Sardexinspirerade valutor, troligtvis även i andra länder. Grundarna fortsätter också att pröva sig fram för att förbättra det som går.

– Vi vill fortsätta växa, utan att för den skull bli något inhumant.

Madeleine Johansson

Monetärvisionärer


2017-09-20

 

I september går det att handla med den lokala valutan majorer i stadsdelen Majorna i Göteborg. Bakom projektet står bland annat My Welther och Kalle Karlsson, som intervjuas i senaste numret av Grus & Guld.


Ni lanserar den lokala valutan Majorer, hur går det till?
– Vi lanserade den på en festival i början av september. Vi hade ett växlingskontor öppet dagen innan och musiker som var med fick delvis betalt i majorer. Ett tjugotal näringsidkare är anslutna, alltifrån ett litet bageri till en bokhandel. Vi har gjort en karta över var det går att handla med Majorer. Efter en månad går det att växla tillbaka mot svenska kronor.

 

Varför testar ni det här?
– Vi tror att en komplementär valuta behövs. Pengar som vi är vana vid saknar koppling till vad som är ekologiskt hållbart. Låt hela Sverige leva såg i en undersökning i Bodens kommun att för varje spenderad hundralapp gick fyra kronor till lokala tjänster och åtta kronor till lokala produkter. Resten läckte ut. Då säger det sig själv att det blir svårt ekonomiskt att bo kvar i glesbygd och att konventionella pengar är konstruerade för att synka med ett fossilberoende globalt nätverk.

 

Vad hoppas ni uppnå?
– Valutan blir en pedagogisk motor för att diskutera hur pengar är konstruerade. Vi tror att många är intresserade av en levande stadsdel och ser en poäng med att experimentera. Vi vill utvärdera projektet så grundligt det går. Vad uppnådde vi? Hur går vi vidare? Majorer är på mikronivå men någonstans måste vi börja. Sverige ligger efter på den här kanten.

Text: Stina Hylén