Kategoriarkiv: Mat

Långsamma pengar i San Francisco


2011-10-16

”Räntan är förödande för ekonomin. Den kräver ständig tillväxt, eftersom lån som ska återbetalas med ränta leder till ett ständigt växande skuldberg. Och ständig tillväxt är inte möjlig på en planet med ändliga resurser.”

Applåder och hejarop från publiken. Amerikanska konferensdeltagare visar gärna sin uppskattning när de håller med om det som sägs från talarstolen. Och i det här sammanhanget, när Slow Money-rörelsen håller konferens, går tillväxtkritiken hem.

Däremot kan man ju undre lite hur ifrågasättandet av räntan landar på ett möte där de som fått räntefria lån (annat än från släkt eller vänner) förmodligen kan räknas på ena handens tumme. För även om detta är människor som är vana vid att gå mot strömmen – till exempel genom att säga nej till storskaliga industrijordbruk och odla ekologiskt – så är de ju hänvisade till lån enligt traditionella räntemönster när de behöver finansiering utifrån.

Den som gjorde uttalandet i fråga var Chris Martenson (vars kostnadsfria tretimmarsföreläsning under rubriken ”The Crash Course” för övrigt är något av det mest matnyttiga man kan finna på internet i den här genren). Och för att illustrera det orimliga med en tillväxt som bara tickar på med samma procent år efter år tog han exemplet med en vattendroppe som fördubblas i storlek en gång i minuten.

”Hur lång tid tror ni det tar innan den vuxit till att fylla Yankee Stadium?” frågade han retoriskt. Och svaret hade nog alla svårt att föreställa sig: 50 minuter… för en hel basebollarena; något att tänka på när den ena utvecklingskurvan efter den andra antar formen av liggande ishockeyklubbor (långt skaft och så på slutet ett blad som rakar iväg mot skyn).

När han sedan berättade att hans ”Grandfather” kom från Sverige slog mig förstås tanken, att här har vi en man som studerat JAK-banken i sin analys av räntans roll. Men nej, om JAK visste han inget innan jag nu frågade honom och berättade några grundläggande fakta.

För övrigt var denna konferens som ett enda stort smörgåsbord av människor med olika infallsvinklar på frågor om – framför allt – odling och finansiering. Wes Jackson, grundare till Land Institute och mottagare av Right Livelihood Award år 2000, berättade om sin syn på plogens förödande verkningar vad gäller erosion av jordbruksmark, och han visade på en mycket lång, eller snarare hög, och mycket illustrativ bild vilket enormt rotsystem perenna plantor har, jämfört med ettåriga.

Även Lopa Brunjes talade om betydelsen av att vårda matjorden. För henne låg fokus på ”biochar”, på svenska biokol. En metod som vi hade en debattartikel om i Grus & Guld redan i nr 4/2007. Man förkolnar trä via pyrolys, samma princip som gamla tiders kolmilor, blandar ner kolet i jorden och binder därmed stora mängder koldioxid. På köpet får man matjord av högsta kvalitet.

Det här är ett av de sätt som vi, var och en, kan bidra med för att binda växthusgaser, menade Lopa Brunjes, som nu arbetar passionerat för att sprida detta budskap, som biochar-konsult. Det finns idag ca 150 företag i branschen, runt om i världen, men bara ett enda som tillverkar och säljer biokol som jordförbättringsmedel, förklarade hon och överräckte en påse från detta företag. Jag är inte säker på att denna mängd biokol kompenserar för de utsläpp dess vikt ger upphov till under flygresan hem, men tar nog ändå med den. Ska definitivt testa om den ökar växternas vitalitet så mycket som Lopa påstod.

Från Portfolio 21 kom dess kvinnliga vd Leslie Christian och berättade om sin väg från Wall Street till chefsposten för denna investeringsfond, som är en av de mest miljö- och hållbarhetsmedvetna aktörerna på finansmarknaden, med säte i Portland, Oregon.

”Tänk, jag tyckte det gick fort på Wall Street när jag började där 1979. Och på den tiden hade vi inte ens fax”, konstaterade hon.

En tillväxtekonomi av det slag som vi haft under en lång period och som många fortfarande tror ska återkomma – det kommer vi inte att få se, menade Leslie Christian.

”Vi kanske måste acceptera att inte få utdelning på våra investeringar varje år. Men om vi gör etiskt bra placeringar kan vi ju räkna på ett annat sätt och se att andra värden skapas.”

Det här var Slow Money-rörelsens tredje stora konferens i det som nu blivit en årlig tradition. Den samlade drygt 700 deltagare från framför allt USA. Plus några kanadensare och andra enstaka utlänningar. Platsen var Fort Mason, en gammal försvarsanläggning inte så långt från Golden Gate-bron, och med fängelseön Alcatraz i blickfånget.

Har rörelsen något med Slow Food, eller med mat, att göra – förutom själva tempoangivelsen i namnet? Jo, faktiskt. Inspirationen kommer från just Slow Food, som ju handlar om att sätta kvalitet före kvantitet, och tålamod före stress.

”Vi vill bidra till att ekologiska jordbruksföretag och förädlare får finansering, berättade rörelsens grundare, Woody Tasch. Helt enkelt förmedla kontakter med dem som är villiga att satsa på den här branschen.”

Långsamma pengar, alltså. Tålmodigt kapital, till skillnad från börsens stressade spekulationsekonomi.



Inga vinnare i kapplöpning efter mark


2011-10-09

Just nu pågår en kapplöpning efter billig jordbruksmark i världen. Länder som är oroliga för att inte kunna föda sin befolkning i framtiden ser sig om efter åkrar i syd. Detsamma gör investerare, inklusive aktie- och pensionsfonder, på jakt efter säker avkastning i skuggan av oron på finansmarknaderna.

När Grus & Guld rapporterade om fenomenet för ett par år sedan (nr 2/2009) var ”landgrabbing” nytt. Sedan dess har det både blivit mer omfattande och mer uppmärksammat.

Nyligen presenterade Oxfam en rapport som visar att en yta motsvarande hela Västeuropa har köpts upp i syd det senaste decenniet. De flesta förvärven har gjorts i Afrika. Avtalen är ofta hemliga och maktrelationerna mellan köpare och säljare ojämlika. Oxfam konstaterar att de lokala småbrukarna ständigt förlorar, de lokala försörjningsmöjligheterna undermineras och matsäkerheten hotas.

Men fler än de direkt berörda förlorar på markrofferiet. Den internationella organisationen Grain har länge varnat för att uppköpen av jordar i syd leder till ett mer ensidigt och industrialiserat jordbruk – och att detta är precis motsatsen till vad vi behöver för att klara de överlevnadsproblem som hela planeten står inför med klimathot, minskad biologisk mångfald etc.

I år uppmärksammas Grains arbete extra mycket när organisationen tilldelas det så kallade alternativa Nobelpriset (Right Livelihood Award) med motiveringen: ”För deras världsomfattande arbete med att skydda småbönders försörjning och rättigheter, och för sin dokumentation och kritik av utländska investerares storskaliga uppköp av mark i utvecklingsländer”. Grain driver bland annat en hemsida som nära följer utvecklingen inom området.

Den ökande intresser för ”landgrabbing” har fött flera initiativ för att mota kritiken i grind. Andra AP-fonden, som investerar i mark i USA, Brasilien och Australien, har tillsammans med en grupp andra institutionella investerare som representerar 1 300 miljarder dollar lanserat ”Jordbruksprinciperna”, med syfte att förbättra hållbarhet, transparens och ansvarstagande för investeringar i jordbruksfastigheter. Även Världsbanken och en rad FN-organ (bl a jordbruksorganisationen FAO) diskuterar principer för hur det hela bör gå till.

Men det räcker inte, menar Grain, och tycker att det i stället är dags att upphöra med ”landgrabbing” helt och hållet!

Och störst chans, menar organisationen, har vi att stoppa pensionsfonderna – som ju faktiskt köper upp fattiga bönders mark med våra pengar.