Kategoriarkiv: Skuldbörda

Skuldbördan ökar
i klimatkrisens spår


2020-03-31

Bönder tvingas skuldsätta sig, när skördar uteblir på grund av att naturen inte följer invanda mönster. Fattiga länder sjunker allt djupare ner i skuldträsket, när de blir tvungna att finansiera återuppbyggnad efter naturkatastrofer med ännu fler lån.
Så slår klimatförändringarna idag mot de redan utsatta, även ekonomiskt.

Det är de tre-fyra senaste åren som konsekvenserna blivit tydliga, berättar Sanjay Vashist, director vid Climate Action Network i Sydostasien. Vädret och naturen uppför sig inte på det sätt som bönderna lärt känna och anpassat sig till.

Han talar om ett område med bördiga jordar i Saharsadistriktet i delstaten Bihar. Jordar som omfamnar floden Kosi, med källflöden i Himalaya och mynningen i Ganges en bit nedströms.

– Här har människor bott sedan evig tid. De har lärt sig leva med floden och dess regelbundna översvämningar. De har tagit sina båtar och flyttat iväg en eller två månader varje år, när floden stigit. I övrigt har de odlat, med gott resultat. Tre eller fyra skördar per år har de kunnat bärga.

”Sedan några år tillbaka är erfarenhetsgrundade rutiner inget värda”

Men sedan några år tillbaka är erfarenhetsgrundade rutiner inget värda. Att odla som förr har blivit ett vågspel, när oväntade regn kan få floden att stiga vid helt oväntade tidpunkter. Eftersom jordbruket är källan till både föda och inkomster har detta inneburit att livsvillkoren för invånarna helt ställts på ända.

För att få en tydligare bild av läget reste Sanjay Vashist till området och besökte sju-åtta byar. Vittnesmålen därifrån kommer att ingå i en större rapport om vad klimatförändringarna leder till i denna del av världen.

Konsekvenserna är mycket genomgripande, berättar Sanjay Vashist.

– Vi fann att av 150 hushåll är ungefär 100 direkt drabbade, så att de måste söka alternativ till odlingen. Ett sätt är att flytta – oftast till någon mindre stad där man har en personlig kontakt – för att förhoppningsvis finna ett arbete.

– Eftersom den ekonomiska utsattheten ökar hamnar människor också lättare i skuldfällor. Ofta sker det i samband med att man har en tillfällig större utgift, som att en studieavgift ska betalas eller att en dotter ska gifta sig. De här människorna har ju inga besparingar.

”Räntan är så hög: fem procent av lånebeloppet”

Därigenom är vägen anträdd till nya problem. För i stora delar av Indien tillämpas sedan gammalt ett speciellt lånesystem på bynivå. Det finns som regel någon familj i byn med en bättre ekonomisk ställning, som har möjlighet att ge lån till den som har ett tillfälligt behov. I den familjen finns ”byns bankir”, ofta kallad sahukar.

– Banken är inget alternativ. Den har inte lokalkännedomen, och dessa fattiga bönder skulle inte heller ses som betrodda låntagare. Dessutom brukar det bara handla om mindre lån på upp till 80-90 dollar.

När transaktionen sker inom byn finns både kännedom och social kontroll. Och det är inte så att de lokala långivarna per definition är illa sedda ”lånehajar”, menar Sanjay Vashist. De kan också stå för ett slags trygghet, som möjlig sista instans att be om hjälp i en knepig situation.

Det är bara det att räntan är så hög: fem procent av lånebeloppet – varje månad. Den som lånar 1000 rupier måste betala tillbaka 1600 under ett år.

Sanjay Vahist. Foto: Hans Månsson

För den som inte kan betala blir det här lånesystemet väldigt drabbande. I stället för att var en ”god människa” som hjälper den som kommit i trångmål, kan fordringsägaren bli en som exploaterar och utnyttjar, som tvingar till sig en bondes mark och hus till underpris. Och om det inte räcker kan låntagaren tvingas in i slavliknande tvångskontrakt – en företeelse som redan är ett stort problem i Indien, med den engelska beteckningen bonded labor – och som nu fått ytterligare aktualitet i klimatförändringarnas spår.

”Låntagaren kan tvingas in i slavliknande tvångskontrakt”

– Många aktörer har länge kämpat för att få bort det här urgamla lånesystemet, förklarar Sanjay Vashist. Till exempel med självhjälpsgrupper och olika former av mikrokrediter. Men traditionen är stark, och nu har efterfrågan på lån från de svagaste och mest utsatta ökat kraftigt på kort tid.

Vid flera möten har den ökande skuldsättningen vid Kosi-floden diskuterats. Foto: Sanjay Vashist

Vid sitt besök i byarna hade Sanjay Vashist möten med invånare och långivare. Tillsammans satt de ner och diskuterade situationen. Men någon väg ut ur problematiken kunde man inte diskutera sig fram till. Skulle till exempel räntan kunna sänkas? Nej, den ligger där den ligger, förklarade utlånarna.

Förutom detta område i Indien kommer CAN i sin rapport att visa på klimatkonsekvenser även i Afghanistan, Nepal, Bangladesh, Pakistan och Sri Lanka. Syftet är att lyfta fram behovet av klimaträttvisa med ett underifrånperspektiv.

– Vi menar att klimatförhandlingarna måste fokusera mer på de fattigas och sårbaras behov. De direkt drabbade måste få hjälp och skydd. Om de tvingas bli migranter i klimatförändringens spår måste det finnas ett system så att de kan flytta och skapa sig en ny tillvaro under säkra och värdiga former, säger Sanjay Vashist.

”Att skapa rättvisa ekonomiska relationer har blivit ännu svårare”

Säkerhet och värdighet är två ord som har stark aktualitet även när man lyfter blicken från individer till nationer. Det betonar Harjeet Singh från Action Aid i New Delhi som länge engagerat sig i problematiken kring fattiga länders skuldsättning. Om det varit svårt tidigare att skapa rättvisa ekonomiska relationer mellan rika och fattiga länder så har det nu blivit ännu svårare, i spåren av de extrema väderhändelser som uppträder allt oftare, menar han.

– Se till exempel vad som hände i Moçambique förra året. Två svåra cykloner inom loppet av några månader. Något liknande har aldrig förr inträffat.

 

Harjeet Singh
Foto: Hans Månsson

Först kom den tropiska cyklonen Idai under ett par marsveckor, med vindstyrkor på ända upp till 280 km/h. Den orsakade tusentalet dödsfall i Moçambique och ytterligare 300 i Zimbabwe och Malawi, plus många försvunna. Tre miljoner människor påverkades direkt och en koleraepidemi följde i cyklonens spår.

Idai bedömdes som den värsta cyklon som drabbat Moçambique – men bara en dryg månad efter att den bedarrat kom uppföljaren Kenneth, med ännu kraftigare vindar. Den orsakade inte lika många dödsfall, men en omfattande materiell förstörelse.

När de ekonomiska konsekvenserna av dessa båda tropiska cykloner summerades landade man på en kostnad av 3,2 miljarder dollar för återuppbyggnaden, enbart i Moçambique. Ett hårt slag för ett land som redan hör till de fattigaste och mest skuldtyngda, och ett givet fall för internationell solidaritet, menar Harjeet Singh.

”För att återuppbygga hänvisas man till det ekonomiska system som orsakat skadorna”

– Det är uppenbart att det här är en konsekvens av att klimatet ändrats. Moçambique borde få stöd till återuppbyggnaden från de rika länder som orsakat klimatförändringen.

Att det är så det ska gå till, i princip, har ju världens länder kommit överens om inom ramen för klimatförhandlingarna. Men just den mekanism som ska hantera saken – loss and damage (förlust och skada) –har inte förhandlats klart, utan hör till det som även COP25 i Madrid misslyckades med. Därför har länder som drabbats av extremväderkatastrofer orsakade av ändrat klimat inte heller på långa vägar fått något stöd i närheten av skadornas värde.

– Det enda stöd Moçambique fått utifrån efter cyklonerna är ett lån från Internationella Valutafonden på 118 miljoner dollar. Men det är ju pengar som ska betalas tillbaka med ränta, plus att fonden kan ställa krav på hur de ska användas, säger Harjeet Singh.

Det som vi kan bevittna är djupt orättvist, menar Harjeet Singh.

– Först drabbas nationen av en katastrof som den själv inte bidragit till att skapa. För att återuppbygga hänvisas man sedan till de länder och det ekonomiska system som orsakat skadorna, och hamnar i ännu större ekonomisk skuld. Decennier av utveckling kan på det här sättet utraderas av en enda klimatkatastrof. Pengar som borde användas till utbildning, hälsovård, infrastruktur och andra framtidssatsningar. Och det vi ser nu är resultatet av en enda grads temperaturhöjning. Hur blir det om vi skulle få tre graders höjning?

Moçambique är långt ifrån det enda fallet, påpekar Harjeet Singh. Orkanen Maria som drabbade Dominica och Puerto Rico 2017 var den kraftigaste någonsin på dessa öar, cyklonen Winston som 2016 drog över Fiji var fram till dess den mest intensiva som någonsin noterats på södra halvklotet, och den kostsammaste vad gäller materiella skador. Långvariga torrperioder noteras allt oftare på flera håll, som nu i södra Afrika med 45 miljoner direkt drabbade människor, etc.

”Det vi ser nu är resultatet av en enda grads temperaturhöjning”

Detta samtidigt som det fortfarande inte finns enighet kring hur ekonomiska konsekvenser av klimatförändringen ska hanteras, något som blev uppenbart vid klimatmötet i Madrid. Därmed är det också bäddat för att fler länder utan egen förskyllan kan hamna i fördjupade skuldfällor, precis som Moçambique.
Hans Månsson