Sök


2020-12-15

Släpp fram insikten om att vi inte kan fortsätta leva som nu. Det naturgivna underlaget för vår civilisation är på väg att förändras och förödas – och för att kunna ställa om måste den undanträngda kunskapen lyftas fram i högre utsträckning.
Det skriver Sveriges första professor i humanekologi, Emin Tengström, under vinjetten Opinion i G&G nr 4/2020.

 

Vi bär alla – någonstans inom oss – på en undanträngd insikt. Den säger oss att det inte kommer att bli möjligt att anpassa vår nuvarande dominerande civilisation till de gränser som klimatet, miljön och den globala resurstillgången sätter. Tiden vi har på oss för att hejda klimatförändringen vid två grader krymper. Havsmiljön undergår en rad förändringar: fiskebestånden minskar,  mängden plastavfall ökar, havsnivån stiger. Jordens landmassa  utsätts för en rad förändringar: glaciärer smälter, växt- och djurarter  försvinner i snabb takt. Nyckelresurser – som vatten,  energi och vissa metaller och mineraler – ser ut att bli knappa  Klimatförändringens tröskeleffekter kan ge snabba, oåterkalleliga förändringar av våra levnadsförutsättningar.

Samtidigt transporteras varor dagligen runt jorden, huvudsakligen med hjälp av fossila bränslen. Transportmedlen, alltifrån stora lastbilar till mäktiga containerfartyg och fraktflyg, måste bli fossilfria. Kommer det finnas tillräckligt med fossilfri el eller biobränsle för att hålla igång detta omfattande transportsystem?

Inte heller den globala massbilismen, med dess bränslebehov och resursbehov vid tillverkningen, är långsiktigt hållbar. Trots det framstår den enskilda bilen i mångas ögon fortfarande som ett nödvändigt transportmedel och många människor som inte ännu har bil drömmer om att skaffa en. Likaså vill miljarder människor som ännu inte fått tillfälle ”att se världen” göra det, fastän den flygburna globala massturismen redan kräver stora resurser med grava effekter på klimat och miljö, samtidigt som populära turistmål  som Venedig slits ned.

Över hälften av världens befolkning bor i städer, många av dem megastäder med stora slumområden. Det är inte konstigt att många dras till städer. Arbetsmarknaden är mer omfattande och varierad. Men städer är ytterst resurskrävande. Befolkningens matförsörjning förutsätter dessutom transporter från när och fjärran, vilket leder till sårbarhet vid kriser.

Krigiska konflikter tycks ha funnits i alla tider, men dagens vapen kräver även i fredstid allt större resurser i form av energi och material. Och om vapnen skulle komma till användning, leder det inte bara till att många människor dödas eller lemlästas utan också till stor resursförbrukning och omfattande förstörelse.

 

Ser vi klart på allt detta är det tydligt att vår  nuvarande dominerande civilisation är självdestruktiv. Vad är det  som förhindrar denna insikt att tränga in i vårt medvetande?

Ett enkelt svar är att det är svårt att befria sig från de föreställningar  om världen som man har vuxit upp med. Men förutom denna allmänna svårighet är den utspridda tron på att det mesta kan lösas med teknik – särskilt med ny teknik – ett stort hinder. Stora förhoppningar sätts till allt från konstgjorda moln för att dämpa temperaturhöjningen till avsaltat havsvatten, konstgjorda bin, artificiell intelligens och till och med till  bosättningar i rymden. Liksom mediciner har dock teknik ofta oavsiktliga och oönskade bieffekter. Skillnaden är att medan nya mediciner genomgår ambitiösa testprogram innan de får användas kan bara teknikens funktionalitet testas i förväg – inte dess  samhällseffekter. Det finns välgrundade skäl för misstanken – utan att därmed förneka värdet av god teknik – att det inte räcker med ny teknik för att rädda vår nuvarande civilisation.

 

Släpper vi fram den misstanken, öppnar det för ytterligare en undanträngd insikt: att en annan civilisation trots allt är möjlig och att det ligger i vår mänskliga makt att skapa den. Skiftet till en annan civilisation – som skulle kunna utgöra grunden för en fredlig, hållbar, jämlik, jämställd och demokratisk tillvaro – måste starta med förändringar i vårt sätt att tänka. Och då måste vi börja från grunden och fråga oss vad det är för slags upplevelser som innebär ett gott liv? Tänkbara svar skulle kunna vara: glädjen över ett väl genomfört arbete, en natts god sömn, en smaklig måltid med vänner, strövande i skogen, uppfriskande simturer, en god bok, musik, en oförglömlig naturstämning… Det liv som nu börjar skymta är ett liv utan stress och ständig tidsbrist; ett liv som levs i ett lugnare tempo.

 

Om eller när tänkesätt börjar förändras, är det dags att fundera på levnadsvanor. I vår nuvarande civilisation tillskrivs materiell standardförbättring högt värde. Men när en redan hög materiell standard fortsätter att öka mister den sin lyckobringande förmåga och leder till problem. Den som vill passa in i en ny civilisation får försöka göra sig en föreställning om vad som är en rimlig levnadsnivå, det vill säga en standard som är möjlig att realisera för alla människor i världen utan att underlaget för vår gemensamma överlevnad undermineras. Det är världens medel- och överklass som behöver genomföra denna självprövning. En nyckelfaktor för  en ny civilisation är nämligen ekonomisk jämlikhet. En större sådan  skulle både minska spänningarna i världen och öka förståelsen för  att det, i klimatförändringens och miljöförstörelsens tid, är  mänskligheten som helhet som är vår överlevnadsgrupp.

 

Förändringar i tänkesätt och beteendeförändringar räcker emellertid inte som en grund för en ny civilisation. Det måste även leda till förändringar i hur vi organiserar ekonomin och samhället. Två starka krafter kan komma att förändra det ekonomiska systemet  i grunden: När den långväga handeln minskar till följd av svårigheterna att ersätta oljan som drivmedlet i transportsystemet, leder det till en omstrukturering av den globala varuproduktionen. Dessutom kommer efterfrågan från den globala medelklassen kraftigt minska om tänkesätt och levnadsvanor förändras. Den expansion (idag mätt i BNP-tillväxt) som varit ett ledmotiv i vår civilisations historia alltsedan det industriella genombrottet försvagas därmed. Och det är ett måste, om människan inte skall allvarligt skada det naturgivna underlaget för sin existens. Det betyder att det ekonomiska systemet måste hitta en balans mellan vad som krävs för människors rimliga behov och jordens långsiktiga bärförmåga. Kapitalismen, såväl den privatkapitalistiska som den statskapitalistiska, har spelat ut sin historiska roll.

En ny civilisation kommer även att behöva utveckla en förnyad demokrati och en ny uppsättning av internationella institutioner med uppgift att skapa universella regler för bruket av naturresurser och för hänsynen till  klimatet och miljön – samt för övervakningen av reglernas tillämpning och samtidigt för att säkerställa att världens fattiga ges möjligheter att ta sig ur sin fattigdom.

Men är det verkligen troligt att en förändring i människors sätt att tänka och leva, som beskrivits här, skulle kunna ske och sedan leda till framväxten av en ny civilisation? Om många låter sina undanträngda insikter tränga fram, så får vi se vad som händer…

Text: Emin Tengström