Sök
  • Kundens kortnummer knappas in i en app och vips är varan betald med sardex, berättar charkuterihandlaren Enrico Picciau - vars omsättning ökat med nästan en tredjedel sedan han anslöt sig till den lokala valutan.
    Foto: Fabian Volti

Lokala pengar
att räkna med


2020-03-31

Den komplementära valutan Sardex har på drygt tio år blivit en kraft att räkna med på italienska Sardinien. Med 4000 anslutna företagare och berättelser om ökad omsättning och nya kunder har den lett till ett ökat förtroende och bättre ekonomi bland medlemmarna.
Och pengarna stannar på ön.

En halvtimmes bilfärd norr om Cagliari på den italienska medelhavsön Sardinien hittar man den lilla kommunen Serramanna. Med 9000 invånare i en region som främst är känd för sitt bördiga jordbruk ger den ett sömnigt första intryck. Men skenet bedrar. Här ligger huvudkvarteret för en alternativ valuta som etablerats ordentligt på hela Sardinien och som redan efter tio år fått efterföljare i 12 av Italiens 20 regioner. Möjligen låter det osannolikt till en början. Men många liknande områden på Sardinien drabbades hårt av den ekonomiska krisen 2008. Och som ordspråket säger så är nöden uppfinningarnas moder. Faktum är att många affärer blommat upp sedan 2009, då Sardex grundare sjösatte sitt projekt. Då hade de ingen aning om vart det skulle leda.

Osannolik är också grundarnas bakgrund. Inga ekonomistudenter eller IT-experter. I stället fem vänner som alla vuxit upp i Serramanna, rest iväg för studier och sedan kommit tillbaka för att skapa sig en framtid i hemstaden. Giuseppe Littera är en av de fem. Han tar emot i sitt kontor som består av ett stort skrivbord, en mängd ekonomiböcker och två fullklottrade whiteboards med svårtydda streck och ord.

– Det är här vi planerar för framtiden för Sardex, säger han och suddar ut några detaljer innan han ger oss ok att fota.

Guiseppe Littara.
Foto: Fabian Volti

Liksom många andra lämnade han sina hemtrakter för studier och år 2006 läste han moderna språk i Leeds när det första fröet till den lokala valutan såddes.

– Jag hörde min rumskompis (Piero Sanna, en av medgrundarna) skrika och ropa på mig på nedervåningen och trodde att nu brinner det i köket! Jag kastade mig utför trappan och riskerade nästan livet för att springa ner och rädda honom! Och så såg jag att han satt i lugn och ro framför datorn och tittade på en video…

”Hjulen snurrar lokalt, oavsett vad som händer i resten av världen.”

Videon var en något konspiratorisk berättelse om hur det ekonomiska systemet i världen fungerar. Men det satte fart på tankarna och viljan att göra något. Giuseppe Littera började läsa på om ekonomisk historia, och hittade en speciell valuta som inspirerade honom: den Schweiziska WIRen, som grundades redan på 1930-talet under den stora depressionen, och som idag är en framgångssaga med över 70 000 medlemmar. Än idag används WIRen mer i tider av ekonomisk lågkonjunktur och jämnar därmed ut dalgångarna i ekonomin. Sardexen verkar ha samma effekt. Man kan beskriva den som en komplementär valuta och som ett helt elektroniskt, ömsesidigt kreditsystem.

– När en företagare ansluter sig så gör vi en ekonomisk utvärdering, ger dem en maxgräns för hur mycket de kan sälja och köpa, och sedan är det upp till dem att göra affärerna. Vi ger dem inga krediter, det är de själva som ger varandra krediter, säger Giuseppe.

Företagen startar helt enkelt på noll. När de köper något i sardex får de minus på kontot. Men även om det är en form av skuld så betalar de ingen ränta. På så vis kan de investera och handla även om ekonomin är ansträngd och vanliga banker inte skulle ha gett dem lån. När de i stället säljer blir det plus på kontot, även där utan ränta. Hela tanken är därför att vid årets slut ligga på noll, inte att ackumulera så mycket pengar som möjligt. För även om värdet är kopplat till euron – en sardex motsvarar en euro – så kan du inte förvandla dina sardex till euro. På så sätt stannar värdet kvar i systemet och du skapar ett behov av att handla med andra medlemmar: hjulen i den lokala ekonomin snurrar runt, oavsett vad som händer i resten av världen.

”Tanken är inte att ackumulera så mycket pengar som möjligt”

När Giuseppe återvände till Sardinien var det till ett område som var hårt drabbat av den ekonomiska krisen, hårdare än på många andra håll i Italien. Arbetslösheten var hög sedan länge. Den petrokemiska industrin som staten satsade på att bygga upp här på 1960-talet hade sedan 70-talets oljekris dragits med lönsamhetsproblem. Inom den så viktiga jordbrukssektorn kämpade de mindre jordbrukarna och fåraherdarna med sin lönsamhet. Och till sist så drabbade den globala ekonomin den redan utsatta ön.

– Jag jobbade som turistguide, DJ, rap-artist, lärare… Man kan säga att jag hade tio jobb och en halv lön! Jag hade mycket frihet och noll ansvar, men låt oss vara ärliga: prekariatet är inte trevligt, säger Giuseppe.

Han berättar uppriktigt om sitt eget och sina medgrundares behov av att skapa sig ett jobb för att kunna stanna kvar på ön. Men de såg också att det fanns behov bland öns företagare: av ett ömsesidigt förtroende och av krediter.

– De senaste tio åren har bankerna lånat ut 300 miljarder euro mindre till företagen i Italien, säger Giuseppe.

När han börjar prata om det ekonomiska systemet med dess inneboende orättvisor och instabilitet blir hans tal om möjligt än mer snabbt och han ursäktar sig för att öppna fönstret och ta en rökpaus. Att det finns en stark idealism och vilja att förändra i botten av hans resonemang är tydligt.

– Under tre år innan vi startade satt jag varje dag fram till lunch och läste på om alla regler och lagar som reglerar finansmarknaderna i Europa, säger han.

”Sardex har lika bra koll på reglerna som centralbanken”

Det var ett intensivt studerande som till sist lönade sig. Många har frågat om systemet är lagligt. Och det är det. När den italienska centralbanken kom på besök kunde de konstatera att Sardex hade lika bra koll på reglerna som de själva. Alla transaktioner som görs registreras och på dessa betalas skatt precis som vanligt, i euro. Därför uppmanas medlemmarna att inte ha mer än en tredjedel av sin omsättning i valutan. Skatten måste trots allt betalas.

Kanske är det på grund av noggrannheten och det reella behovet som de fem vännerna lyckats bygga upp något rätt så unikt för lokala valutor.

– Vi har haft en utveckling som 99 procent av alla alternativa valutor inte har: att kunna göra ett jobb av det. Många existerar tack vare volontärkrafter, men när det inte längre finns volontärer som orkar fortsätta att jobba gratis så försvinner också valutan till sist, säger Giuseppe.

Numera jobbar 58 personer på Sardex och ytterligare 29 är konsulter och samarbetspartner. Tillsammans ser de till att systemet fungerar. Företaget får in pengar genom årliga medlemsavgifter och olika tilläggstjänster som de erbjuder på den digitala plattformen. De får även en liten procentuell del av medlemmarnas vinst.

Men i början var det svårt att få företagare att tro på idén. Vad de sa sig behöva mitt i kristiderna var ju mer euros…

– Man såg på oss som galningar de första tre åren, säger Giuseppe.

Sakta men säkert växte dock antalet medlemmar, och med det spreds de positiva erfarenheterna. Bara det senaste året gjordes drygt 280 000 transaktioner i Sardex, till ett värde av 87,7 miljoner euro (köp och sälj). Det kan jämföras med Sardiniens BNP, som ligger på 33,5 miljarder euro. En kanske inte helt rättvisande siffra, tycker Giuseppe, då oljeraffinaderier står för omkring hälften av detta.

”Man såg på oss som galningar de första tre åren”

– Vi vet att vi är jättesmå i jämförelse. Men det vi försöker göra är att sätta den riktiga ekonomin först, genom att nå ut till de riktiga aktörerna och hjälpa dem med att utbyta varor och tjänster.

Numera finns det över 4000 anslutna företagare över hela Sardinien (av totalt cirka 170 000), så det finns en rad ställen där du kan använda dina sardex. Byggföretag, bilmekaniker, klädbutiker, matbutiker, restauranger, apotek, advokater, konsulter, fotografer, jordbruksföretag… Listan kan göras lång.

”Det vi försöker göra är att sätta den riktiga ekonomin först”

Inte oväntat är Sardexanvändarna många här i Serramanna. Tvärs över gatan driver en av dem, Enrico Picciau, en köttbutik.

– Jag gick med för ett och ett halvt år sedan, men den första gången jag fick förfrågan var för nio år sedan. Då gick jag inte med, men efter att ha pratat med kollegor så blev jag övertygad om att det funkar. Dessutom är det en fin idé, säger han.

Hans omsättning har gått upp med ungefär 30 procent och han har fått många nya kunder, i Serramanna och utifrån. På Sardexplattformen kan medlemmarna se alla företagare som är med, så att du lätt kan hitta vem du skulle vilja göra affärer med. Numera finns också Sardex-anställda som hjälper dig med att hitta potentiella kunder.

Enrico skulle kunna köpa in köttet han säljer i sardex, men det har han valt att inte göra.

– Jag köper allt kött i euro, för jag har haft mina leverantörer länge. De har bra kvalitet och jag vill inte att kunderna ska bli besvikna om jag byter. Men allt annat köper jag in i sardex: marmelader, vin, honung, ägg…

Men företagarna är inte begränsade till att köpa in saker bara till butiken/kontoret/företaget. Enrico har också bytt däck på bilen, köpt kläder till barnen, satt in nya fönster i huset och förra året åkte familjen på semester till Spanien genom en Sardex-ansluten resebyrå. Han förklarar vikten av att veta hur du ska spendera dina sardex.

– Det var några här i Serramanna som hade samlat på sig så mycket sardex, omkring 70 000, att de till sist inte visste vad de skulle göra med dem, säger han.

En av hans kunder som precis kommit in. Antonello Pittalis, upprepar samma sak.

– Om du inte vet hur du ska spendera dem så är det ingen mening med dem! Min son jobbar för Sardex. Det är hans kort jag betalar med nu, berättar han glatt.

”Redan det första året nästan tredubblades mina inkomster”

Längre ner på gatan har Marcella Limoncino sin frukt- och grönsaksbutik. Hon har varit med i Sardex sedan 2017.

– Redan det första året så nästan tredubblades mina inkomster, säger hon.

Det är ett system som bygger på förtroende. Förtroende för Sardexadministrationen, till varandra och till att du hittar det du söker bland medlemmarna. Marcella gick med för att hennes före detta grannar pratade väl om Sardex.

Marciella Limoncino.
Foto: Fabian Volti

– Jag tänkte att jag litar på dem. Vi provar! säger hon.

Att ett system bara blir så bra som de deltagande medlemmarna gör det till är dock tydligt. Hon berättar att hon tidigare köpte frukt från grossister som sålde i sardex, men eftersom hon blev lurad på kvaliteten vid ett par tillfällen och inte kunde sälja frukten återgick hon till att handla hos andra i euro.

– Men med själva systemet är jag mycket nöjd. Det bästa är att kontakten med kunderna stärks. Det blir mer socialt. Många kommer också utifrån. Igår kom det till exempel in en kvinna från Cagliari här som har en resebyrå, så nu har jag bestämt att nästa gång jag reser ska jag boka via henne.

Marcella är också en av de första som provade Sardex senaste initiativ: att öppna upp valutan också för privatpersoner. Med Sardex bisoo-kortet kan du handla med vanliga euro i de butiker som accepterar det och få tillbaka en viss procent av beloppet i sardex, som du sedan kan spendera på de ställen som tar emot valutan. Redan tidigare har privatpersoner kunnat ta del av valutan, men då i egenskap av anställda, då företag också kan betala en del av lönen i sardex. Idag har 2000 av de anslutna företagen någon form av sardex-produkt för de anställda och totalt 15 000 privatpersoner handlar med valutan.

”Det är både ett ekonomiskt och socialt verktyg”

Marcellas kunder kommer i en jämn ström. Några betalar med euro, andra med sardex. Kundens kortnummer knappas in i en app och så är det registrerat som en transaktion.

Det faktum att Sardex finns där som en reglerande och stabiliserande plattform mitt i alltihop är det som har beskrivits som unikt med denna valuta, till skillnad från exempelvis tidsbanker eller bytesringar.

Forskaren Paolo Dini vid London School of Economics skriver i en artikel att ”Sardex spelar en roll som liknar statens, som leverantör av en robust social struktur som stöder en stabil, socialt inbäddad värld (bytesnätverket) där ekonomiska aktörer kan interagera med varandra, lita på varandra och handla.”

Tillbaka på Sardex huvudkontor ger Giuseppe Littera sina egna förklaringar till varför Sardex blivit så pass framgångsrik.

– Det är både ett ekonomiskt och socialt verktyg. Hälften, hälften. Och det har alltid varit viktigare att se till det avtryck det gör i människors vardag än att ”göra business”, säger han.

”Pengar är när allt kommer omkring inte är något annat än en överenskommelse”

För många företagare har det inneburit en stor skillnad. Däremot kan Sardex inte lösa alla de problem som finns på Sardinien idag. Arbetslösheten är fortfarande hög, framför allt bland ungdomar. Men det valutan har gjort och fortsätter göra är att utmana invanda föreställningar.

– Det många har svårt att acceptera och ta in är att pengar när allt kommer omkring inte är något annat än en överenskommelse. Vi har kunnat visa att ett samhälle kan ge ut pengar oavsett vad som händer på Wall Street, i Cagliari eller var som helst. Det är vår största bedrift.

I framtiden lär vi se fler Sardexinspirerade valutor, troligtvis även i andra länder. Grundarna fortsätter också att pröva sig fram för att förbättra det som går.

– Vi vill fortsätta växa, utan att för den skull bli något inhumant.

Madeleine Johansson