Sök


2020-03-31

Fantasi för förändring

Krönika i Grus & Guld nr 1/20

 

Tänk om vi faktiskt kan ställa om samhället? Tänk om det är möjligt att skapa en livsbejakande, regenerativ kultur, där vi investerar i att leva med fred hellre än att rusta för krig? Där vi forskar mer på att samarbeta med naturen än att kontrollera den? Hur skulle det se ut?

Det är en avlägsen tanke för de flesta, i en tid när vi kollektivt agerar som om det inte ens fanns någon morgondag. You will die of old age – I will die of climate change står det på ett av klimatstrejkernas plakat. Unga människor världen över har tappat tron på en framtid. Det är hjärtskärande.

Vad händer med vår föreställningsförmåga när vi förlorar hoppet om framtiden? Psykiatrikern Robert J Lifton beskriver i The Broken Connection hur användningen av kärnvapen innebar att vi kollektivt var tvungna att föreställa oss möjligheten att mänskligheten utplånas. Detta innebar ett helt nytt kulturellt förhållningssätt till tid; förmågan att leva med en relation till framtiden blev skadad. Lifton kallar det en radikal biologisk splittring.  Vi blev i stället fångade i nuet.

”Fantasin och kreativiteten är utrotningshotade, samtidigt som de nu är av avgörande betydelse”

Med klimatförändringarna är en kollaps av livet som vi känner det inte längre enbart en möjlighet; det börjar närma sig en sannolikhet. När vi mer än någonsin behöver kunna drömma om ett samhälle som ser helt annorlunda ut än dagens, håller vi alltså på att förlora förmågan att föreställa oss en framtid överhuvudtaget. Men hur ska vi kunna skapa något vi inte ens vågar föreställa oss? Är vi inlåsta i ett destruktivt system för att vi begränsar oss själva?

Rob Hopkins, en av omställningsrörelsens grundare, beskriver i den nya boken From What is to What if? hur fantasin och kreativiteten idag är utrotningshotade, samtidigt som de nu är av avgörande betydelse. Dessa unikt mänskliga förmågor är vad omställningsrörelsen bygger på. Det möjliga blir möjligt för att vi gör det möjligt. Fantasin formar världen.

Så hur skapar vi framtider att längta till, hellre än att fly ifrån? Till exempel genom utrymmen där vi gemensamt vågar fantisera. På en omställningskurs nyligen sa en av deltagarna ”Det är som att jag plötsligt fick tillåtelse att drömma om en framtid. Som att jag klev över en gräns, jag hörde mig själv säga hur det såg ut där… Om jag kan säga det måste det ju vara möjligt?”

Tänk om… vad längtar du efter?

Pella Thiel
Ekolog, aktivist och omställare