Sök
  • Pengar är aldrig neutrala. Vi behöver en ny berättelse som handlar om vad vi tillsammans vill att pengarna ska uppnå. Det menar Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap, som vill se ett nytt penningsystem med en mångfald av valutor designade för ökad inkludering, jämlikhet ...

Pengar för
förändring


2020-12-15

Pengar är aldrig neutrala. Vi behöver en ny berättelse som handlar om vad vi tillsammans vill att pengarna ska uppnå. Det menar Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap, som vill se ett nytt penningsystem med en mångfald av valutor designade för ökad inkludering, jämlikhet och hållbarhet.

Ojämlikheten ökar. Klimatförändringen och miljöförstöringen fortgår. Många verksamheter präglas av ekonomisk kris. Har vi för lite pengar för att lösa problemen? Eller har vi fel pengar för att lösa problemen?

Sedan finanskrisen 2008 har flera gräsrotsinitiativ växt fram som ifrågasätter det nuvarande monetära systemet och experimenterar med nya former av pengar. Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap, har studerat allt från kryptovalutor med globala ambitioner till egentillverkade papperssedlar för en stadsdel – utifrån frågeställningen hur penningsystem kan användas för att möta sociala och ekologiska utmaningar. Hon menar att nytänkande kring pengar är en nyckel till ett mer hållbart och jämlikt samhälle.

– Pengar har länge setts som något neutralt, men efter finanskrisen blev det så tydligt att det monetära systemet inte tjänar majoritetens intressen. Plötsligt fanns massa pengar för att rädda bankerna. Och parallellt med att allt större tillgångar koncentrerades hos den rikaste procenten gjordes stora nedskärningar i välfärden. Det fick fler att fundera över hur pengar egentligen fungerar, säger hon via videolänk från hemstaden Malmö – mitt emellan sina två arbetsplatser på Lunds universitet och Handelshögskolan i Köpenhamn.

Ester Barinaga tycker det är viktigt att betrakta pengar som en gemensam nyttighet eftersom alla är beroende av dem oavsett hur mycket vi har.

– Pengar är en infrastruktur – ett sätt att organisera hur vi producerar, utbyter och fördelar varor och tjänster i samhället. Vi har länge betraktat dem som experternas, centralbankernas och de privata bankernas område, men om vi definierar pengar som en gemensam resurs vill vi också ta del i hur systemet fungerar. Engagerar vi oss i hur det är designat kan vi se till att det inte bara gynnar de rikaste, säger hon.

Hur kan ett annat penningsystem  gynna ett mer rättvist och hållbart samhälle?

– Det första handlar om vad man skapar pengar för. Skapas de för att finansiera allt dyrare bostäder eller konsumtion är det ju inte så bra för miljön, men skapas de för grön omställning är det annorlunda. Sedan handlar det om kriterierna. Idag skapar vi pengar som ska betalas tillbaka med ränta, vilket gör att en verksamhet måste växa för att öka sin återbetalningsförmåga. Ett ständigt behov av att växa tänjer på de ekologiska gränserna.

Pengar har inget egenvärde, utan blir värdefulla genom vad de kan åstadkomma för samhället, menar professor Ester Barinaga.

 

Ester Barinaga började sin bana som företagsekonom innan hon doktorerade vid Handelshögskolan i Stockholm för snart 20 år sedan. Därefter har hon främst kommit att förknippas med sitt engagemang för hur mer inkluderande samhällen kan byggas underifrån. Hon har bland annat både grundat och bedrivit forskning i projektet Förorten i centrum, som samlat tusentals människor med olika bakgrund kring stora muralmålningar på olika håll i landet.

Intresset för alternativa penningsystem föddes för fem år sedan när familjen tillbringade ett halvår i Málaga. Finanskrisen hade satt djupa spår på den spanska solkusten och närmare en tredjedel av befolkningen var arbetslös. En dag träffade Ester en ung kvinna som trots dubbla utbildningar varit arbetslös i flera år. Ändå klarade hon sig, tack vare att hon ingick i en gemenskap som skapat egna pengar.

– Jag blev helt förbluffad. Här hade jag forskat om ekonomi i tjugo år och om socialt entreprenörskap i tio, men aldrig hört talas om  lokala valutor! utbrister Ester Barinaga.

Hon gjorde som hon så ofta gör i sin forskning; hon engagerade sig i gruppen för att förstå hur det hela fungerade. Hon såg att medlemmarna odlade, skördade, lagade mat, tog hand om barn, reparerade cyklar, klippte hår, byggde solfångare… Och oavsett om de bidrog till det gemensamma eller bytte varor och tjänster med varandra så betalades allt i den egna valutan comunes.

– Problemet med kriser är inte att det saknas jobb. Det som saknas är pengar. De här medborgarna försökte organisera en ekonomi bortom den kapitalistiska och det var väldigt tydligt att många i gruppen överlevde tack vare detta, säger hon.

Besluten kring penningsystemet i Málaga fattades på stormöten som hölls en gång i månaden. Frågorna rörde allt från hur mycket pengar som skulle skapas till vilka gemensamma projekt gruppen skulle satsa på.

– Det är svåra avgöranden. De lärde sig genom att göra, vilket både gjorde valutan mer demokratisk och lyfte kunskapen om pengar generellt, säger Ester Barinaga.

Ester Barinaga, professor i socialt entreprenörskap, har studerat allt från kryptovalutor till egentillverkade sedlar.

 

Hon såg även hur systemet genomsyrades av de cirka 250 medlemmarnas  värderingar. De hade till exempel bestämt att alla tjänster skulle ersättas med en lika stor summa per timme, oavsett om det handlade om städning, cykelreparation eller specialiserad sjukgymnastik. Och när det uppmärksammades att det bara var kvinnor som diskade efter mötena synliggjordes arbetet genom att ersätta det med comunes. Snart började även männen hjälpa till.

– Alla penningsystem bygger på värderingar och nya monetära system kan vara verktyg för att visualisera andra värden än de som styr i vår konventionella ekonomi – mer sociala och kollektiva värden, säger Ester Barinaga.

Vilka värderingar speglar då vårt vanliga penningsystem?

– Det är i hög utsträckning designat kring intressen som kommersiella banker och stora företag har. Nästan alla våra pengar skapas vid utlåning. Och huruvida ett lån beviljas har inget att göra med om pengarna ska användas till något som är bra för samhället, eller om det behövs mer eller mindre pengar i ekonomin. Beslutet fattas utifrån de vinstkalkyler som privata banker gör, säger hon.

I sin forskning har Ester Barinaga sett många exempel på hur pengar kan skapas på andra grunder. Bäst tycker hon det fungerar när även en offentlig aktör är inblandad, som i Lissabon där en stadsdel lanserade lixos för att premiera sopsortering. Pengarna kunde sedan användas i lokala affärer, som i sin tur även fick nyttja dem för att betala avgifter till kommunen.

– Cirkulationen ledde både till ett uppsving för den lokala ekonomin, att stadsdelen blev renare och att återvinningen ökade, säger Ester Barinaga.

Hon har även sett positiva exempel på egna valutor som ökat gemenskapen bland grannar. I ett så kallat utsatt område i Ghent, Belgien, saknade många möjligheten att odla. Kommunen ordnade kolonilotter, och valutan torekes inrättades för att betala de som arbetar i den gemensamma delen av trädgården (eller gör andra miljövänliga insatser för området). Torekes kan sedan användas för att hyra en egen lott, lokala inköp mm.

Ester Barinaga är dock kritisk till upplägg där användarna måste växla till sig en alternativ valuta, som bara kan användas inom ett avgränsat område, med vanliga pengar. Så är fallet med flera brittiska lokala valutor, såsom Bristol Pounds.

– Visserligen gynnas den lokala ekonomin. Men vem är redo att köpa en lokal valuta för pengar som annars skulle kunna användas överallt? Det blir hipstervalutor för välbeställda miljömedvetna människor, medan utsatta personer som behöver inkluderas hamnar utanför, säger hon.

Hur skattemyndigheterna förhåller sig till de nya valutorna skiljer sig åt mellan olika länder. Ester Barinaga beskriver det generellt som en avvaktande hållning, men understryker att detta inte handlar om att skapa några ”svartvalutor”.

– Skatt är bra och i vissa experiment har man lyckats koppla den lokala valutan till skattesystemet, säger hon.

 

Just nu leder Ester Barinaga ett forskningsprojekt om lokala valutor i Kenya. Där studerar hon bland annat vad som sker när ny teknik möter traditionella sparlånecirklar. Sådana finns på många håll i världen och går ut på att människor lägger samman sina sparpengar i  en gemensam bank – ofta en plåtlåda – ur vilken de sedan får låna i enlighet med gruppens regler. I Kenya kallas de chamas.

Ester Barinaga beskriver chamas som ett sätt att göra nationella privata pengar till just en gemensam nyttighet, en samfälld resurs – som i enlighet med ekonomipristagaren Ellinor Ostroms forskning – bäst förvaltas långsiktigt  hållbart av de människor som har ömsesidig nytta av den. Även här styr andra principer än de som råder i ekonomin i stort. När pengarna inte räcker för allas behov är det en blandning av sociala och finansiella hänsyn som avgör vem som får låna. Och räntan, som tas ut i grupperna Barinaga studerat, betraktas inte som en ersättning till den som avvarar sina pengar utan ett bidrag för att fler ska kunna låna. Vid årets slut fördelas överskottet mellan alla som betalat ränta. Om någon inte lånat blir den utan.

Med introduktionen av en ny kryptovaluta – utvecklad av en entreprenör med ambitionen att skapa ett penningsystem för lokala grupper över hela världen – har Ester Barinaga dock sett hur nya värderingar smygs in. Kodningen av blockkedjan präglas av teorier som lärs ut på ekonomihögskolorna, menar hon. I det nya systemet blir till exempel de gemensamma besparingarna i plåtlådan en kapitalreserv som avgör hur mycket pengar som kan skapas. Algoritmerna bygger även på att användarna vill maximera  sin finansiella nytta, med växelkurser som kan möjliggöra billigare  inköp i grannbyn.

– Den lokala gemenskapen har inte längre samma insyn och chans att anpassa reglerna efter de rådande förhållandena i byn. Det visar att utformningen är en jätteviktig del i ett monetärt system. Vad som kan uppnås avgörs av vilka som är med, och hur valutan sköts och styrs, säger hon.

Den nya blockkedjetekniken tycker hon annars är lovande, även om hon inte gillar designen på de valutor som hittills har skapats med den.

 

Grus & Guld har tidigare skrivit om ”positiva pengar”, ett förslag som går ut på att staten ska skapa alla våra pengar och föra ut dem i ekonomin. Ester Barinaga ser både för- och nackdelar med en sådan modell.

– Det är ett viktigt argument att vi behöver ta större kontroll över hur pengar skapas och visst kan det ses som mer demokratiskt om staten gör det. Samtidigt finns det historiska exempel på stater som missbrukat den möjligheten. Det skulle kunna vara en del av lösningen, men det adresserar inte alla problem.

Hon tror att en enda  valuta – oavsett vem som ger ut den – har svårt att uppfylla alla krav på pengar. Två av dem är dessutom motsägelsefulla, menar hon.  Pengar ska gå att handla med, vilket kräver att folk vill spendera  dem, sätta dem i cirkulation. Samtidigt behöver vi pengar för att kunna spara för framtiden, vilket tvärtom kräver att vi drar undan dem från cirkulation.

– I kristid syns den här motsättningen tydligt. I osäkra tider sparar man det man kan. I Spanien gick till exempel 50 000 kaféer och barer i konkurs 2008-2012 när människor sparade in på fikarasten  på grund av den ekonomiska krisen, säger Ester Barinaga.

Hur vill hon då att penningsystemet ska se ut om 10-20 år?

– Jag vet inte vad som går att uppnå, men jag hoppas att vi har ett penningsystem som använder sig av flera olika valutor och att de valutorna är designade för att uppnå sociala mål och miljömål, säger Ester Barinaga.

Text: Karin Backström
Foto: Christian Andersson