Etikettarkiv: Torka

Självklart att ifrågasätta även det självklara


2012-10-15

Pannsvetten rinner. ”Det är ju varmt som en högsommardag”, säger någon. Fast det är långt in i oktober. Solfångarna har strålande tider och vrider sig likt ljushungriga ängsblommor i rätt vinkel mot himlen. Den konstgjorda sjön, som ska ge vatten till odlingarna året om, är nästan tom. Den fick ju knappt någon påfyllnad senaste vintern, som var den torraste i mannaminne.

Det är sista dagarna på min färd genom Sydeuropas krisländer och jag har kommit till dess allra sydligaste punkt. Jag har rest till Tamera – en experimentby och boendegemenskap ca 20 mil söder om Portugals huvudstad Lissabon – för att delta i en studiedag med permakultur och hållbarhet som tema.

Tack vare möjligheten till bevattning grönskar odlingarna fortfarande, och bymedlemmen Katia berättar entusiastiskt för sin besöksgrupp om hur man restaurerar landskapet utifrån österrikaren Sepp Holzers idéer om permakultur. Hon visar en toppig odlingsbädd, byggd med stockar och trädrester, jord och gröngödning, som ger goda växtbetingelser i 7-10 år. Hon berättar om vattnets centrala roll; om hur den stora sjön och de mindre vattensamlingarna bidrar till hela dalens frodighet.

Och så kommer hon till frågan om djuren.

Här i Tamera är man vegetarianer. Med rötter i västtyska ungdoms- och proteströrelser från 60- och 70-talet bygger den här gemenskapen på en idealistisk modell, där det ses som självklart att kombinera det konkreta arbetet med en andlig inställning till livet och världen. Där ingår också att bara äta det som kommer från växtriket.

Men nu har man tagit hjälp av djuren i sitt arbete med att restaurera naturen och odlingslandskapet. Grisar som bökar upp och rör om, hönsen som därefter bidrar till ytterligare finfördelning. Fiskarna som man planterat in i sjöar och vattensamlingar för att skapa fungerande ekosystem.

Någon av besökarna undrar om inte även människan kan ses som en del av detta ekosystem och äta av åtminstone överskottsäggen och av fiskarna.

Katia svarar öppet att det här är en fråga som man måste ställa sig. Att om nu hönorna värper fler ägg än vad de behöver för att reproducera sig så kan det vara en mening med det. Och fiskarna; ja tanken verkar inte främmande att människorna skulle kunna tillgodogöra sig det överskott som kan produceras i dammarna, lika gärna som att man ger det till grisarna.

Hennes öppna bemötande av frågan blir inte i första hand ett argument emot vegetarisk kost. Däremot visar det att man i sökandet efter en hållbar livsstil behöver ha en öppen attityd, och beredskap att ifrågasätta även sina mest välgrundade självklarheter.