Sök
  • – Vi måste ständigt träna våra reflexer att reagera och ingripa mot orättvisor och diskriminering, menar Frida Ekerlund i Vardagens Civilkurage. Foto: Emmalisa Pauly

Civilkuragetränare


 

Frida Ekerlund och ungdomsorganisationen Vardagens civilkurage vill få fler att ingripa mot orättvisor, diskriminering, maktmissbruk och våld. Därför ordnar de utbildningar i civilkurage.

Varför behövs en organisation för civilkurage?
– Det finns väldigt många som är bra på att öka medvetenheten om orättvisor och diskriminering, men vi saknar övning i att faktiskt agera. Vi behöver konkreta verktyg. Och vi måste ständigt träna våra reflexer att reagera och ingripa.

Hur går träningen till?
– Vi har öppna träningar där vi arbetar med situationer som kan uppstå i vardagen och tränar olika tekniker att ingripa med, genom rollspel. Startsträckan för att ingripa blir kortare när vi har testat olika sätt, och ju tidigare vi agerar desto lättare blir det att styra hur situationen utvecklas. Ofta väntar vi tills vi är så upprörda att det inte blir som vi vill eller hoppas. I mån av tid kommer vi också ut till grupper som ber oss.

Hur tänker du kring rädsla för våld och repressalier?
– Civilkurage behöver inte vara så konfrontativt som vi ibland tänker oss. Det kan även handla om att lyfta den utsatta. Vi jobbar också mycket med att vi behöver vara flera som ingriper och stöttar  varandra – och komma ifrån individtänket när det gäller civilkurage.

Har du några medskick inför julen?
– Vi brukar köra träning mot olika former av diskriminering och rasism vid julmiddagen. En teknik där kan vara att prata om egna erfarenheter som inte stämmer överens med problemskaparens, eller ta upp samtalsämnen vi vill ha kring matbordet. Men många behöver också träna på att våga konfrontera.

Text: Karin Backström

Frida Ekerlund är numrets inspiratör i Grus & Guld nr 4/17

Karin Backström red@grusoguld.se